I made it!

Jag klarade provet, UNDERBART!

Jag vet inte, men är det något fel på mig? Jag tror jämt att jag ska misslyckas på proven, men så lyckas jag och tycker inte ens att proven är särskillt svåra. Är det min prestationsångest och mina höga krav på mig själv som ställer till det kanske? -Det verkar så.

Alla som är nära mig säger då det. När jag beklagar mig inför ett prov och PÅ RIKTIGT är osäker på om jag ska klara det eller ej så säger alla "Så sa du sist också, du har ju pluggat, du kan ju det där bättre än vad du fattar" varpå jag säger "ja men DEN HÄR gången så känns det inte som att jag kommer klara det" och då säger de "så sa du sist också".

(Ungefär som människor som blir kära blixtsnabbt och jämt tror att "DEN HÄR gången är det den "stora kärleken")

Jag har hemska erfarenheter av prov sen jag gick i grundskolan och gymnastit så det kan ju också ha med saken att göra.

Nu är det gjort i alla fall och jag behöver inte göra det igen (om jag inte läser vidare så klart).

Nu ska jag bara försöka lyckas att gå steg 4 i helgen. Det låter så himla intressant, det handlar mycket om adhd och dyslexi och såna handikapp och hur man kan hjälpa många med de handikappen. Än så länge har vi ju bara nosat på det.
Jag hoppas att jag orkar, men jag har ju en jävla vilja och min lärare har sagt att jag får ligga ner på lektionerna och röra mig in och ut ur klassrummet som jag vill. Så det känns ju skönt.
Dessutom har jag med mig en kudde och lite panodil. Det borde gå :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0