Liivligt - om Liv

Igår när vi var och handlade skulle en kvinna som jobbade på butiken komma förbi oss

Kvinna: "Hej killar! Vist är det två killar?" (Nora har ju inte rosa overall)

Jag: "Nej han är en kille och hon är en tjej"

Ralf: "Nä, mamma. Jag är inte en kille. Jag är en flicka"

Jag: "Jaha, Då sa jag fel. Vad är jag då?"

Ralf tänker och säger sen med säker röst: "Du är en pojk-blandning"

 

Ralf håller på att lära sig det här med kön. Och då kan man ju passa på att leka och fundera lite kring det. Jag vet att endel hade tyckt att det var varningstecken om pojken sa att han var tjej. (Som föräldern på dagis som slutade prata med mig när jag berättade att Ralf brukar välja kläder från tjej-avdelningen) Men slappna av (!) och se det roliga i det :)

 

Jag tycker bara att det är sunt att leka, fundera och reflektera än att bara bli LÄRD att "SÅ HÄR är det minsann, punkt slut".

 

Vi vet ju alla, att de kloka är de som funderar och reflekterar över varför saker är som dem är, tänker utanför lådan,  istället för att bara lyssna och lyda blint på vad andra säger. Allt är inte heller svart eller vitt.

Dessutom vill vi ju inte stänga av våra barns fantasi :)