Liivligt - om Liv

I Torsdags var Sannas begravning. Det var mycket människor där, vänner och bekanta till Sanna och flera stycken från vår släkt som kommit upp från västra götaland. På minnesstunden efteråt var det runt 90 personer. Ortoligt! Människor ställde upp och bakade tårtor för att få en personlig touch (det hade nog Sanna älskat), och det såg så fint ut att se alla dessa olika tårtor. En man från södra sverige som tyvärr inte kunde komma hade till och med fixat så att ett bageri i stan hade bakat en tårta som han alltid tänkte på i samband med Sanna, hon brukade nämligen baka den.

Människor höll tal, uppträdde med olika låtar och instrument och vi hade tillsammans en allsång på en låt som Sanna har skrivit, och ersnäsrevyn hade gjort en underbar bok som hette "sanna och ersnäsrevyn" som pojkarna fick till minne.
Sen förutom alla dessa människor som kom på minnesstunden så kom det givetvis en väldans massa telegram och minneshälsningar. Bland annat så har samanlagt 750 st träd planterats till minne av Sanna i viskogen som ligger vid viktorisjön i afrika. Är det inte helt otroligt!?

Många männiksor kom fram till mig och pratade och endel har mailat och berättat vad Sanna har sagt till dem ang behandlingarna hon fått från mig. Och det var så fint att höra. Även om jag själv har kännt och upplevt så mycket och även om hon har bekräftat och visat sin tacksamhet, så är det ändå en slags extra-bekräftelse så här i efterhand att hon har mått så himla bra av dem. Och sen att vi faktiskt fick lära känna varandra så in på djupet. Det är fint och oförglömligt.

Även hennes läkare, Annika, kom fram till mig och pratade om behandlingarna. Hon konstaterade också för mig hur otroligt mycket de har gjort för Sannas välmående. Av någon anledning känns det lite stort att få höra det från en läkare, alla läkare är ju inte så intresserade av den sortens hjälp. Men hon har väl sett skillnaderna och förmodligen även sett att det jag känner är rätt.
Hon sa även, som många andra, att jag varit så stark som ställt upp så mycket för Sanna. Att jag orkat med att gå så nära döden under hela tiden. Men för mig så var det inte riktigt så. Det klart att det vissa dagar var jätte jobbigt, framför allt de dagarna då jag kände att det spridit sig eller blivit mycket värre, men de flesta dagarna kändes det mest skönt att kunna göra någonting för henne. Sanna konstaterade ju att hon blev bättre av behandlingarna och jag märkte det tydligt, framför allt då vi hade haft något uppehåll av någon anledning, då var hon nämligen genast sämre igen.
Jag kan inte vara mer tacksam för att jag har fått hjälpa henne att må så bra hon kunnat.

"Sanna har haft cancer i ca ett halvår, men tack vara dig behövde hon bara vara sjuk i några veckor" - Sannas läkare.
Det kommer jag för alltid bära med mig och tänka på när det känns tufft.

Det var en fin begravning och minnesstund. Overklig, hemsk och fin. Det var så mycket kärlek, och underbart att se alla samlade. Jag grät floder.



Jag älskar dig Sanna och dina kloka ord kommer alltid finnas med mig.

♥