Liivligt - om Liv

När man är sjuk (eller i alla fall jag) så orkar man ju inte göra så mycket om dagarna, Så istället så får man tiden att gå genom att grubbla på saker som ibland är ganska onödiga.

Och har ni någon gång tänkt på att det alltid (oftast) är de människorna som vet minst som ska yttra sig mest i saker?
(Nu låter det säkert som att det bara är ett vanligt bitter-inlägg-ala-Liv jag skriver, men faktiskt inte. Eller?)

Till exempel
så är det ju alltid de som inte har barn och inte funderar på att skaffa barn som ska berätta för en hur man ska tänka/göra/bete sig när man blir mamma. 

så är det ju alltid de som inte kan någonting om hur kroppen reagerar och vad som händer i kroppen  beroende på vad man stoppar i sig som ska berätta för den som är under utbildning/utbildad hur det ligger till... Baserat på rykten och myter (okunskap).

så är det ju alltid de personerna som inte är i ett förhållande, inte vill vara i ett förhållande och inte haft särskilt lyckade förhållanden heller som ska tala om för den i ett stadigt förhållande hur man ska leva i en relation för att det ska bli bra

så är det ju oftast en person utan körkort som klagar på hur en med körkort kör

Man kan ju fortsätta i evigheter. Men vad an detta? Är det avundsjuka? Behov av bekräftelse? Något slags skydd gentemot den egna personen, att skydda sin egen status genom att inte visa den andras lycka/kunskap?

OCH Har ni tänkt på att det oftast är de människorna som vet minst som blir surast när man säger emot och påvisar hur det egentligen är?



*