120 mil

Brorsan sitter nu på ett flyg påväg hem till göteborg. Det känns redan lite tomt.
Dessa två veckor då han har varit här och förgyllt vardagen har varit helt underbara.

Jag får väl helt enkelt konstatera att det är synd att de två vakraste städerna i landet ligger liiite för långt i från varandra för att det ska kännas enkelt att resa mellan ofta. Men va fan. Det går!

Han kommer upp till jul och sen skulle han försöka komma en sväng i höst också. Sen kommer ju givetvis vi åka ner då och då också. Har jag sagt att han är den bästa brorsan? Han är även den bästa morbrorn (visserligen har Ralf bara en).

*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0