Svullen böld i röven
Hur ska jag fira undrar ju självklart ni?
Jo jag tänkte fira med att börja fundera på riktigt om jag verkligen ska tillbaka till mitt jobb eller ej.
Ni som hängt med lite i svängarna vet ju att han jag jobbar hos fick "tillfällig sinnesförvirring" och sparkade en arbetskamrat och sedan mig och en till (lång historia). Två av oss ångrade han sig om direkt och sa till våran chef att vi inte alls skulle få sparken, men inte ett ord till oss.. Inte ens en ursäkt INGENTING!
Och det gör mig så djävla förbannad att han får bete sig hur fan han vill utan konsekvenser. Allt jag gör på jobbet just nu äcklar mig. Jag vantrivs så fruktansvärt mycket att jag inte ens vill vara i samma rumm som människan.
Det låter hämskt jag vet. Och tyvärr så kan jag inte berätta om varför jag känner allt detta och jag kan inte berätta om vad han har gjort eller sagt. Men det är så pass allvarligt att jag har tappat all empati, all respekt och all lust att ens behaga människan genom att säga hej på morgonen när jag kommer. Jag gör det bara för att jag "måste" -om jag ens gör det.
Jag funderar på att prata med mig chef och säga att jag vill hålla fast om att jag blivigt uppsagd så jag kan börja stämpla i stället. Allternativet är nämligen först sjukskriven (för att jag inte klarar av nattjobbet) och sen havandeskapspening (för att jag inte ens får jobba kvar då) och då får man ju liiite bättre av att stämpla än att få havandeskapspening.
Problemet är att jag har så sjukt dålig erfarenhet av att stämpla. Sist jag skulle göra det fick jag nämligen aldrig igång stämplingen. De bara tjorvade om och om igen. Tillslut hade det gått 10 månader och jag började jobba. Fick pengar från soc under tiden jag tjorvade med a-kassan och till och med de la sig i till slut och försökte hjälpa mig.. men ingenting funkade. När jag fick jobb så la jag bara ner allt och sket i det. Så är det värt att chansa?
Sista grejjen som gör mig så innerligt spyfärdig på mitt jobb är (Framför allt) 2 av mina arbetskamrater som bara ljuger och ställer till med problem. VÄX FAN UPP OCH SKÖT ER SJÄLVA FÖR FAN! Hur svårt är det att sköta sin egen ekonomi? En av dem har till och med ljugit om att brukaren har sagt en massa saker för att hon ska få som hon vill. JAG VAR MED, DET HÄNDA ALDRIG!
Shit alltså. Har folk inte minsta lilla gnutta skam i kroppen!?
*
Va fan ha kvar jobbet så länge du kan, det är ju emn säkerhet. Men sök som EN IGEL efter något nytt efter mammaledigheten!!!
Jag känner precis som du just nu. Ingen empati finns kvar. Allt är som bortblåst nu. Det är verkligen inte roligt att arbeta som assistent hos någon man inte kan känna medkänsla för. Men jag kommer gå till nyår, har pratat med Vux. Då kan vi ta promenader med min vovve och din bejbis, och vara SPRUDLANDE lyckliga över vad vi slipper göra! ;)
Ja Liv... Vad säger man? Försök lägga undan alla jobbtankar nu när du är ledig, det är skitsvårt, jag vet.. Men försök. Sen känner du efter hur det känns efter ett par dagar. Kraaam!!!
Se till att få alla papper som behövs från Robert. Kolla upp med a-kassan vilka papper dom ska ha. Arbetsgivarintyg vet jag, bland annat. Jag tycker fan inte du ska vara kvar hos B. (Jag älskar dig, kära kamrat, inte för det.) Men man mår fan hälsosamt DÅLIGT av att vara där. Du behöver inte det. Fokusera på dig själv och må bra! Var som en jävla IGEL på facket, så kommer ruljansen igång. Analen hjälper dig!
Puss och kram, hjärte du.
