Sömnmedel för barn

Sitter och tittar på "Efter tio" och där diskuterar man sömnmedel för små barn.
Jag fick veta att endast 10% av barnen mellan 1-3 år vaknar så ofta som minst en gång/natt vilket gjorde mig förvånad. Ralf vaknar minst en gång perr natt och han är över tre år, och det har dessutom blivit mycket bättre än det har varit. 
Ja, det har varit slitsamt, och det klart att vi har önskat att han ska sova hela nätterna, men vi har tänkt att det kommer bli bäyttre så småningom. Att vara småbarnförälder är inte förenat med en perfekt tillvaro.

När barn är överaktiva så har dem oftas sämre sömn också. Vaknar mer och sover "oroligare", dvs de rör sig mycket i sömnen osv. Det stämmer helt in på Ralf. Eftersom vi vet att barn är väldigt beroende av struktur, och aktiva barn är ännu mer beroende av struktur så ser varje kväll likadan ut, (istort sett dagarna också) utom vissa få enstaka tillfällen då något speciellt händer. Ex. 50-års fest i en annan stad. Många barn klarar av att vara vaken lite längre ibland, jag vet exemplevis att många har sina barn vakna någon timme extra på helgen eller semestern så att de ska sova lite längre på morgonen, men det fungerar inte för Ralf. Kvällen blir väldigt jobbig och dagen efter blir helt förstörd. Han vaknar alltid, oavsett vilken tid han somnar absolut senast kl 5.45, och somnar han inte innan 19.30 så märks "sömnbristen" av på hans beteende och välmående. Kanske svårt att sätta sig in i om man inte har det problemet själv.
Jag vet att en del människor har svårt att förstå och acceptera det beteendet. Jag har vissa bekanta och vänner som blivit sura för att jag inte velat komma på en fest med hela familjen. Då blir det tydligt att de inte förstår mitt dilemma, trots att jag försöker förklara.
 
 
För små barn har sömnmedel ökat med 170% de senaste åren. Och självklart blir det slitsamt för både barn och föräldrar om barnet inte sover ordentligt. Men för oss känns det inte som ett alternativ.
Ralf får sin sömn, och vi får inte leva exakt som vi önskar hela tiden, men det var vi berädda på när vi bestämde oss för att skaffa barn.
Att En förälder får gå över varje natt och sova med Rlaf är så klart inte optimalt, men jag tror att han så småningom kommer bli så trygg (eller stor) att han kan somna om själv. Vi tar det i hans takt. Det är viktigt för barn att inte känna sig jobbiga och ivägen. Acceptans är ett ledord.
Sen finns det ju väldigt mycket annat man kan göra för sina barn som hjälp. Minska tv, öka fysisk aktivitet, rätt kost som balanserar, struktur, aktivitet som lugnar ner det överaktiva barnet som lätt blir lite övertänd innan sängdags, kärlek, acceptans och mysiga vanor.
 


I stället för att hela tiden döva och droga så är det viktigt att vi tittar på VARFÖR sover fler och fler barn dåligt!?
Kan det ha en koppling till det ökande tv- och dator-användandet? Troligen
Kan det ha en koppling till det ökade sockerintaget? Troligen
Kan det ha en koppling till det kraftigt ökade vaccinationerna? Troligen
Kan det ha en koppling till den ökade stressen och kraven i samhället? Troligen
Kan det ha en koppling till att allt fler föräldrar mår dåligt/är stressade? Troligen
Kan det ha att göra med alla gifter och hormoner i vår mat? Troligen
Kan det ha att göra med stora barngrupper på dagis? Troligen

Sömnproblemet är ett symtom på ett problem, vad är problemet?
Men det är ju min tro, vad tror du?
 

Såld!

Vår syskonvagn är såld. Åh fy tusan va skönt att vara av med den! Nu längtar jag tills vår nya vagn, som vi beställde förra veckan, kommer.
 
Man kan vända på handtaget så bebis kan sitta mot en. Det går inte på vår lilla gröna vagn så därför kändes det bra att köpa en ny singelvagn. Vår emmaljunga sover Ralf i på dagis, så den måste han ju få ha kvar där :)
 

Blää

Jag och barnen har åkt på någon äcklig förkylningsvariant med feber och illamående. Eller Ralf verkar ok just nu, vi får se hur dagen blir.. och Nora verkar... inte helt dålig hon heller. Hon käkar fortfarande penicilin mot öroninflammationen.
Jag däremot, känner mig helt sänkt. Jag avskyr att ha feber. Blää. Och att må illa är inte bättre.

Det här med att Ralf tar med sig en massa olika virus från dagis är inte populärt just nu! Och det här med att andra föräldrar lämnar sina sjuka ungar på Dagis gör en ju vansinnig! De borde få en uppläxning av Tengil i bröderna lejonhjärta!
 
"Det är något som går" sa de på dagis... Mmm lovely, hoppas det går vidare snart då!

Snälla gode Gud gör så den här dagen går jävligt fort.
 
 
 
 

Öroninflammation Nr2... eller 1 egentligen

Jaha, då har jag varit med Nora till läkaren IGEN. Tredje gången sen hon slutade med sin medicin för öroninflammation i.. november.
Jag har ju märkt att hon aldrig blivit helt bra. Besökt läkaren och fått samma svar varje gång "Hon är lite röd runt om trummhinnan, men det kan inte klassas som öroninflammation. Men det kanske kliar för henne" och jag har bara tänkt att "Nä-ä man hör ju på henne att hon skriker av smärta, hon har ont!" Men jag kan inte överbevisa doktorn att så är fallet.
 
Idag var vi som sagt där igen. Eftersom hon haft feber, är förkyld och uppenbart har ont i öronen fortfarande. Hon har nästan fått alvedon varje kväll den här månaden, med vissa undantag. Nu har det dessutom kommit ut kristaller från ena örat så jag tänkte att det är väl bara att gå dit igen.

Jag berättade om allt för läkaren och hon kunde konstatera samma sak som de förra läkarna. MEN hon sa även att trummhinnan inte är så glansig som den ska vara och något "skev" så hon gick och hämtade en annan apparat som hon skulle mäta vibrationen på trummhinnan med. Och den visade 0. Vilket det inte ska visa. Så nu konstaerade hon att hon behöver medicin ändå. "Det kan finnas vätska eller annat bakom trumhinnan som vi inte ser". Sen när hon gick igenom journalen och kollade vad hon skulle ha i medicin så upptäcker hon att förra läkaren (i november) har ordinerat fel mängd medicin. Nora har bara fått halva dosen!

Inte så konstigt att hon aldrig blev bra. Det har bara blivit lite lindrigare.
Stackars unge. Vem vill gå runt med öroninflammation i 2 månader? Någon frivillig?
 
Sen känns det ju något onödigt att vi betalat för 2 besök på jourcentralen a´250kr + kostnaderna för förra medicinerna + några flaskor ipren/alvedon + 2 månaders dålig sömn för oss föräldrar. Tack för det.
 
Jaja, nu ska det väl äntligen bli bra! Känns skönt.
 

Ralf angående familjens olika kön

Igår när vi var och handlade skulle en kvinna som jobbade på butiken komma förbi oss
Kvinna: "Hej killar! Vist är det två killar?" (Nora har ju inte rosa overall)
Jag: "Nej han är en kille och hon är en tjej"
Ralf: "Nä, mamma. Jag är inte en kille. Jag är en flicka"
Jag: "Jaha, Då sa jag fel. Vad är jag då?"
Ralf tänker och säger sen med säker röst: "Du är en pojk-blandning"
 
Ralf håller på att lära sig det här med kön. Och då kan man ju passa på att leka och fundera lite kring det. Jag vet att endel hade tyckt att det var varningstecken om pojken sa att han var tjej. (Som föräldern på dagis som slutade prata med mig när jag berättade att Ralf brukar välja kläder från tjej-avdelningen) Men slappna av (!) och se det roliga i det :)
 
Jag tycker bara att det är sunt att leka, fundera och reflektera än att bara bli LÄRD att "SÅ HÄR är det minsann, punkt slut".
 
Vi vet ju alla, att de kloka är de som funderar och reflekterar över varför saker är som dem är, tänker utanför lådan,  istället för att bara lyssna och lyda blint på vad andra säger. Allt är inte heller svart eller vitt.
Dessutom vill vi ju inte stänga av våra barns fantasi :)
 

Nora säger mamma och ler

Hon tittar på mig intensivt och säger mamma. "Gullunge!" tänker jag och känner mig stolt medan Robin går runt och tjatar om att hon visst säger "Pappa" också. Nu har han rensat öronen och hör att hon säger awa och inte pappa. Men nu hävdar han bestämt att det BETYDER "pappa". Och vad vet jag egentligen?
 
 
Han kanske har rätt?
 
 
Och han kanske har fel?..
 
 
Men det viktigaste är ju att hon säger "mamma" ;) *Fniss*
(Visst får man vara lite mallig som mor?)
 
 Står utan stöd gör hon också, den lilla rackarn!
 

3års-Kalas

Ralfs treårskallas ägde rum igår. Vi hade bakat massor med fika
 
Ralf (och vi andra) hade jätte roligt. Så tack till alla inblandade, för besök och uppvakning via telefon, post och kort.

Idag på förmiddagen har Rlaf (och Nora) pulat på med sina nya saker och nu ligger han och vilar. Jag hade gärna vilat jag med, men Nora ville som vanligt vara vaken när Ralf sover så jag får ta tillfället i akt och bara vara en stund. Medan Nora fortsätter utforskningen.
 

Tre år som mor

Jag har varit mamma i tre år. Sjukt va?
 
Igår fyllde min största valp 3 år. Och jag minns den här tiden som var för exakt tre år sedan som om det vore igår. Det var tungt. Ralf var inskriven på 56an medan jag var inskriven på bb och mycket var emot. Jag fick kämpa för allt bland annat för att få amma min son. Tillslut fick jag kalla in på hans läkare när barnmorskorna var omöjliga. Det är lätt att bli överkörd som nybliven förälder, man vill ju göra allt rätt och litar på att sjukhuspersonal ska hjälpa en göra rätt. Men ibland behöver man lita på sig själv också.
Det slutade ju hur som helst bra.
 
Nu är han alltså tre. Herre gud vad tiden går fort.
 
 
Och vist har det hänt mycket med mig med. Han och hans syster är fantastiska. Jag är tacksam för den berikande gåvan, som det är, att få vara deras mor.
 
(även om jag (vi) ska ha barnvakt i morgon och festa lös)
 

Ipad

Jag blev lite chockad när jag kom till dagis igår och skulle hämta min valp. Det var precis innan lunch och alla andra ungar satt på sin matplats medan Ralf satt vid ett annat bord och lekte med någonting. Jag kommer närmre och ser att ungen sitter med en Ipad! WTF!? Han är inte ens tre och leker med Ipad?
Om något år så sitter han väl och lagar ens dator åt en också?

Ja, vad ska man säga, Dagis följer tiden och utvecklingen.
 

Ekologiska leksaker

Vem var det som sa att ekologiska leksaker är tråkigta, dålig kvalité och matta i färgen?
 
Min beställning från Ekokul har kommit och jag är jävligt nöjd. Leksakerna är fina, robusta, pedagogiska, schysst producerade och även GIFTFRIA. Jag är säker på att ungeran kommer att uppskatta dem.
Elefantpussel på rad (med siffror 1-10)
Bilbana
Labyrint djungel
Fånga bollen
Stapelclownen Frasse
Verktygslåda i trä med verktyg
Diamatpussel
Stapelmuggar
 

Att vara småbarnsförälder är inte alltid en dans på rosor

Senaste veckorna har varit tuffa. Extremt lite sömn nästan varje natt. De senaste dagarna har dock varit värst. Söndag-onsdag fick jag sova 10 timmar. Att sova så lite gör att man nästan börjar känna sig likgiltig. Man tappar all ork, får dåligt tålamod, blir slö, får dåligt humör, tappar inspirationen/glöden..
Ibland går det helt enkelt inte att styra sin vardag. För många saker samtidigt som "går emot" en kan skapa så enormt mycket obalans. Då är det bra att kunna få hjälp.
 
Hade det inte varit för barnens Farfar så hade jag förmodligen fallit ihop. På riktigt.
Han har stöttas oss så otroligt mycket och tagit hand om Ralf. Bara nån timma då och då, men det ger så enormt mycket. Jag har i ärlighetens namn tappat hur många gånger han har varit med Ralf senaste månaden men jag tror att det rör sig om 6-7 gånger. 1 timma ibland och 3 timmar ibland.
Det har ju givetvis varit jätte roligt för Ralf också.
 
Jag är så jävla tacksam.
 
Den sporadiska och fattiga sömnen som jag blivit tilldelad har resulterat i en rad olika stress-tecken. Nättrena har varit påfrestande pga olika förkylningar och tandväxande hos barnen så jag har bland annat dragit på mig sömnproblem. Not nice! Men då har jag ju sån jävla tur som skaffat mig en sån omtänksam sambo. Igår storhandlade vi på apoteket så att barnen (och vi) skulle få sova. Och dessutom ordnade Sambon så att barnens farmor tog Ralf till dagis idag och barnens farfar ska hämta honom. Så att jag skulle få sovmorgon och få ta det lugnt hela dagen. Jag har sovit 8 timmar i natt. Halleluja!
 
Min energi känns redan så himla mycket bättre. Galet hur mycket EN natt med bra sömn kan göra.
 
 
På Fredag ville mormorn ha hand om Ralf hela dagen och natten så då får vi förhoppningsvis också sova och få sovmorgon. Det känns så himla lyxigt.

Jag ser fram emot att detta vänder nu :)
 

Ralf bajsar

Jag skulle kunna börja samla på roliga saker som Ralf säger nu för tiden. Detta är hans senaste roliga uttalande till sin far. Som vanligt när Ralf sitter och bajsar så bjuder han på skratt :)

"Om du sätter dig i kattlådan kommer katterna komma och spänna fast dig OCH TRYCKA SIN RUMPA MOT DIG!"
Hur kommer han på allt?
 
Snart kanske jag öppnar en ny kategori som heter "Ralf bajsar" där jag skriver in alla dessa roliga påhitt...(?)
 

.....

Och då vaknar den första busen och den andra busen går och lägger sig.. Ja gott folk, så här kan det hålla på en hel dag om man hamnar i otakt..
 

Stonk och stön

Nu har den ena busen gått och lagt sig och vilat. Men som tur är så har jag en till buse som just nu håller låda.

Jag behöver inte oroa mig för att jag ska vara tvungen att vila, helt plötsligt.. så där en måndag... mitt på dagen...
 
/4 timmar kvar till förstärkning..
 

Yoga för ett bättre humör!

Två timmars sömn känns på tok för lite. Mitt humör är dåligare än sämst och jag känner mig näst intill fientlig. Jag hade tänkt börja detoxa idag, men tror ni jag känner för det nu? Ha!
Som tur är så ska Ralfs farfar komma och hämta Ralf idag efter lunch och spendera lite tid med honom. Då blir det i alla fall lite lugnare. Vi får hoppas på en lugn och bra förmiddag!
 
 
Nu lite yoga så kanske humöret blir lite bättre sen :)
(Jag kan ju inbilla mig att jag är lika grym som kvinnorna på bildern)
 
 
 

Höstens färger bevarat på tavla

Jag och Ralf har varit och plockat höstlöv, sen har vi press-torkat dem, eller vad det heter, och sen har vi gjort en tavla av dem.
Vi presstorkade i en bok, med en massa tunga böcker ovanpå. Sen valde vi vilka löv som skulle vara med på tavlan, sen klistrade vi fast dem lite lätt och sen plastade jag in med bokplast.
Så här vackra löv hittade vi :)

 
 
 
Rlaf är jättenöjd och vill att vi ska hänga upp den på hans rum på en gång!
 

Ibland är allt bara... fel...

Det finns vissa dagar då man känner sig som värsta supermamman, och det finns andra dagar då man känner att man inte alls kommer i närheten av supermamman. Man har till och med glömmt bort att hon ens existerat.Tankar som "Ta mig här ifrån", "Jag blir galen" och "men fy fan unge, SOV/tyst/lugn!" Varvas om vart annat.
 
Man går runt i något gammalt plagg (i detta fall en onepiece) och svättas och muttrar fula ord. Allt känns bara fel och jobbigt.
 
Den fantastiska dagen börjar så klart med en riktigt jävla dålig natt (igen). Ungarna såg till att jag fick 4 timmars sömn. (Det härliga är dessutom att det börjar kännas normalt!) Sen fortsätter morgonen och hela jävla dagen med att ungarna är helt i ofas med varandra, sig själv och mig. Högjudd katastrof kan vara rätt bemärkelse.

Ingenting har varit rätt eller lätt.
 
Nu äntligen har jag fått Nora att sova TROTS att jag lagt ner henne i sängen (kors i taket!). Den andra bråkstaken ligger i rummet bredvid och skriker till sin far olika trots-meningar, för att slippa somna. Vi kan byta han och jag, jag hade gärna krupit upp i någons famn, lyssnat på en godnattsaga följt av en sång för att sedan få somna medan någon håller om mig.
 
 
 
Nä nu ska jag träna lite så jag blir på bättre humör. Och i morgon blir det en bättre dag, visst?
 

tvättberget

Vårt eviga tvättberg som aldrig tar slut håller nu på att äta upp hela vårt sovrum. Det är nästan så man börjar drömma mardrömmar. Skrämmande. Det är liksom vid liv och tar sakta men säkert över våra liv.
Jag tänkte passa på att tvätta idag. Men för en gångsskull så var det helt fullbokat!
 
Än har tvättberget inte vuxit klart då med andra ord. Om jag inte finns i morgon så vet ni varför. Då har vårt tvättberg ätit upp mig i natt.
 
(Kan inte vårt drömhus komma in på hemnet snart så vi kan flytta och få egen tvättstuga i huset?!)
 
 

AAJ!

Det här med att bebisen i familjen har fått två små sylvassa tänder och dessutom har dragit på sig den extremt fula ovanan att bitas är jag inte alls förtjust i. Jag får nästan hämdkänslor. Fy tusan va ont det gör.
 
Det är ju tur att hon är söt och ser väldigt förvånad och oskyldig ut när jag skriker till.
 

Småbarnsförälder och det eviga tvättberget!

Det blev liksom inte riktigt som jag hade tänkt mig. Gick ner i tvättstugan med lilla fröken i babybjörnen och fylde två tvättmasikner med lakan, handdukar och lite underkläder. Men sen när jag kom upp så blev lillan trött och jag la henne i sin säng.
 
NU, har hon sovit ett tag och jag ska strax hämta Ralf från dagis och tvätten är kvar i maskinerna. Jag ville inte vecka henna när hon sov (onsdagarna är jobbiga för henne så hon måste liksom få ta igen sig :) ). Så jag hoppas nu att det inte hunnit bli surt. Men det borde det väl inte?

Det hade varit så skönt om dessa maskiner blir klara innnan Robin kommer hem så vi kan hinna tvätta ännu mer sen. Har väl typ ett ton tvätt just nu :/
 
Jaja, jag går förbi nere i tvättstugan innan jag åker och hämtar Ralf. Sen får väl båda ungarna följa med ner i tvättis och vika tvätten. Det går nog bra, vi hinner bara inte med att göra något annat.. roligare.
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0