En liten, liten fegis ibland

Jag kommer ihåg när jag gick på högstadiet och delade ut annonstidningen inne i stan. Hur man, när man skulle släppan ner tidningen i brevinkastet, kunde se folks fötter. Det gav mig alltid en sånn lust att finta dem. Alltså börja släppa ner tidningen så långt jag kunde.. för att sen dra upp den fort och sen springa vidare. Så att de som stod där barfota och ivrigt väntaade (säkert nagelbitande) blev chockerade och undra vad fan som hände...

Det hade varit väldigt roligt att se deras reaktioner. Men jag gjorde det aldig.. för jag är en fegis ibland.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0