Liivligt - om Liv

Sådärja, då har bröstpumpen varit framme och gjort sitt jobb. Nu kan man slappna av en stund.
Ralf blev i och för sig inspirerad av lillasyster och ville också äta från mammas bröst, men det kändes inte helt ok så jag sa nej till honom. Inte för att jag tycker att det vore konstigt att låta han smaka, men just för min del så känns det inte bra. Och det är ju faktiskt upp till mig om jag vill låta han eller inte. Det är ju mina bröst.

Jag vet att det finns många synpunkter på det där med amning och bröstmjölk. Det är ett laddat ämne. Och en del tycker att det är självklart att han ska få smaka av mig, rättvisa liksom. Mendan andra tycker att det är super-äkligt och näst intill incest.

Själv tycker jag att det är helt ok att låta ett litet syskon smaka om en annan mamma skulle känna sig ok med det. Men jag är inte specillt förtjust i idén att ett barn ammar regelbundet. Jag kan liksom inte se någon tillräkligt bra anledning till det.
Jag vet inte riktigt vart gränsen går för regelbunden amning, men kanske kring 1.5-2? Men samtidigt så är det ju faktsikt upp till var och en. Och man ska komma ihåg att amning är helt normalt och inte sammankopplat med incest!

Bild från google

(En mamma och en 2årig dotter)

Själv hade jag tänkt amma Ralf tills han var 1 år, men det blev tills han var 10.5 månad, och det var superduper svårt att sluta, men helt klart behövligt. Och när jag såväl hade slutat så kändes det bara så bra!
Jag höll på att gå in i väggen av det konstanta sugandet på nätterna och Ralf ville bara amma och inte alls äta annan mat vilket han faktsikt började med när jag slutade med amningen. Då kom chocken från Robins sida och han förstod min frustration, mina sömnbesvär och hur mycket Ralf verkligen hade ammat. Poletten trillade ner kan man säga.

Den här gången får vi se hur länge hon ammar. Jag tänker inte gå in med något i förväg utan försöka ta det när tiden är inne. Barn och mammor är olika och det är ingen idé att sätta upp någon mall. Men jag kommer förmodligen inte amma längre än ett år.

♥

Har en väldigt trött dam här hemma som förmodligen tar ut sin nattsömn just nu (ogillas!). Det innebär tyvärr att hon inte alls är sugen på att amma för tillfället, och jag håller på att bli galen. För er som inte erfarat det så känns det som att brösten ska sprängas - PÅ RIKT! De är stenhårda och typ i storlek med min gigantiska, randiga deg-mage...

Not nice, men ännu ett bevis att mamma och barn behöver varandra lika mycket :)

♥

Om andra förlossningen ska vara den bästa av alla oavsett hur många barn du får, så ska jag inte bli gravid igen. ALDRIG igen.
Men efter många om och men så är mitt stjärnstofft nu här, jag kan sova både på mage och rygg, äta ostbricka och ta på mig sockarna själv. kroppen mår tyvärr en bit ifrån perfekt, men är under läkning. Känslorna svämmar över ibland och ändå är allt underbart.

Jag blev ju även påmind om hur livet på BB är. Viss personal är jätte bra, viss är.. lite sämre om man uttrycker sig så. Sen det här med att dela rum med andra som precis fått barn är ju en bra idé.. ibland. Våra sambos envisades dessvärre med att sova med lampan tänd(!?) HELA NATTEN. Ehh.. trevligt? - NEJ!
Så nu efter 4 dygn med extremt lite sömn och en riktigt jobbig förlossning så hoppas jag på att barnen vill sova lika mycket som jag. Wish me luck!

Jag blir lätt förvirrad mellan varven då jag glömt mycket i hur det är att ha en liten bebis, och nu även en 2 åring på det. Att pussla i hop vardagen kommer nog både bli slitsamt och spännande. Men jag tror att det enda som gäller är att ta dag för dag och sikta på att vara flexibel.
Ralf blev glad när han såg sin lillasyster sitta i bilen, när vi hämtade honom från dagis, i alla fall. Han skrek ut flera gånger "syster, syster!" och pekade och skrattade. Det var fint att se.

Nu äntligen har vi fått komma hem till Ralf. Jag bröt ju givetvis ihop när jag såg honom. Av glädje. Som jag har saknat honom går förmodligen inte att beskriva med ord. Men nu är vi här alla 4 och det är det som räknas.


Min lilla tjej som fick heta "lilla killen" och "han" av personalen på BB och 56an, hon hade vist lite för orosa kläder på sig. Haha

Nu ska jag börja avsluta den här dagen och sen förhoppningsvis få en bra (och mörk) natt.

♥

Sådärja. Har haft värkar i 14 timmar nu. Sa jag att jag är lagom less?
Man blir ju så utmattad av att ha så här ont så här länge så ibland tar känslorna överhand och jag känner hopplöshet. Bästaste Ralfen är med sin Farmor och jag saknar honom så sjukt mycket. Jag hade mycket hellre varit med honom än legat, vankat och gått om kring och haft ont utan resultat.

Vi får väl se hur lång tid den här tortyren ska ta. Det blir väl en till promenad lite senare, sen får vi väl se om jag får sova i natt eller om det är värkarbete på schemat. Natten till idag blev det bara 3.5 timme så jag hoppas att spikmatta och panodil kan göra sitt jobb för mig.

♥

Läs inte om du är känslig!

Allt med graviditet och förlossningar är ju så extremt trevligt. Varför jag var tvungen att åka in på förlossningen idag var för att jag började blöda. Två ganska stora blödningar. Men då när jag kommit in i ett rum där de ska kolla så allt är i sin ordning och lite sånna prylar så säger barnmorskan: "Har du binda på dig nu då eller" Vilket jag givetvis hade, man vill ju inte böda ner hela bilen! och så fortsätter hon "Kan du dra ner så jag får se hur det ser ut"... Eftersom jag glömt bort hur allt funkar så blir jag generad och lite chockad "Asså.. ja.. nu eller vadå?.. " Då säger hon "Ja, dra ner bara så jag får se, här på förlossningen behöver du inte vara blyg, du vet vi vill se allt, vi är såna".

Man känner sig ganska naken i den situationen. Men hon var bra. Stabil och enkel.. inga krussiduller. Det gillas.

Givetvis så satte det igång med en massa förvärkar efter blödningarna för att sedan lugnas ner. Sen gick proppen igen under dagen, lite mer blod, lite mer förvärkar...
Jag hoppas jag får sova i natt. För vad som än händer och när än barnet bestämmer isg för att komma så vill jag vara utvilad till förlossningen. Det är nog jobbigt som det är att föda barn.

♥

Barnmorskan: "nu är det igång"... "men ändå inte" ... "och det kan fortfarande stanna upp helt..."
Jag: ("- Gah! Jag blir galen!!!")
Barnmorskan: "Åk hem och vila och ta en promenad också kommer ni in om några timmar igen så ska vi se"
Jag: ("jammen det var väl ett väldans velande fram och tillbaka!") "ja vi gör så, tack." ("det kommer nog aldrig komma någon bebis...")


Nu ska jag vila en sväng (jag vägrar vara lika trött som sist!) och Robin ska iväg på sin cup. Sen kommer morsan tillbaka från träningen och hämtar upp mig också åker jag och Ralf till måttsund. Det blir nog bra.

♥

Jahapp...

Då var det dags igen. In på förlossningen för kontroll. Asså, jag börjar bli less på att bli lurad hela tiden så nu hoppas jag att den kommer snarast! Men vi kommer väl mest troligt att bli hemskickade igen. Jag vågar inte få några som helst förhoppningar.
Nu väntar vi bara på morsan som ska komma hit och vara med Ralf.


♥

Som vanligt när jag är ensam så börjar fundera på olika utbildningar som känns trevliga. Jag har snöat in lite väl mycket på nutritionist, den utbildningen verkar så sjukt intressant men allvarligt... Vem orkar flytta till stockholm eller kalmar med hela familjen?



Varför finns det inte fler intressanta utbildningar här i Luleå?? Kanske är det värt det att flytta?
Nutrition hade ju även funkerat VÄLDIGT bra med mina utbildningar jag redan har.
Nåja, jag behöver ju hur som helst inte bestämma mig nu så jag får nog suga lite på karamellen, det finns ju vissa utbildningar här i Luleå som jag även är lite sugen på, men jag behöver nog kolla upp saker och ting lite mer innan jag bestämmer mig. Tur att jag ska vara mammaledig nu så jag kan klura, känna efter och kolla upp.

♥

Nu har förresten till och med "bingo-mannen" på coop lagt ett bud på vad han "vet" att jag har i magen. Han var väldigt säker på sin sak. Han använde sig av en taktik som jag inte sett någon annan använda sig av förut.
Han bad mig ställa mig i profil framför honom och sträcka ut armarna rakt fram. Fort skrek han ut "Det blir en flicka!". Och han var helt seriös "Du kommer få se att jag har rätt, fråga min dotter jag gjorde samma sak med henne och hade givetvis rätt".

Det är roligt när till och med gubbarna lägger bud och är tvär-säkra på sin sak :)

Jag har också mest trott att det är en flicka, av olika anledningar, men jag vågar inte ställa in mig på något. Alla kön är lika välkomna. Bara det kommer ett barn så är jag nöjd!

♥

Idag har jag varit och tittat och lyssnat på barnet. Det var mysigt. Sen är det ju alltid trevligt att få veta att allt står rätt till :) Hon uppfattade att barnet var 3.7 kg men sa efteråt att det stämmer lika bra som en gissning. Haha.

I kväll börjar Robins innebandy cup. Han ska spela med mobilen på sig I FALL att det skulle börja hända något, men jag tror att det är lugnt. Vi fick ju till och med se på ultraljudet hur bebisen låg där inne och rullade tummarna.

♥

Råkade powernapa på spikmattan medan jag skulle kolla på Antikrundan på playen. Typiskt, det blev omöjligt att somna om. Så här sitter jag, i sängen, förbannad över att jag fortfarane är gravid och väntar på sömntåget...

♥

För er som inte vet det så har jag inte färgat håret sen september. Det är ju nämligen inte så bra att göra det när man är på "tjocken" så jag har valt att avstå och kanske försöka få tillbaka min riktiga hårfärg. Min utväxt är nu gigantisk, men den är inte tillräkligt lång för att jag ska känna att det är ok att klippa av allt med färg. Så Jag får helt enkelt dras med ful frilla ett tag till.

Men den som väntar på något gott...

♥

Jag har börjat med "långpromenader" igår var jag ute och promenerade i nästan 3 timmar och idag i drygt 3 timmar. Men tro nu inte att jag gick flera mil för det. Nejdå, när man sniglar fram i min takt så hinner man kanske knappt en mil på den tiden. Men jag är glad av att jag KAN gå, det var omöjligt för några veckor sedan.

Från stan hem till mig tog mig 1 timme och 5 minuter. I vanliga fall tar det 20 minuter. Smärtan är näst intill outhärdlig men va fan gör man? Jag vill ha ut den här ungen nu och då är faktiskt allt värt att göra. Allt som kan påverka på minsta lilla sätt är positivt. Ont har jag ju ändå.

Nu har jag käkat middag och legat lite på soffan, men jag ska snart erövra trapporna här i huset också. Sen blir det väl lite hallonbladste och ananas till biggest looser.. eller så.

♥

Idag är det första dagen som det känns som att jag kommit lite närmare förlossningen. Det är egentligen inget speciellt som hänt, inga mer förvärkar än vanligt. Bara en defus känsla i magen och bäckenet. Det ger mig hopp.

Nu ska jag ta min första dagsvila då jag varit vaken 3 timmar redan och hunnit med en del. Tänkte försöka mig på en promenad sen och om jag ska lyckas med det så behöver jag absolut ligga på spikmattan nu ett tag innan.

♥

Min lilla favorit unge (än så länge) har gått och blivit sjuk. Han hostar i princip oavbrutet trots hostmedicin och har 39 graders feber. Det snoras och dregglas så det blir pölar lite över allt i hemmet. Till och med Ralf säger klagandes "blöööt" och pekar på sin lilla kropp.

Det är besvärligt för honom, men förhoppningsvis blir han frisk så snart som möjligt.

Dagen blev i alla fall bra, trots mitt dåliga humör som jag vaknade med. Min mor kom och muntrade upp mig :) Nu vankas det kväll och sen blir det äntligen sängen igen. Det ska bli skönt. Ge mig ordentligt med sömn tack.

♥

För lite sömn, för stor mage, för ond kropp, för sjuk unge, för hyper unge, för jä*la jobbigt "spegel-spöke" som envisas med att komma på besök igen och härja med spegeln. För leds på mig själv och mitt gnäll...

Varför kan man inte bara få lite lugn och ro, Typ få se en bra film i ensamhet?

Jag talade i alla fall i tel med min kära mor nyss. Hon ringde, precis som att hon kände på sig att jag behövde henne. Hon hörde hur eländig jag lät så nu är hon påväg hit. Det känns i alla fall bra, då blir jag mest troligt på bättre humör inom en kort framtid.

♥

Att det är lag på att alla förskolor ska ha minst 25% ekologisk mat och att kommunen har satt ett "sockerstopp" för alla förskolor, funkar ju sådär. Vissa saker som kan kännas så enkelt som att byta ut sylt till bär verkar vara en omöjlighet, fråga mig inte varför. Sen har jag väldigt svårt att tro att 25% av maten på Ralfs dagis skulle vara ekologisk med tanke på att allt är helfabrikat.

Miljöpartiet har även sett till så det blivit lag på att alla förskolor inom Luleåkommun SKA HA ekologisk mjölk. Det har Ralfs dagis i alla fall sist jag kollade :)

Det är tråkigt när det inte är barnens hälsa som sätts i fokus utan istället att maten ska hålla så länge som möjligt. Som alla förstår så betyder ju det att det är en massa kemikalier i maten istället för näring vilket gör att maten tar längre tid på sig att börja bli dålig.

När jag ser reptage från förskolor och skolor som har utbildad personal som brinner för att ge barnen så hälsosam och god mat som möjligt och där med planerar måltiderna så den blir helt ekologisk och "hemmagjort" så blir jag avundsjuk. Ralfs dagis är jätte bra på många sätt och vis, men den biten har de helt och hållet missat.

Cheferna kan inte ens få kökspersonalen att beställa in sockerfria mellanmål hela tiden. Dessvärre kunde de heller inte svara på varför utan gav som svar att "nä men det går bara inte, det är svårt". Det är illa, det borde inte vara svårt.

Jag ska inte grotta ner mig för mycket i ämnet just nu, för då kommer jag bara bli arg och det orkar jag inte bli just nu. Men jag ska börja fila på ett mail till dem (igen). Besvärliga jag ;)

♥

Om man ska lyssna på alla råd i "hur man sätter igång förlossningen" så borde det ultimata vara att springa i trappor, äta ananas och dricka hallonbladste samtidigt.
Känns lite jobbigt dock. Jag föredrar att göra allt det separat. Men jag tror nog inte att det funkar ändå.

Någon KSare som har lust att komma och sätta igång mig?

Jag talade med min gudmor i söndags och hon berättade för mig att om man går över tiden så ska man be om att bli igångsatt. Det forskars tydligen väldigt mycket på graviditeter och barn som kommer "för sent" och det har visat sig att det inte är så bra att gå över tiden för mycket. "Max en vecka" sa hon. Det gör mig lite nervös, samtidigt som jag frågar mig själv "sätter de igång en bara för att man vill det?"

Det skulle betyda att jag borde ringa dem på Fredag och "boka tid", typ som när man vill komma till frissan. Jag vet inte om mina nerver pallar av det. Jag skulle bli så oerhört nervös av det och förmodligen inte få någon sömn alls.

Så nu kan vi väl alla tänka att den kommer innan fredag och hålla tummar och tår :)

♥

Det slog mig i natt mitt emellan förvärkarna:

Jag har ju sagt under hela graviditeten att det är en envis unge jag har i magen. Envis, med lite temperament, men ändå lugn. Då kan det ju inte vara en fisk! (Eller, har jag fel?)

Också kommer jag på i natt att det blir horoskopskifte nu i veckan. Så fiskens horoskop har sista dagen på Tisdag, sen på onsdag börjar vädurens. Och enligt mig (som egentligen inte kan så mycket om horoskop, utan bara tänker lite lätt på mina vänner och bekanta) så känns min känsla av bebisen mer som en vädur än en fisk.
Så nu är jag helt övertygad om att den kommer komma tidigast på onsdag. Trots förvärkar och skit.

Vi får se, jag bollade mina tankar lite lätt med min kära vän Fanny (som även är vädur) och hon tryckte nog att det lät rimligt :) haha Jajja, nog om det, den som lever får se.

Jag har stora problem med vad jag ska äta för lunch idag. Nu börjar jag inse att antingen äter jag bara vad som helst, eller så skippar jag lunchen. Man kan ju inte äta hur sent som helst, d åorkarm an ju inte middag sen. Det blir nog något.. simpelt.

Hoppas dagen är bra, för er alla.

♥

Idag har Robin jobbat och jag har varit ensam med Ralf. Underbart! För några veckor sedan så var det totalt omöjligt för mig att vara ensam med honom, jag var helt okapabel till att ta hand om honom själv. Men då foglossningen blivit bättre så kan jag nu. Det är lite jobbigt, saker och ting tar enormt mycket längre tid än vanligt och jag blir vansinnigt trött av det, men känslan att kunna ta hand om sitt barn efter att inte ha kunnat är värd allt i världen. Dessutom så är det ju det bästa som finns. Jag längtar tills jag kan busa med honom igen, men nu dröjer det väl förhoppningsvis inte länge.

Så fort jag orkar efter förlossningen så ska vi på Leos lekland och "go crazy", jag och min valp :)

♥

För ett par veckor sedan när vi skrev slutprovet för att bli diplomerade kranioSakrala terapeuter så var det 2 tämligen fundersamma lärare vi stötte på. "Hej, Hemma hos oss var det vår när vi åkte.."

130 mil norrut var det hög-vinter a´la 6 meters drivor. Gubbarna stor på taken och skottade bort metervis av snö från taken:



Nu har det varit plusgrader i några dagar och snön har börjat smälta. Gatorna är antingen översvämmade eller superhala. Så här såg det ut på Ralfs dagis idag:



Här får man vada ända fram till porten.

Jaja, om en månad så är det förhoppningsvis hyfsat torrt:)

♥

Ralf har börjat få "växtvärk". Stackarn. Han vaknar på nätterna och har ont. Men han vill inte ha alvedon så det resulterar i att Robin brukar få ligga där inne med honom (jag kan inte). Jag brukade också ha mycket "växtvärk" när jag var liten. Jag kommer ihåg hur ont det gjorde. Oftast hade jag i hälarna.
Så fick jag veta att "växtvärk" egentligen inte är smärta för att man växer, utan att man rör sig "för mycket", kroppen blir överbelastad. Kan mycket väl stämma, jag var sällan still när jag var barn och det kan man knappast säga att Ralf är heller. Men jag har ingen aning om det stämmer eller ej.

Jobbigt är det i alla fall att behöva se honom ha så ont. Framför allt när han inte förstår vad det är som händer.

Nåja, snart är det en ny dag och då ska vi till mamma och Thor och spela kort och käka middag. Det blir nice!
I morgon är det förövrigt beräknad förlossningsdag. Men som jag alltid sagt: Den här ungen kommer att komma "för sent", så vi behöver nog inte bli allt för uppspelta över att den "ska" komma i morgon :)

Godnatt

♥

Ralf har växtvärk i foten och jag och robin har fått ligga där inne i omgångar hela kvällen. Nu när det hade varit lugnt där inne ganska länge gick jag och hämtade honom.

Det första Robin gör när han kommer ut i vardagsrummet, är att skratta åt mig när jag säger till honom att jag är redo för att gå och lägga mig. Jag fattar inte varför då pekar han på bordet.



Ja, jag dricker kollosala mängder med vatten, även på natten. Jag kan liksom inte få nog. Hade mer än gärna haft ett sugrör till munnen hela tiden. Det är så gott!

♥

Det är ju så gott med lakrits. Men ack vilken halsbränna man kan få om man äter så mycket som EN bit.

Snart 
- får jag tillbaka min kropp
- kan jag promenera och sen tillslut träna
- kan jag ligga på rygg utan andningsbesvär
- äta lakrits.



Jag får äta med ögonen för tillfället.

♥

Vette tusan varför jag fått för mig att barnet kommer på Måndag ?
Känslan uppträdde förra veckan och jag börjar nästan ställa in mig på det. Jätte konstigt.

För vad vet jag egentligen. Den kan ju lika gärna komma ikväll.

Här ligger jag och "njuter" för drygt 2 år sedan

2010-01-09
Smärtan var större än längtan. Det säger nog en del. Men efter 10 timmar på förlossningen så fick jag vila min kropp i en rullstol och mina ögon på den vackraste människan i världen. DÅ kändes det värt det igen.

♥

Det är över två veckor sedan propp-rackaren gick och så vitt jag förstår så har jag ingen bebis i armarna utan hickandes i magen. Jag har även en känsla av att det kommer dröja över en vecka till innan den bestämmer sig för att komma. Men vem vet?

Jag har köpt lite nya kläder till nästa unge, som vanligt i alla färger. De jag tycker är fina liksom. Men den kommer även få ärva en hel del.

Det är roligt vad det där med färger och barn kan dra igång hos människor. Vår granne sa idag "Nämen, ska ni få ett till barn va roligt! grattis! hoppas att det blir en flcika då så att hon kan ärva kläderna från flickan som ni redan har" också pekade hon på ralf som stod i sin röda overall. Sen träffar vi en kompis lillasyster på coop forum som undrar varför vi klär vår son i rött "Det är ju en tjejfärg!"  "nä" sa robin och pekade på sin lillebror som också går omkring i en röd jacka "rött som är så fint det kan väl alla få ha" Då tittar hon på sig själv och konstaterar att hon själv har killfärger på sig blått och svart.

Nu i kväll blev Ralf väldigt upprörd då robin bara hittade en blå tutte till honom. "lååda tutte!!" (Rosa tutte) skriker ungen och är väldigt bestämd om att han vill ha sin favorit färg på tutten.

Ja, för det är faktiskt så, låter man ungarna ha alla färger på sig så kan de lika gärna få rosa som favorit färg som grönt. Det kommer förmodligen att växa bort med tiden då han upptäcker att alla killar på dagis har blått, grönt, grått, svart och brunt medan tjejerna har rosa, lila och rött. Man vill ju vara som andra, och det är ju extra känsligt hos barn. Men så länge han vill så ska han då absolut få friheten till variation.



Vi försöker att undvika undermedveten hjärntvättning kring könsroller. Men det är inte alltid så lätt med tanke på utbuden. Och det är inte helt lätt att bryta vanemönster.
Men man kan försöka ifrågasätta sig själv och sina tankar ibland när man märker av sina begränsningar då inser man snabbt att en färg inte har så stor betydelse. Det blir inget fel på killar som bär rosa.

♥

Fredagkväll, går det att hålla sig vaken några timmar till?
Som tur är så kan jag skylla på att jag är höggravid och slipper medge att jag blivit tant :)




♥

Det är så underbart att handla plommon när man kan köpa tre olika färger på dem. Röda, lila och gula. Det blir liksom en gott och blandat påse och sen ser det fantastiskt ut på fruktfatet :)

Sen blir det ju till det lilla extra när formen ser ut så här:



Goda som tusan var de också.

♥

Vi har olika saker som tynger oss här i livet.

När jag och Robin var och handlade här om dagen så hittar Robin "Rings" för 7.5 kr påsen. Då aktiveras hundögonen på honom snabbt och han tittar mot mig tiggandes.

Jag som har haft extremt svårt för lukter under graviditeten (framför allt första halvan av grav.) tittar tillbaka på honom och säger "Ja men köp den då!"
Då ser man hur lyckan sprids över hela honom och han säger "Jag har faktsikt inte fått äta dem här på 6 månader!"
Jag svarar honom "men OJ va svårt du har haft det den senaste tiden då. Stackars dig!"

♥

En vild unge klättrandes på ens mage när man ligger och har förvärkar är inget att rekommendera.

♥

Helgen började med en torsdag som bjöd på att jag klarade slutprovet för att bli Diplomerad KranioSakral terapeut. JEJJ!

Sen fortsatte den med utbildning.
Utbildning har bland annat innefattat
- Teoretiskt och praktiskt om flödestekniker i strukturer, ryggkotor, extremiternas leder och organ.
- Behandla barn och spädbarn med funktionell och kraniosakral terapi.
- Funktionella och kraniosakrala graviditetsstörningar för fostret.
- Anatomi och embryologi
- Fysologiska och afysologiska störningar vid förlossningen.
- De membrösa lagrens påverkan vid ADD, ADHD, Dyslexi, Autism, och patologiska koncentrationssvårigheter.

Vilken helg! Jag vill bara fortsätta lära mig om allt detta intresanta.

Det var tungt för ryggen och bäckenet men det gick, och nu är jag så otroligt nöjd över att jag fixade det.

Nu får man ju inte behandla nyfödda i sverige med KS men i stort sett i alla andra länder får man det så det var roligt. Jag fick även veta att jag är välkommen till Tahiland sen och volontärarbeta på en KranioSakral klinik. Det lät ju väldigt intressant! Då får man ju dessutom chansen att hjälpa små barn med olika problem. (i sverige gäller 8 års gräns tyvärr)

♥

Jag sitter i skräddarställning i sängen och ser plötsligt i spegeln hur stor jag är och utbryter:
"Men fy fan va stor jag är, jag ser ut som en barba-pappa!"

Robin står med mobilen i högsta hugg och säger fnittrandes
"Ja fy fan... BUDDHA!"
*klick*

Hahaha, hade jag inte varit rädd att ni skulle få en nacken-chock så hade ni kunnat få se på bilden som robin tog. Men ni får nöja er med att fantisera :)

♥

Dagen har varit TUNG. Jag har väldigt ont, mycket förvärkar och känner mig extremt trött. Men jag är glad och nöjd över att jag klarade av denna dagen och ser fram emot att klara av de två resterande dagarna så jag slipper gå kursen i Gbg sen. Det är ju liksom lite smidigare att fixa detta här och nu.



Ralf är hos sin mormor och ska sova där så förhoppningsvis blir det en lugn och skön kväll, spikmatta och sen sömn. Det borde göra susen. Sen när den här kursen är slut så är det att leva piano som gäller (tror ni jag kan det?) :)

Nu blir det middag. Ha en trevlig fredag.

♥

I morse sa en av mina kursdeltagare att hon trodde att värkarna skulle sätta igång på Söndagkväll för att så mycket spänningar släppt i korppen nu under helgen. Sen på eftermiddagen sa en annan att hon trodde att bebben skulle komma om 2-4 dagar, hon hade tydligen fått lära sig av en kvinna att titta på läpparna på en gravis kvinna. Det kommer en hormonrand där som visar när det är dags och min var tydligen nästan hel.

Haha, ja... Det är spännande. Framtiden kommer ju att visa, men jag föredrar TIDIGAST måndag-eftermiddag så jag hinner vila upp mig lite innan.

Själv tänker jag ju dock att bebben ska komma "för sent" bara för att alla tror att den ska komma "för tidigt". Men som sagt, tiden visar.

♥

Jag klarade provet, UNDERBART!

Jag vet inte, men är det något fel på mig? Jag tror jämt att jag ska misslyckas på proven, men så lyckas jag och tycker inte ens att proven är särskillt svåra. Är det min prestationsångest och mina höga krav på mig själv som ställer till det kanske? -Det verkar så.

Alla som är nära mig säger då det. När jag beklagar mig inför ett prov och PÅ RIKTIGT är osäker på om jag ska klara det eller ej så säger alla "Så sa du sist också, du har ju pluggat, du kan ju det där bättre än vad du fattar" varpå jag säger "ja men DEN HÄR gången så känns det inte som att jag kommer klara det" och då säger de "så sa du sist också".

(Ungefär som människor som blir kära blixtsnabbt och jämt tror att "DEN HÄR gången är det den "stora kärleken")

Jag har hemska erfarenheter av prov sen jag gick i grundskolan och gymnastit så det kan ju också ha med saken att göra.

Nu är det gjort i alla fall och jag behöver inte göra det igen (om jag inte läser vidare så klart).

Nu ska jag bara försöka lyckas att gå steg 4 i helgen. Det låter så himla intressant, det handlar mycket om adhd och dyslexi och såna handikapp och hur man kan hjälpa många med de handikappen. Än så länge har vi ju bara nosat på det.
Jag hoppas att jag orkar, men jag har ju en jävla vilja och min lärare har sagt att jag får ligga ner på lektionerna och röra mig in och ut ur klassrummet som jag vill. Så det känns ju skönt.
Dessutom har jag med mig en kudde och lite panodil. Det borde gå :)

♥