Liivligt - om Liv

Efter att ha varit bort från jobbet i 2 veckor så var det tungt att börja igen. Mestadels för att jag fortfarande inte är okej i kroppen men oxå för att jag inte längre pallar lika bra att jobba natt... och dessutom natthelg som innebär 35 timmar natt fre-lör-sön.
Men efter första natten, på morgonen, efter att vi hade gjort alla rutiner osv så sa "gubben" "Det märks att mamma är tillbaka igen" och hade ett underbart leende på läpparna och såg näst intill generad ut. Det värmde gott i kroppen min och livet kändes genast, om än för några sekunder, mycket ljusare igen.

Nu sitter jag här och det är sista natten för denna helg, och gudarna ska veta att jag har kämpat.. men just nu känns det lite lättare. Jag har inte fått någon svimmningsattack på en timme, jag har fått i mig lite soppa och snart ska jag och Sanja dricka kaffe och titta klart på filmen som vi började tidigare idag.

I morgon när jag går av jobbet så är det inte sova som gäller. Nej jag ska slita upp Robin ur sängen och fylla i alla de sista papprerna till banken, sen kvart i 8 ska jag ringa VC och kolla vad de tror är för fel på mig och se vad de kan göra för prover. Jag har ju trots allt gått omkring så här nu i två och en halv vecka så något är det ju. Om det nu inte bara är stressen & sorgen som orsakar detta.
Nåväl. Ett svar vill man ju ha.

Det är jobbigt att vara ledsen och arg, men jag kämpar.
Men lögner har jag fått nog av.

Ha det fint.