Att klaga men inte vilja ha hjälp
Det är lätt att glömma bort, men jag vet ju att Jag kan inte hjälpa någon som inte vill bli hjälpt. Det har jag vetat länge. Men ack så svårt det är ibland.
Jag märker faktiskt direkt när jag har öppnat munnen och Bjudit in om människan är intresserad av att bli hjälpt eller ej. Och förvånansvärt många vill inte ha hjälpa.
Vad beror det på? Kan de inte bättre - alltså tror de att det inte kan bli bättre? Eller Skämms de för att de inte kan själv? Eller ids de helt enkelt inte ta tag i saker på riktigt?
Det är svårt att se människor klaga och må dåligt och veta att Jag kan inte göra något om inte männniskan vill det. Så istället får man stå där och se på. Det tar på krafterna. Det känns även konstigt att bjuda in hur många gånger som helst också, det blir som ett tomt tjat, Och jag tror faktiskt inte att det är kul för den som får inbjudningarna heller (?).
Vi kan omöjligt klara allt själv. Det är därför vi är så många människor på jorden - för att vi behöver varandra.. när det gäller Allt.
*
Jag märker faktiskt direkt när jag har öppnat munnen och Bjudit in om människan är intresserad av att bli hjälpt eller ej. Och förvånansvärt många vill inte ha hjälpa.
Vad beror det på? Kan de inte bättre - alltså tror de att det inte kan bli bättre? Eller Skämms de för att de inte kan själv? Eller ids de helt enkelt inte ta tag i saker på riktigt?
Det är svårt att se människor klaga och må dåligt och veta att Jag kan inte göra något om inte männniskan vill det. Så istället får man stå där och se på. Det tar på krafterna. Det känns även konstigt att bjuda in hur många gånger som helst också, det blir som ett tomt tjat, Och jag tror faktiskt inte att det är kul för den som får inbjudningarna heller (?).
Vi kan omöjligt klara allt själv. Det är därför vi är så många människor på jorden - för att vi behöver varandra.. när det gäller Allt.
*
Kommentarer
Trackback
