Liivligt - om Liv

En som jag känner blev våldtagen förra veckan av en okänd man, utomnus, på natten, mitt i ett bostadsområde här i Luleå, där det rör sig hyfsat mycket folk även nattetid, mot en portdörr som var låst men upplyst. Jag har varit menatlt stöd hela gårkvällen till sena timmen. Jag gick hem klockan 2.

 

Besvikelsen, frustrationen och ilskan som kan överösa en när man får sådana här besked är övermäktig. Att man inte ska kunna gå utomhus utan att vara rädd för att bli våldtagen är helt sjukt, och att det finns människor som anser sig ha rätten att ta för sig av någon annan människas egenägda, privata och dyrt förvaltade kropp är ofattbart. Hur kan man som människa leva med sig själv efter att man har gjort något så fruktansvärt mot en annan person?!

 

Den skräckfulla händelsen kommer alltid att finnas kvar även om "tiden läker sår" och man lär sig hantera det. Man har på ett sätt blivit märkt för livet. Ärrad.

 

Och är det egentligen så konstigt att många kvinnor inte vågar anmäla sina förövare?
Processen efteråt är jobbig, straffen blir oftast låga, hotbilden efteråt upplevs mycket större och har man dessutom inte bevis som exempel sperma så blir oftast inte gärningsmannen dömd, vilket dessutom kan kännas som ett hån och förvärra hotbilden.

I min bekantskapskrets är vi många som blivit utsatta för sexbrott, men få har anmält. Det finns skam, skuld, osäkerhet och framför allt sår. Men jag är självklart för anmälan.

 

Det finns flera bra saker med att anmäla. Förövaren får det i sitt register, så även om han inte blir dömd så syns det om han utsätter någon annan, statistiken över sexbrott visar flera olika saker som är viktiga.

Vem är det som våldtar? En familjemedlem, en partner, en vän, en bekant, en okänd.

Hur olika kan en våldtäkt vara - en våltäkt är inte samma sak som en våldtäkt.

Hur rör sig en våldtäktsman?

Och kanske viktigast HUR SKA VI FÖREBYGGA VÅLDTÄKTER?

 

Jag höjer en tumme för ett hyfsat nystartat projekt Våga Anmäl. Där kan man läsa andras berättelser, få hjälp och stöd och även information om exempelvis vart man kan vända sig om man blivit utsatt eller kanske har en närstående som blivit utsatt. Gå in och kolla du med.

 

Peace.