Det gäller att hålla positiviteten uppe och vara flexibel i sinnet, annars går det åt helvete.

Det är Plugga-hela-kvällarna som gäller när Ralf mår så här kasst. Men trots att han sover så får vi vara lika mycket med honom som med plugget. Hans tänder är väldigt jobbiga mot honom. Han har haft hög feber, vill knappt äta och fuktansvärda bjölexem. Stackarn, jag funderar på vad som är jobbigast för honom..

Vi hade verkligen behövt tiden för att plugga i morgon då Ralf är på dagis, men vette tusan om det går när han lider så här mycket. Här hemma kan han ju gå utan blöja hela dagen, och få konstant tröst av oss föräldrar men det kan han inte på dagis. Har har i alla fall inte haft feber sedan i morse, och förhoppningsvis är det ett tecken på förbättring.

Vi är trötta och vill sova men i nuläget är det en omöjlighet. Jag längtar till den dagen då jag får sova en hel natt, hur känns det? Jag kommer inte ihåg.

Nu låter det som att jag är helt uppgivet, och faktum är att jag inte är det - än. Jag känner mig positiv och stark, jag vet och känner att allt går, men jag lider för Ralfs skull.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0