Liivligt - om Liv

(om någon har missat så har min moster nu lämnat detta liv)

Livet är bara så jävla tungt just nu. Det går inte att fokusera på någonting!
Det känns som att det aldrig kommer att bli bra igen, medan intelligensen säger att "tiden läker alla sår". Det senaste halvåret har jag träffat min moster minst 3 ggr i veckan och det är liksom en overklig känsla att nu aldrig mer se henne. Hur ser livet ut utan Sanna?

Det finns så många tankar och funderingar. Tänk om jag glömmer bort hennes röst? (!)

Paniken i bröstkorgen växer varje gång det blir lugnt runt omkring mig. Tårarna tycks inte kunna ta slut. Jag minns hennes kramar - Varma, omfamnande, mjuka, älskvärda. Jag saknar Dig, Jag saknar Din röst. Jag saknar dina Kramar!

♥

Det blev ingen skola för mig idag. Det blev sjukhus. När jag var framme i sunderbyn (skolan håller till på sunderby-folkhögskola) så ringde telefonen och det var bara att börja styra mot sjukhuset.
Jag har varit där hela dagen 9-20. Pratat, skrattat, gråtit..
S är stark, hon kämpar. Inte i medvetandet, men ändå. Min morbror och min kusin slängde sig på tåget i all hast idag då det inte gick att få tag i flygbiljetter. Så de kommer klockan 08.00 i morgonbitti. Förhoppningsvis håller S ut till dess. De ska ringa i natt om jag behöver komma in.

Sorg sätter sig verkligen i kroppen. Det gör ont i magen, i bröstkorgen och i huvudet. Och någonting gör att man bara vill vara nära och ha kroppskontakt. Det lugnar en på något sätt.
Vette tusan hur jag ska kunna sova. Tur man får melatonin i kroppen av att gråta så här mycket, det kan ju hjälpa till att få lite sömn i alla fall.

Lite "Så mycket bättre", en dusch och sen lägga sig på spikmattan och slappna av så gott det går.

Jag älskar dig moster.

♥

Jag är med i buzzador och fick nyligen hemskickat "Natusan baby-bedtime baby oil" och fy fan vilket skit säger jag bara. Den här giftflaskan kommer jag inte ens använda till Ralf. Det är till och med så dåligt att jag blir förbannad att man säljer sånt här skit som är ämnat till små barn.

Huvudingrediensen är Paraffinum liquidum Som är en mineralolja utvunnet från råolja (bensin), en så kallad Död olja som inte kan bidra med något till huden - inte ens om vitaminer tillsätts.

Sen kommer Isopropyl palmitate som är palmoljebeserad Alltså en vegetabilisk olja, problemert med denna olja är att utvinningen av oljan är ett hot mot regnskogen och bidrar till balnd annat utrotning av orangutangen.

Sist men inte minst finns det parfym i oljan, för att människor som inte förstår hur hemskt innehållet faktiskt är ska bli attraherade av den framställda lukten.

Låt mig berätta lite kort fakta om mineraloljans verkan på kroppen.
Som många vet nu för tiden, så står alltid den ingrediens som det finns mest av först på listan i innehållsförteckningen. Och det är oftast mineraloljorna som står först. Så hur mycket plats finns det då för de ingredienser som faktiskt gör nytta?

Kort förklarat hur man tillverkar paraffiner/mineraloljor så går det till så här: Man destillerar råolja så i olika varma grader så att det som blir kvar kan renas och blir då sk mineralolja som man använder i kosmetika. Beroende på hur många grader man destillerar i blir det olika konsistenser så att de blir fasta, halvfatsa eller flytande.

Paraffiner används i huvudsak i kosmetika för att det är billigt, som utfyllnad. Det är färglöst och luktfritt. Men
alla varianterna är svåra att parfymera eftersom de löser doftämnen dåligt. Det krävs syntetiska doftämnen eller åtminstone terpenfria eteriskaska oljor. I massageoljor som används som aromaterapi har man INTE paraffiner då för att man ska kunna ha eteriska oljor i.
Med syntetiska dofter menas ungefär att man framställer en doft i labb som luktar som tex blåbär, men det är inte blåbär i ämnet överhuvudtaget. Därför får man inte heller den positiva egenskapen som blåbär faktiskt har.

När du köper en kräm som ska innehålla riktigt fina ingredienser som blåbär, avokado eller honung så är det förmodligen bara 0,01 procent innehållande det. Det är så mycket du måste ha i för att få kalla det "avokadoduschcreme". Alltså blir vi lurade av att det doftar avokado. Så duschcremer/hudcremer med paraffiner i har aldrig det verksamma ämnet som avokado, alovera, honung eller andra vitaminer mer än 0.01% och OM det skulle finnas mer än 0.01% av exempelvis avokadon i så blir det ändå inte verksamt på grund av att parafinet blockerar - Du kastar alltså dina pengar på något som knapt existerar.

Paraffinet fungerar så att det lägger sig på hudens yta med en fet till vaxig känsla. När du använder paraffin på torr och narrig hud mjukas den upp av den feta ytan. Men för att bibehålla mjukheten krävs allt tätare påstrykningar eftersom huden snart förlorar förmågan att själv bilda och bibehålla fett och fukt.
Du får den sk Lypsyl-beroende- effekten. Det är ingen myt utan ett faktum!
Den som vill bli av med vanan tillråds stå ut en vecka eller två medan läpparna hämtar sig; därefter börjar de åter fungera normalt. Den som har torr eller känslig hy bör undvika hudvårdsprodukter med paraffin, inte för att det kanske kan skada hyn utan för att borttagningen kräver starka medel som kan irritera.

Som näringsämne är paraffin också helt värdelöst. Det kan inte ens bära vitaminer eller leda de till huden eftersom det bara ligger som ett klet utanpå huden. Vid första påstrykningen stängs fukten in vilket då får en bra effekt för huden medans den sedan bara blir tilltäppt.
Paraffin anses inte av någon vara bra för hyn. Inom naturliga sminkbranschen betraktas det som rent skadligt därför att det, i motsats till äkta vaxer och oljor täpper till porerna och därmed stör hudens funktioner och kan ge kosmetikaakne (millier), pyttesmå "vita pormaskar" i ansiktet.

Kort sagt vad man ska tänka på om man vill sköta om sin hud och få en bra och frisk hud är vad man stoppar i sig, för allt som visas utanpå kroppen börjar inuti kroppen, och att det man sätter på huden ska man alltid kunna äta! Det är en enkel grundregel, för vi bör komma ihåg att huden absorberar in det vi stryker på kroppen, så det vi inte vill ha i kroppen ska vi inte sätta på huden.


Så, hur sugen tror ni att jag är att smörja in Ralfs fantastska hud med det här giftet? - Inte alls faktiskt.
Och jag tycker synd om de männsikorna som inte vet och förstår bättre.


♥

På tal om när man talar om genus och sexualiteter. Hur och vad lär vi våra barn och vad för konsikvenser kan det finnas?
Tjejer ska vara på ett vist sätt och killar ska vara på ett annat sätt, och för vissa kan det nog passa jättebra, medan det för andra kan vara fruktansvärt.

Det här med mallar har aldrig varit en favorit hos mig och jag tycker att jag lär mig mer och mer om det. Kanske för att jag är intresserad men även för att jag har vänner som är intresserade.

Här är ett tänkvärt klipp på en intervju av Aleksa Lundberg, Transsexuell skådespelare, i Efter Tio.

Något som jag tror att alla har nytta av att se. Framför allt ni som inte känner någon transsexuell som ni kan prata med om dessa saker. Jag tror nämligen att det kan vara viktigt att förstå problematiken i vårt samhälle för att vi lättare ska förstå oss på alla människro som inte är precis som oss själva.


♥

Jag har nu en egen liten blogg till inläggen som kommer komma om kampen mot cancern för de som är intresserade.
http://savemyaunt.blogg.se/

♥

Få inte en ångest-attack på ett tåg när du delar kupé med 5 andra okända människor. Det blir bara jobbigare.

Jag fick en sån där extremt olustig kännsla i kroppen i förrgår, att det var värre med min moster än vad hon och läkarna trodde, efter att jag lagt i hop pusselbitarna från hennes puls (ayurvedisk-puls), tunga och hennes energier som jag tidigare på dagen känt och sett och min magkänsla. Jag blev liksom övertygad. Så jag ringde mamma. Jag sa till henne: "mamma, du måste ringa moster och höra hur det är med henne och om du har tid åka och hälsa på henne. Jag tror att det är riktigt dåligt nu."Mamma tog mig på orden, hon fattade direkt att det var allvarligt och ringde. Igår åkte hon dit efter jobbet och fick stanna över natten. Min mosters lunginflammation är inte "bara" en lunginflammation utan en försmämmring i cancern. Hon är orkeslös, har dålig kondis, hostar, får andningsproblem, har ont. Hon får numera cortison för att minska svullnaden i lungorna och starka värktabletter mot smärtan. Ska hon börja med cellgifter är det nu eller aldrig, då kan hon möjligtvis få någon månad extra i livet. De tycker även att hon ska börja äta morfin.

Ibland är det skönt att kunna säga "ja, jag hade rätt" men detta är inte ett sånt tillfälle, detta är ett tillfälle då jag helst av allt hade velat ha fel. Det finns nog inget annat jag varit med om där jag hade velat ha mer fel än detta.

Så, torts att en del av mig redan viste, så fick jag det väldigt konstaterat igårkväll när jag satt på tåget på väg ner till Göetborg.
Jag somnade till slut.

Det är liksom helt omöjligt att förstå att snart kanske allt är slut. Kan det verkligen vara så att hon inte blir nummer två som överlever den här skit-sjukdomen? Är det här den sista tiden vi har ihop?

Det är ofattbart och overkligt och jag kommer att hoppas och kämpa in i det sista.
Vi är många som vill ha henne kvar.

Allt ljus till dig. All kärlek till dig. All styrka till dig.

♥

Idag har min kära moster fått svar från sin röntgen som hon gjorde förra veckan. Tyvärr så var det som jag kände på mig. Hon har fått fler metastaser och "mamma-tumören" hade växt liiite. Det positiva var att hon har väldigt bra värden jämfört med vad patienter brukar ha. Så läkaren sa att hon har hittills ändå gjort rätt val.

Nu funderar hon på att börja äta cellgifter, och jag tror att det kan vara en god idé. Att använda sig av både cellgift och alternativmedicin tror jag kan vara en bra kombo. Cellgifter för tumörerna och alternativmedicin för sömnen och balansen i kroppen.

Vi får se hur hennes val blir. För det är ju faktiskt hennes val och det är hon som ska känna sig bekväm med det valet hon gör.

♥

Usch, jag är så äckligt spyless på alla fördomar, och på facebook blir det bara värre och värre. Fatar inte människor att det sårar?
Alla dessa fördomar mot HBTQ-personer och utlänningar (framför allt) får mig att fundera över om jag ska ta bort männsikorna, som skriver dessa nedlåtande facebook-statusar, från min "vänlista".
Jag har tröttnat på att läsa alla dessa negativa statusar som dessutom säger mer om dem/er än om människorna de/ni har fördomar mot. Ni borde helt enkelt rycka upp er.

Så, för att fira en av kategorierna så lägger jag nu upp Pride-bilden som vann Och den som komm trea.
Enjoy!

Bilden som knep första platsen


Bilden som knep tredje platsen


♥

Men ursäkta språket! Jag är fullt medveten om att människor kan tolka mig som en arg idiot just nu, men jag måste bara få skriva av mig innan jag ska gå och lägga mig så jag slipper nöta detta i mitt huvud i flera timmar.

Åh, nu är jag sådär rosenrasande som jag kan bli ibland. Jag försöker verkligen att inte lägga mig i eller ens bry mig i hur andra uppfostrar sina barn. Eftersom jag inte har så mycket med saken att göra (tills det går överstyr så klart). Det finns mycket som kan göra mig arg, besviken och fundersam när det gäller hur vissa väljer att uppfostra, men detta tog priset i dag.
Helt allvarligt talat så kan jag inte förstå hur man kan vara så utseendefixerad och så enormt egoistisk så man utsätter sin 1-årig flicka för att pierca öronen. Dessutom låta nannyn hålla flickan medans hon blir piercad och sen gå ut från rummet när den lilla flickan GIVETVIS blir super-ledsen och lider av smärta. Och inte fattar varför mamma och nanny gör så mot henne.

Snacka om att inte ge sin dotter någon som helst trygghet. Vad får flickan ut av det? - Ingenting. Hon får ont och blir otrygg. Punkt. Slut.

Ibland blir jag så trött på alla idioter.

Länk

♥

Vad är dealen!?
Ska alla jag känner gå runt och få cancer?
Usch, va tråkigt det är när nära och kära mår dåligt. Jag hoppas av hela mitt hjärta att alla klarar sig så det inte blir cancerns år utan i stället Överlevarnas år!
Nu är det många som behöver en släng Reiki och goda tankar.

All kärlek till er.

♥

I dag fick min älskade moster sina provsvar från röntgen och värdena och det var Positivt!!
Fy fasiken va glad jag blev när hon berättade. Tumören i bukspottkörteln har helt stannat av att växa och läkarna trodde att den skulle växa jätte-mycket tills nu. Men den har stått helt still. Hon hade dock fått någon metastas i lungan till men om bukspottkörtel-tumören fortsätter att inte växa så bör även metastaserna i lungorna börja chilla.

Förhoppningsvis så vänder det sakta men säkert :)

Förövrigt så fyller jag år idag, och har haft en bra dag (som ni förstår). Jag har käkat mina favorit thai-nudlar till middag och ligger på soffan och är tröttare än trött. Förmodligen blir det en tidig kväll eller möjligtvis en film. I morgon blir det jobb och träning.

♥

Hur ska jag kunna sova bra i natt? I morgon kommer provresultaten och svaren för hur röntgenbilderna ser ut. Har det blivit bättre, sämre eller är det oförändrat?
Jag är spänd och förväntansfull men också väldigt nervös. Men det går som det går och jag ska skicka Reiki på det och sen hoppas jag att alla ni andra håller tummarna.

(min mosters cancer ni vet.. så ingen missförstår)


♥

Det är många som har frågat på senaste hur min moster mår. Hon mår ganska bra. Jag fortsätter att göra behandlingar på henne nästan varje dag och hon går även på vissa andra behandlingar då och då. Hon har lagt om kosten och läser böcker, artiklar och går på olika former av utbildningar i hur man kan läka cancer och/eller må bättre.

Det har gått ca 3 månader sedan hon fick sin diagnos. Läkarna sa att hon hade 3-6 månader kvar i Livet. Men hon vägrar ge upp. BRAVO! Jag vägrar också ge upp.
I slutet av veckan ska hon på röntken, så då får vi se hur det står till inne i kroppen. Har hon blivit sämre, står det still, eller har hon kanske blivigt bättre? Spännande är det och jag hoppas givetvis på att hon blir bättre, för jag önskar att en dag se henne frisk igen.

♥

För övrigt så har jag bokat resa ner till Västra Götaland och mina älskade släktingar, vänner och älskade stugan i Säm. Jag ska försöka hinna med mycket. Som att hälsa på Johanna, Fredrik och Sami i Jönköping, Brorsan i Göteborg, där jag även ska gå på Franks och köpa en veg. burgare och gå på Liseberg. Men även hinna slappna av i Säm och bara bada, sola, spela kort, äta gott och njuta tillsammans med mina gamla släktingar och lilla Ralf.

Vi får väl se vad som hinns.


♥

Hur kommer det sig att vi kvinnor accepterar att värderas som mindre vitiga i samhället?
Det är en fråga som jag ställs inför väldigt ofta, i olika sammanhang, och som jag tycker är väldigt tråkig. Det är helt enkelt lite töntigt att engagera sig i "kvinnopfrågor" (som egentligen är "samhällsfrågor"). Är det kanske så att det helt enkelt fortfarande är lite fult när en kvinna höjer rösten och låter sig bli hörd? Att kämpa för sin rätt? - "vi har det faktiskt bra jämfört med kvinnor i andra länder".

Vi kvinnor är uppfostrade till att vara mjuka, svaga, ödmjuka och empatiska medan män är uppfostrade till att vara coola, hårda och få hävda sig... Är det där skillnaden sitter? Samhällets bild av en kvinna är att hon ska nöja sig med det hon får och inte kräva en massa saker.

Eller vad är det som gör att kvinnor inte kräver att bli bemötta på lika vilkor som män i sjukvården.

Det är inte en hemlighet att den mesta forskningen sker på män och inte på kvinnor, trots att vi vet att män och kvinnor inte funkar likadant, långt ifrån.
Det dör flest kvinnor i hjärt- och kärlsjukdomar (av de som får det), det vet vi, och det beror på att det inte har forskats på kvinnor, sjukvården har helt enkelt inte förstått när en kvinna kommer in med symtom för en hjärtinfarkt, att det är just hjärtinfarkt, osv.

Är det inte sorgligt?

Nu har forskning på kvinnor blivit vanligare. Men trots det så är utbildningar och det man tittar efter de manliga symtomen.

Jag utbildar mig just nu inom medicin. När jag här om dagen var på hjärt- och lungräddning så står vår lärare och föreläser om just hjärtsjukdommar. Hon är utbildad sjuksköterka och kvinna, och vi som lyssnar håller på att utbilda oss och är dessutom alla kvinnor (inte för att det egentligen är värre än om alla hade varit män, vi är väl lika mycket människor, som behöver lika myckat och lika bra vård!?).
Hon berättar endast om de manliga symtomen. Hon nämner inte ens att symtomen ser anorlunda ut på kvinnor. Så jag frågar. Jag står inte ut med att människor som ska utbilda sig inte får veta symtomen på kvinnor. Jag vill inte att någon av mina nära och kära ska dö pga att någon inte har all fakta. Det känns ju helt absurt!

Ingen annan reagerar och fröken förklarar lite lätt vad symtomen kan vara på en kvinna. Precis som om det inte var nog viktigt att engagera sig i. Men samtidigt tar hon upp att hjärtsjukdommarna har spridit sig i lägre åldrar för just kvinnor. Så nu för tiden är det inte ovanligt att en kvinna i 25-35 års åldern får hjärtinfarkt. Men vi får väl vara glada om läkaren som tar emot oss förstår att det är det vi har.
Vi ska ju vara nöjda med att vi får komma till läkaren över huvud taget, i många länder får man ju knappt det.

Eller som en kvinna i klassen sa "vi kvinnor är inte gjorda för att jobba, det är bättre att vi är hemma med barnen, då får vi inte hjärtsjukdomar, man blir så stressad av att hålla på med både arbete, barn och hem"

Man kan ju tänka så, men man kan ju också tänka att män och kvinnor kanske kan hjälpas åt. Det är ju nämligen inte bara en förlust för oss kvinnor om vi blir sjuka, utan för männen också. Eller är jag den enda som tänker så?



♥

När man som jag pluggar och arbetar med något som i Sverige anses som "Alternatisv medicin" så får man ofta höra krass kritik om att det inte finns studier och bevis för att det verkligen fungerar. Det påstås ofta vara humbugg, påhitt och "hockus Pockus". Å ena sidan så blir jag påmind om hur mycket okunskap det krävs för att inte förstå bättre och dessutom inte förstå vad man vräker ur sig, men det är ju inget man kan säga i argumentet. Å andra sidan så kan jag bli trött på att ständigt få förklara vad det egentligen är, hur det egentligen fungerar och dessutom får jag förklara hur vår sjukvård är uppbygd. För det vet ju tydligen inte folk.

Och det ska Gudarna veta... När man kritiserar sjukvården så får man stränga kommentarer om att "allt är faktsikt inte dåligt, och vi ska vara glada att vi har det så bra som vi har det!!"

Jag säger inte att sjukvården endast är dålig, jag säger att den inte är perfekt, att den kan bli mycket bättre och jag säger att det är tråkigt att man ska se på människan i ett sånt trångsynt perspektiv att alla ska vara likadana, fungera likadant och behöva samma vård jämt. INGA undantag.

Det synsättet (som förhoppningsvis går mot förändring inom kort) gör att sjukvården använder sig av droger och gift som ger stora bieffekter och i längden gör människor sjuka. DET är tråkigt, när det finns hjälp runt hörnet. Många problem botar man inte inom sjukvården, utan man bedövar.

Om vi tar kranioSakral terapi som ett exempel så ingår Sverige i en trio av länder där det inte är accepterat inom sjukvården utan istället kallas för "alternativ medicin" De andra länderna är Cuba och Nord Korea.

Sug en stund på den karamellen Sverige, Nord Korea och Cuba. Vi har verklien bildat gäng med öppna och varma länder som står för frihet och hälsa. (not)
Och fundera över om det forfarande känns som att Sverige inte är ett konservativt land och vill att sina medborgare ska få ha fritt val bland en massa olika behandlingsformer som kan hjälpa UTAN droger och gift. Och om det faktiskt är så att sjukvården är hyfsat bra, men ändå kan bli mycket bättre.

Sverige är ett land där makt bestämmer, men det vet väl inte folk heller och jag ids inte berätta om det också. Inte just nu i alla fall ;)

♥

Idag kommer min morbror upp från Borås, det ska bli super roligt att få träffa honom trots omständigheterna. Han kunde dock bara stanna i 2 dagar. Sen nästa vecka kommer mormor och morfar upp från herrjunga. Och i början av juni kommer brorsan upp från gbg. Alltid kul att få träffa älskade familjen/släkten, men givetvis så hade det varit bättre med roligare omständigheter.

Ikväll bli det fika och kortspel hos min moster. Hon fyller 53 :)

♥

Jag får nog förtydliga lite. Två personer har nu trott att det är jag som har cancer och så är inte fallet. Jag är ledsen att jag oroat er. Det är min moster som har cancer. Vi är väldigt tajta i vår stor-familj så det är fruktansvärt.
Hon har cancer i bukspottkörteln och har dessutom fått en massa metastaser, dottertumörer, i lungorna.

De första inläggen jag skrev om detta så ville jag inte skriva vem det handlade om så jag kallade henne för pipen, för att det kändes neutralt. Men nu när diagnosen blivit ställd så känner jag att jag kan vara helt öppen om det. Det är lika bra att folk får veta vad som tar upp mina tankar.

Cancer går i 4 steg, Steg 1 är det första steget och därmed lättast att få bli frisk. Medans steg 4 är det sista steget och då även svårast att kunna bli frisk. Min kära moster är på steg 4, det sista steget. Det går inte att operera och än så länge kan de inte börja ge henne cellgift eftersom ett ämne (som jag inte minns namnet på) läcker ut i hennes blod, vilket gör att hon är helt gul och har fruktansvär klåda. När läkarna har fått bukt med det så kan de börja ge henne cellgift. Ger de henne cellgift nu så tar de livet på henne. De måste alltså komma på varför detta ämne läcker ut i hennes blod.

Hon har fått 3-6 månader kanske mer och läkarna säger att det finns en som har överlevt. Jag vill att min moster blir nummer två.

Alla mina vänner, ni får mer än gärna tänka positiva tankar, sända kärlek, skicka reiki, be en bön, träna ett träningspass vad som helst. Vem vet är man tillräkligt många så kanske det hjälper.

Jag skickar reiki varje kväll till min moster och sänder tankar och kärlek lite då och då. På träningspassen tänker att jag tränar bort cancer, slår bort cancern, bekämpar den. Och hon berättade igår att hon känner att det är många som skickar reiki, ber och skickar kärlek på olika vis. För varje morgon då hon vaknar så känner hon en väldigt stor tilltro att detta ska gå vägen, det kommer gå bra. Om hon känner det så ger det resultat.

Sen vill jag Tacka alla som är så underbara hela tiden.

♥

En sak som är helt fantastisk mitt i eländet är att Jag och vår familj blir påmind om hur underbara människor vi har omringat oss av. Människor hör av sig, pratar, lyssnar, finns till. Alla erbjuder det de kan, på det sättet som det är kapabla till. Från att erbjuda sig att finnas till dygnet runt "ring när du behöver, jag kommer mitt i natten om du så vill", till att erbjuda stora summor pengar "blir det någon sån där super dyr operation så kontakta mig då".

Det är helt otroligt hur människor blir samarbetsvilliga och benägna till att hjälpa. Fantastiskt. Som en myrstack, alla drar sitt strå, alla har sin uppgift. Alla är viktiga.

Sen att släkt och vänner kommer upp från södra Sverige och att vi nu mera träffas tre gånger i veckan är även det en bra sak som kommit upp ur det hemska.

♥

Den här jävla skit sjukdomen som finns i vår familj just nu är så fruktansvärt ångestladdad. Bröstet gör ont.
Jag försöker muntra upp mig själv genom att läsa poesi, men tankarna dras tillbaka till cancern, diagnosen, smärtan, kärleken, familjen, lyckan, olyckan. Och det gör faktiskt ont.

Det är tungt att ha smärta i sig själv, men när man dessutom ser smärta i alla sina familjemedlemmar så blir det extra tungt. Alla är ledsna, människor som inte redan vet får veta, alla bryter ihop. Alla har ont. Det syns inte bara i ögonen, det syns i linjerna, kroppsspråket, hållningen, frånvaron, närvaron.
Jag försöker tänka att det ska gå bra, att det är möjligt. Men sen när jag tittar på Ralf som kramar mig och som undrar vad som kommer från sin mammas ögon så ser jag att han inte är rädd. Han är inte ledsen. Han är skonad från att förstå hur hemskt allt detta är. Och då kommer rädslan igen. Tänk om Ralf inte får lära känna henne. Tänk om Ralf inte får höra hennes skratt, kloka ord och starka sångröst.

Fy fan va det här är hemskt.

♥