Onödiga Regler, Bättre Möjligheter & ett samhälle som snart vill omyndighetsförklara individens kapacitet att vilja välja rätt.
Jag i min person, i min natur, är inte ett stort fan av regler. Regler som "tvingar" människor att göra Rätt val. Givetvis måste vi ha regler på vissa saker för att sammhället förmodligen inte hade fungerat annars. Men när det kommer till små regler som man vill sätta på den individuella människan där ingen utomstående blir berör... då tycker jag att det är onödigt.
Som exempelvis debatten om föräldrapenningen - Att göra den kvoterad.
Alltså, att föräldradagarna ska bli 50/50 fördelade till mamman och pappan och orubbliga där. Ingen bra idé enligt mig. Givetvis så förstår jag tankesättet, men jag tror att det är helt fel väg att gå.
Jag personligen ser gärna en förändring i samhället där papporna är hemma mer med sina barn. Det tror jag att alla i familjen skulle må bra av. Men att lagstifta orubbliga föräldradagar är för vissa familjer en förödelse. I många fall, där familjen inte har råd att pappan går hemma så mycket av olika anledningar, blir det tal om antingen soc-stöd eller alternativt att pappan inte tar ut sin penning och familjen får sätta barnet på dagis redan vi 8 månaders ålder. Är det så vi vill ha det?
I min värld och det Jag hade önskat, är att man går andra vägar.
Framför allt behöver vi - Kvinnor som män - förändra vår mentalitet. Vi kvinnor måste släppa in männen och männen måste börja se fördelarna med att vara hemma, bli en förebild och trygg med sitt/sina barn.
Dessutom tycker jag att vi i samhället och regeringen skulle sätta mer press på företagen att uppmuntra män till att ta pappaledigt. Inget svammel om att männen är oersättliga - va fan är det!? - Det enda stället papporna är oersättliga på är hemma hos deras barn.
Alltså. Vi måste kunna erbjuda bättre möjligheter.
För det bästa är ju ändå (enligt mig) att vägleda människor till att göra Rätt val. Både för samhället och för den enskilde individen.
Ju fler regler vi sätter som gör att vi människor inte KAN välja rätt, utan bara blir tillsagda vad som är rätt - desto mer omydiga gör vi oss själva.
Nä bort med förbud och onödiga regler och in med bättre möjligheter!
♥
Som exempelvis debatten om föräldrapenningen - Att göra den kvoterad.
Alltså, att föräldradagarna ska bli 50/50 fördelade till mamman och pappan och orubbliga där. Ingen bra idé enligt mig. Givetvis så förstår jag tankesättet, men jag tror att det är helt fel väg att gå.
Jag personligen ser gärna en förändring i samhället där papporna är hemma mer med sina barn. Det tror jag att alla i familjen skulle må bra av. Men att lagstifta orubbliga föräldradagar är för vissa familjer en förödelse. I många fall, där familjen inte har råd att pappan går hemma så mycket av olika anledningar, blir det tal om antingen soc-stöd eller alternativt att pappan inte tar ut sin penning och familjen får sätta barnet på dagis redan vi 8 månaders ålder. Är det så vi vill ha det?
I min värld och det Jag hade önskat, är att man går andra vägar.
Framför allt behöver vi - Kvinnor som män - förändra vår mentalitet. Vi kvinnor måste släppa in männen och männen måste börja se fördelarna med att vara hemma, bli en förebild och trygg med sitt/sina barn.
Dessutom tycker jag att vi i samhället och regeringen skulle sätta mer press på företagen att uppmuntra män till att ta pappaledigt. Inget svammel om att männen är oersättliga - va fan är det!? - Det enda stället papporna är oersättliga på är hemma hos deras barn.
Alltså. Vi måste kunna erbjuda bättre möjligheter.
För det bästa är ju ändå (enligt mig) att vägleda människor till att göra Rätt val. Både för samhället och för den enskilde individen.
Ju fler regler vi sätter som gör att vi människor inte KAN välja rätt, utan bara blir tillsagda vad som är rätt - desto mer omydiga gör vi oss själva.
Nä bort med förbud och onödiga regler och in med bättre möjligheter!
♥
Kommentarer
Trackback
