Liivligt - om Liv

Hur kommer det sig att vi kvinnor accepterar att värderas som mindre vitiga i samhället?
Det är en fråga som jag ställs inför väldigt ofta, i olika sammanhang, och som jag tycker är väldigt tråkig. Det är helt enkelt lite töntigt att engagera sig i "kvinnopfrågor" (som egentligen är "samhällsfrågor"). Är det kanske så att det helt enkelt fortfarande är lite fult när en kvinna höjer rösten och låter sig bli hörd? Att kämpa för sin rätt? - "vi har det faktiskt bra jämfört med kvinnor i andra länder".

Vi kvinnor är uppfostrade till att vara mjuka, svaga, ödmjuka och empatiska medan män är uppfostrade till att vara coola, hårda och få hävda sig... Är det där skillnaden sitter? Samhällets bild av en kvinna är att hon ska nöja sig med det hon får och inte kräva en massa saker.

Eller vad är det som gör att kvinnor inte kräver att bli bemötta på lika vilkor som män i sjukvården.

Det är inte en hemlighet att den mesta forskningen sker på män och inte på kvinnor, trots att vi vet att män och kvinnor inte funkar likadant, långt ifrån.
Det dör flest kvinnor i hjärt- och kärlsjukdomar (av de som får det), det vet vi, och det beror på att det inte har forskats på kvinnor, sjukvården har helt enkelt inte förstått när en kvinna kommer in med symtom för en hjärtinfarkt, att det är just hjärtinfarkt, osv.

Är det inte sorgligt?

Nu har forskning på kvinnor blivit vanligare. Men trots det så är utbildningar och det man tittar efter de manliga symtomen.

Jag utbildar mig just nu inom medicin. När jag här om dagen var på hjärt- och lungräddning så står vår lärare och föreläser om just hjärtsjukdommar. Hon är utbildad sjuksköterka och kvinna, och vi som lyssnar håller på att utbilda oss och är dessutom alla kvinnor (inte för att det egentligen är värre än om alla hade varit män, vi är väl lika mycket människor, som behöver lika myckat och lika bra vård!?).
Hon berättar endast om de manliga symtomen. Hon nämner inte ens att symtomen ser anorlunda ut på kvinnor. Så jag frågar. Jag står inte ut med att människor som ska utbilda sig inte får veta symtomen på kvinnor. Jag vill inte att någon av mina nära och kära ska dö pga att någon inte har all fakta. Det känns ju helt absurt!

Ingen annan reagerar och fröken förklarar lite lätt vad symtomen kan vara på en kvinna. Precis som om det inte var nog viktigt att engagera sig i. Men samtidigt tar hon upp att hjärtsjukdommarna har spridit sig i lägre åldrar för just kvinnor. Så nu för tiden är det inte ovanligt att en kvinna i 25-35 års åldern får hjärtinfarkt. Men vi får väl vara glada om läkaren som tar emot oss förstår att det är det vi har.
Vi ska ju vara nöjda med att vi får komma till läkaren över huvud taget, i många länder får man ju knappt det.

Eller som en kvinna i klassen sa "vi kvinnor är inte gjorda för att jobba, det är bättre att vi är hemma med barnen, då får vi inte hjärtsjukdomar, man blir så stressad av att hålla på med både arbete, barn och hem"

Man kan ju tänka så, men man kan ju också tänka att män och kvinnor kanske kan hjälpas åt. Det är ju nämligen inte bara en förlust för oss kvinnor om vi blir sjuka, utan för männen också. Eller är jag den enda som tänker så?



♥