Liivligt - om Liv

I dag känner jag mig så extremt positiv inför framtiden. För trots att jag har dyslexi, vilket gör att det är jobbigare för mig att plugga än de som inte har dyslexi, så har jag ändå haft den turen i livet att jag har föräldrar med väldigt bra ekonomi. Tack vare det så får jag min utbildnig betald och det är ju helt klart en fördel och gör det enklare för mig att faktsikt bli utbildad och där med få jobb med en bra lön som jag dessutom trivs med.

Just nu känns det inte alls som ett projekt att fixa plugget trots att jag har en spädis på heltid. Just nu känns det som en självklarhet att jag kommer fixa allt som måste fixas innan augusti. Just nu vill jag mer än någonsin.
För jag vill ha ett schysst hus med en schysst tomt med ett schysst läge. Jag vill att mina barn ska ha möjlighet att utvecklas inom sina intressen och INTE bli utan intresse som exempelvis sport eller instrument, jag vill kunna hjälpa dem att få körkortet och jag vill att de ska få växa upp på en vacker plats med mycket natur där de har mycket plats för utveckling.

Jag vill känna att jag inte behöver vända på varenda krona för att få saker att gå ihop, jag vill ha en bra semester, en schysst bil och ha råd med resor och renovering då och då. Med andra ord så vill jag ge mina barn (och mig själv) de mina föräldrar kunde ge mig. Och då måste man kämpa lite, bita ihop och kanske inte ha det så jävla kul hela tiden.

Kort och gott: Man måste bestämma sig för vad man vill här i livet, för då kommer man nå dit.


Åter igen. "Man gör sin egen lycka"


*