Liivligt - om Liv

Jag har fått på tok för lite sömn på senaste och det började märkas av i mitt psyke. Jag började känna mig deppig. Så efter många funderingar fram och tillbaka så bestämde jag mig för att det viktigaste är att komma i balans. Vilket resulterade i att jag nu är mitt uppe i att sluta amma.

Natten som gick så sov jag i gästrummet, för att inte fresta Ralfen allt för mycket under natten. Det gick långt över förväntan. Så trots att jag tyckte att det var extremt jobbigt att ligga avskilld från mina grabbar och därför inte somnade förens vid 1.00 så var det läääääängesen jag sovit så bra.

Jag fick sova från 1.00 till 7.30 med endast 2 väckningar (när han vaknade och skrek) men jag fick somna om fort och det var helt enkelt underbart. Nu ser jag fram emot fler nätter som kanske dessutom kan bli ännu bättre.

För övrigt är det otroligt svårt att sluta amma. Jag känner mig hemsk, får separationsångest och har ont. Sen blir det inte lättare av att Ralf försöker attackera mig, gnäller och tjatar. Men det verkar ändå som att han börjar acceptera det. Gårdagen var värst, då grät och skrek han nästan konstant.

Jag är glad över att jag ammat i 10.5 månad i alla fall :)

♥