Jag dansade ovetandes fram till telefonen

Det värsta som finns är när man hör på första ordet att något är riktigt illa.

Det ringer och jag börjar dansa till ljudsingnalen, som är låten "highwayman". Helt ovetandes av vem det är som ringer på andra sidan linjen, och vad personen ska säga, går jag dansandes fram mot telefonen. Jag hade bara behövt ett ord, det första ordet, för att förstå vad det handlade om. Usch.
Adrenalin10.000 pumpas ut i hela min kropp och jag börjar vibrera under samtalets gång. Efteråt släpper det, adrenalinet ska ut, tårarna ska ut, chocken ska ut och lugnandre hormoner ska in.

Det är inte färdigt än. Diagnosen är inte helt fastställd. Men i morgon får vi det slutgiltiga beskedet säger dem, läkarna. Min viktiga person som har cancer, vi kan kalla personen för "pipen" då jag inte vill säga vem det är än, är inlaggd igen. I dåligt skick, en annan person har varit där hela eftermidagen och kommer vara där i morgon också.

Jag försöker tänka klart och inte oroa mig, tänka positivt och stärkande, men det är lättare sagt än gjort. Hela bröstkorgen värker och tankarna är svåra att kontrollera.

Jag måste få rätt besked i morgon. Jag bara måste.


Kommentarer
Postat av: Maja

Tänker på dig.

2011-05-03 @ 20:32:38
Postat av: Liv

Tack så mycket :)

2011-05-03 @ 23:09:46
URL: http://liivligt.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0