Sömnmedel för barn

Sitter och tittar på "Efter tio" och där diskuterar man sömnmedel för små barn.
Jag fick veta att endast 10% av barnen mellan 1-3 år vaknar så ofta som minst en gång/natt vilket gjorde mig förvånad. Ralf vaknar minst en gång perr natt och han är över tre år, och det har dessutom blivit mycket bättre än det har varit. 
Ja, det har varit slitsamt, och det klart att vi har önskat att han ska sova hela nätterna, men vi har tänkt att det kommer bli bäyttre så småningom. Att vara småbarnförälder är inte förenat med en perfekt tillvaro.

När barn är överaktiva så har dem oftas sämre sömn också. Vaknar mer och sover "oroligare", dvs de rör sig mycket i sömnen osv. Det stämmer helt in på Ralf. Eftersom vi vet att barn är väldigt beroende av struktur, och aktiva barn är ännu mer beroende av struktur så ser varje kväll likadan ut, (istort sett dagarna också) utom vissa få enstaka tillfällen då något speciellt händer. Ex. 50-års fest i en annan stad. Många barn klarar av att vara vaken lite längre ibland, jag vet exemplevis att många har sina barn vakna någon timme extra på helgen eller semestern så att de ska sova lite längre på morgonen, men det fungerar inte för Ralf. Kvällen blir väldigt jobbig och dagen efter blir helt förstörd. Han vaknar alltid, oavsett vilken tid han somnar absolut senast kl 5.45, och somnar han inte innan 19.30 så märks "sömnbristen" av på hans beteende och välmående. Kanske svårt att sätta sig in i om man inte har det problemet själv.
Jag vet att en del människor har svårt att förstå och acceptera det beteendet. Jag har vissa bekanta och vänner som blivit sura för att jag inte velat komma på en fest med hela familjen. Då blir det tydligt att de inte förstår mitt dilemma, trots att jag försöker förklara.
 
 
För små barn har sömnmedel ökat med 170% de senaste åren. Och självklart blir det slitsamt för både barn och föräldrar om barnet inte sover ordentligt. Men för oss känns det inte som ett alternativ.
Ralf får sin sömn, och vi får inte leva exakt som vi önskar hela tiden, men det var vi berädda på när vi bestämde oss för att skaffa barn.
Att En förälder får gå över varje natt och sova med Rlaf är så klart inte optimalt, men jag tror att han så småningom kommer bli så trygg (eller stor) att han kan somna om själv. Vi tar det i hans takt. Det är viktigt för barn att inte känna sig jobbiga och ivägen. Acceptans är ett ledord.
Sen finns det ju väldigt mycket annat man kan göra för sina barn som hjälp. Minska tv, öka fysisk aktivitet, rätt kost som balanserar, struktur, aktivitet som lugnar ner det överaktiva barnet som lätt blir lite övertänd innan sängdags, kärlek, acceptans och mysiga vanor.
 


I stället för att hela tiden döva och droga så är det viktigt att vi tittar på VARFÖR sover fler och fler barn dåligt!?
Kan det ha en koppling till det ökande tv- och dator-användandet? Troligen
Kan det ha en koppling till det ökade sockerintaget? Troligen
Kan det ha en koppling till det kraftigt ökade vaccinationerna? Troligen
Kan det ha en koppling till den ökade stressen och kraven i samhället? Troligen
Kan det ha en koppling till att allt fler föräldrar mår dåligt/är stressade? Troligen
Kan det ha att göra med alla gifter och hormoner i vår mat? Troligen
Kan det ha att göra med stora barngrupper på dagis? Troligen

Sömnproblemet är ett symtom på ett problem, vad är problemet?
Men det är ju min tro, vad tror du?
 

Femenisten pratar ledigt om tankar kring kvinnodagen

Skriver nu ett ärligt inlägg om tankar jag får en kvinnodag som denna. Någon måste ju våga titta med öppna ögon och vara lite ärlig.
 
Måste vi klappa männen på huvudet så fort vi berömmer en kvinna? "Ni är duktiga ni med". Eller måste vi ge en medalj eller en öppen applåd direkt en man gör något för jämstäldheten? Nej jag tror väl inte det? Borde inte män vilja stå upp för sina kvinnor, systrar, mammor, döttrar och medmänniskor utan att vara tvugna att få ett stependium, en midalj eller en öppen applåd?
 
Varför väljer män i allmenhet hellre att inte skava sig med andra män framför att stå upp för en medmänniska (kvinna) som behandlas orättvist/diskriminerande?
 
När man talar om femenism, jämstäldhet och/eller genus och hyllar kvinnor som kämpat och kämpar för kvinnors lika rättigheter så är det alltid (utan undantag) någon som säger "Ja, men det finns ju faktiskt män som kämpar för det också, så vi måste hylla dem också" och jag undrar VARFÖR vi måste hylla dem också? Bara för att vi väljer att hylla kvinnor så betyder väl inte det att vi säger något illa om de få männen som också kämpat? Måste man direkt man säger något gott om kvinnor poängtera att män också är bra?

Sen, om vi för en liten stund skulle ta och titta på det, historiskt, så är det ju faktiskt så att det är kvinnor som kämpat för sina rättigheter och inte män. Men det finns säkert någon man som gjort det också, och sånt gillar jag verkligen, men det är inte män som fått oss dit vi är idag (snarare tvärt om tyvärr).
 
Och om vi då tittar lite på dagens samhälle så är det ju faktiskt långt från jämställt. Ja, vi har det bättre än vad kvinnorna hade det för 30 år sedan, men det är ändå inte jämställt. Och bara för att det är bättre så betyder det inte att det är bra.
Vem är det som kämpar för kvinnors lika rätt i samhället idag då? Jo det är kvinnor.
Jag känner många män som tycker att det ska vara jämställt och en del som till och med kallar sig femenister. Men det är stor skillnad på att tycka och på att agera. Och när det handlar om att få en förändring så krävs det mer än tyckande. Det krävs att man gör någonting. Gör man ingenting, så kämpar man definitivt inte. Rent krasst kan man alltså säga att män som inte aktivt gör någonting för jämställdheten inte kämpar för att deras döttrar, systrar, kvinnor, mammor och medmänniskor ska få det bättre.
 
Jag har hört talas om att det finns män som kämpar för jämställdhet, men jag känner ingen. Faktum är att jag aldrig varit med om en man som vågat backat upp mig framför en annan man i arbetslivet eller socialt, även om dem tycker att jag diskrimineras, trakasseras eller har rätt vid något specifikt tillfälle (om de inte varit kära i mig och vill impa).
Det tycks nämligen vara så att män backar upp män (eller håller käft). Det är oskönt för en man att skava sig mot en annan man.
 
Så kan vi kvinnor inte bara bestämma oss för att vi faktiskt får tala gott om varandra utan att vi jämt måste stryka gubbarna medhårs medan. De klarar sig faktitiskt utan det!
 
 

Ständigt redo för en semla

Det är så jag ser på dem, människorna. Dem älskar semlor och är stendigt redo för att frossa i sig dessa bakverk. Och jag tror på riktigt att jag är den enda människan i hela världen som inte gillar dem. Det ska man dock helst inet säga högt. För då kan människorna bli provocerade, och en facebooksida kanske startas. "Utrota människor som inte älskar semlor! De försöker ta våran tradition från oss genom att sprida falsk semel-fakta och smutskasta vårt käraste bakverk", "Du är inte Svensk om du inte gillar semlor" eller varför inte "Vi tar gärna emot människor till vårt land, men då måste de lära sig äta semlor".
 
Och de som inte blir provocerade av den semelhatande människan måste istället påpeka hur duktig man är som överhuvudtaget kan hålla sig ifrån godsaker.
 
Gjorde jag det inte klart? Jag gillar dem inte?!
 
Nej, det går inte att inte tycka om semlan, då ljuger man, går på diet eller provocerar. Och tur är det att ingen kommer med ett namnbytesförslag för då skulle det väl bli ramaskri i stil med:
 
"Kvinnor som heter Selma tycker att det är förtryck att det feta bakelsen ska ha ett namn som liknar deras"
Vita kränkta män skulle förmodligen skriva insändare i tidningen alt. starta en facebookgrupp till, i stil med "Hata Selma, älska en semla" - Ut med dem från landet, de försöker ta vår tradition från oss. Det har alltid hetat semla och det ska alltid heta semla. Vi är ovilliga att förändra vårt samhelle och vill helst att vi ska gå tillbaka till det medletida samhället där man kunde bränna en kvinna som uttryckte sig så skammlöst kring vårt absolut värdefullaste fikabröd."
 
 
Nog flummat kring det. Jag tror att Robin i alla fall ÄLSKAR att man köper semlor på tvåpack och jag inte äter dem. Då får han ju båda för sig själv.
 

Rak kommunikation i sänghalmen

 
Blev inspirerad av en person på FL.. var bara tvungen att göra en liten serie om detta.
 

Efter fem dygn med feber

Jag är så trött på att vara trött så jag sitter uppe och blir trött på folk (på familjeliv) som blir arg på Henne som inte vill göra abort, när Han inte vill bli pappa.. Asså seriöst.. När ska människor börja förstå att män har ett eget ansvar?
 
/suck
 

Att bli sedd

Som många vet och har förstått så har veckan varit jobbig. Bland annat pga ryggskott och sjukdom men även av andra anledningar. "En olycka kommer sällan ensam" var det någon som sa, och det verkar kunna stämma, eller så är det bara så att det är enklare att se olyckor/tråkigheter när man är i en sämre period?

När man är nere i stress-skiten då allt verkar gå fel och man bara känner hopplöshet så är det inte så lätt att veta vad man vill och det kan vara väldigt svårt att be om hjälp när man inte vet hur hjäpen skulle se ut.

Då är det bra att man omgett sig av goda själar som ser en och vill stödja en. Att Se en medmänniska handlar om att bry sig.
Min mamma har varit en klippa i helgen. Hon såg mig och ville hjälpa och gav olika förslag på vad hon kunde göra för mig/oss, eftersom jag knappt viste ut eller in. Det enda jag viste var att jag inte ville vara ensam. Det gjorde att helgen trots allt blev ganska ok. Så TACK mamma för ditt stöd.
 
Jag hoppas verkligen att jag blir en lika bra mamma som hon är, fast på mitt vis.
 

3 viktiga skatter att införa!

Eftersom människor själv inte verkar kunna ta ansvar så måste "storebror" rycka in och sätta gränser. Vi kan inte hålla på så här. Jag tror dessutom inte att människor förstår hur illa det verkligen är.
 
- Socker-skatt
- Kött-skatt
- Oeko-skatt
 
Socker-skatt
Eftersom socker är beroendeframkallande, hundratusentals människor missbrukar det redan, redan från tidiga barnsben, och det är en av de "produkter" vi har som skadar oss allra mest så MÅSTE det införas sockerskatt.
Sjukvården kommer att bli extemt överbelastad av alla patienter som i famtidien kommer att behöva dyr vård pga deras sockerintag. Vi är redan i början med cancer, fetma, diabetes, högtblodtryck med mera. Vi har skatt på alkohol och cigaretter, varför inte socker som är minst lika farligt i dessa mängder?

Köttskatt
Eftersom vår kära moderjord nu starx är uppe i 4 grader varmare klimat, och bara 2 grader varmare är en katastrof så behöver man inte vara einstein för att kunna förstå att 4 grader är dubbel-katastrof.
En av de absolut största klimat-bovarna är köttindustrin. Inte heller någon hemlighet. Därav MÅSTE det införas köttskatt. Så att männsikor kanske priorierar annan mer klimatsmart kost men också där köttskatten kan gå till "klimaträddning" eller dyligt.
 
Oeko-skatt
Eftersom besprutningar och kemikalier sprids över hela vårt juordklot, trots att det självklart är värst drabbat i det området själva plantagen ligger, och vi inte har något val i att få i oss skiten, så måste det nu bli skatt på o-ekologisk mat. Ju mer o-ekologisk mat vi producerar desto mer gifter sprids över hela vår jord. Och vi har inte längre ett fritt val i att få i oss dessa gifter. Vi har spridit så mycket gift omkring oss så även om vi nu köper ekologisk mat så finns giferna även där, bara i mycket mindra mängd. Men fortsätter vi så här så vart kommer vi då att hamna? Våran ekologiska mat om 10 år kanske innehåller samma giftmängd som den besprutade maten gjorde för 50 år sedan? Bara för att den växt och tagit upp "näringen" från vår jord.
En del av skatten skulle dessutom kunna sättas på den ekologiska maten så att människor, oavsett inkomst, har råd att köpa den. Helst skulle all ekologisk mat vara mycket billigare än den giftiga.
Sen är även många av gifterna beroendeframkallande och gör även att vi i framtiden (även redan nu) kommer att behöva sjukvård för detta problem, eftersom sjukdom och ohälsa ökar med oekologisk mat.

Istället för att exempelvis ha gratis skolgång och hyfsat älderomsorg så kommer vi att vara tvungna att lägga alla skattepengar på att ta hand om följderna av dessa tre saker. Och åtmistonde jag vill att mina skattepengar går till annat också, vilket vi inte kommer att ha råd med i framtiden om vi fortsätter på den här vägen.
 

Ett vuxet barns syn på verkligheten

Nora sitter och håller i en skruvmejsel och i en sladd hela dagarna, men får ändå inte höra "hon blir säkert elektriker när hon blir stor", som hennes bror jämt fick höra. Nä hon får bara höra att hon är söt när hon drar i den gulliga sladden och att skruvmejseln är såååååå god att suga på.

Hahaha, genus?
 
Man kan ju se det på flera olika sätt. Antingen tror man att ungen är född till en flicka som bara vill vara söt, rar och lite blåst eller så tror man på att vi till viss del formar våra barn, genom hur vi beter oss mot individen.

Själv kommer jag ihåg hur jag ofta kunde uppleva, från vissa vuxna, att de inte tog mig på allvar. Jag tänker att det har med detta fenomen att göra. Det gjorde att jag ofta låtsades vara "dummare" än vad jag var, för det var ju det som de förväntade sig.

Killarna togs på större allvar, de fick mer uppmärksamhet och de tilläts busa och vara högljudda. Vid flera tillfällen kommer jag ihåg hur jag kände mig dålig, och framför allt osmart/ointelligent. Jag kunde inte förstå vad det var jag gjorde fel i jämförelse med dem (killarna). Nu förstår jag vad det var. Jag var tjej.
 
När vi alla busade så var det mig de stoppade och sa åt. Jag eller jag och den andra tjejen i gänget. Vi tjejer fick ansvaret för att lugna ner gruppen. Det slutade ibland med att killarna fortsatte hålla på som de gjorde medan jag eller vi tjejer fick sitta och rita eller gick någon annanstans och var sura/ledsna över att de vuxna hade reagerat på det viset. Det var väl inget vi direkt sa till de vuxna utan istället riktade vi ilsakn mot killanra. Det var lättare att göra det för då behövde vi inte ta strid mot de som bestämmde. Istället kunde vi bara börja tycka att killarna var löjliga och tillslut "omogna".
 
I skolan fanns det även större krav på oss tjejer. Jag kommer väl ihåg hur vissa lärare (och rektorn) på min småskola i måttsund tyckte att det var en självklarhet att vi tjejer skulle kunna sy, baka, rita, pynta, och skriva snyggare än killarna. Det tillhörde de egenskaperna som en tjej skulle ha. Vid ett tillfälle kommer jag ihåg hur rektorn står och berömmer en av killarna i min klass för att han har sytt en nåldyna och sen när jag visar för henne "titta vad duktig jag är, jag har sytt en mössa" så svarar hon. "Duktig? jasså, men det är ju sånt man SKA kunna när man är 9 år!" ungefär där dog min stolthet över att jag faktiskt klarat av att sy en mössa. Jag tyckte bara att jag borde kunnat ha gjort bättre ifrån mig. Och hon rektorn, hon gillade jag aldrig efter det.

När man blev lite störret blev det även hemkunskap, koncetration, artighet, punktlighet mm. som förväntades av en, det gjoirde mig bara mer trotsig.
 
Det är sogligt att tänka tillbaka på det, och då vet jag ändå att jag har haft "tur" i min familj. Min mamma tillät mig oftast härja på lika mycket som grabbarna. Människor i samma kvarter tyckte bland annat att "du ska väl inte låten flickan klättra i träd, hon kan ju ramla och göra illa sig", när min mamma lät mig leka som ett barn.
Men jag är evinnerligt tacksam över att jag kommer ihåg det, för det gör att jag försöker tänka på hur jag bemöter mina egna och andra barn.

Genusproblematiken är oftast ganska svårt att ta på. För det är ganska sällan händelser eller regler där diskrimineringen "syns". Om man inte synar så klart.  Men synar man så får man höra att det är tradition osv.
Som det exemplet att flickor ska ha söta klänningar, strumpbyxor och lackskor på sig. Det är ju gulligt, och "flickan måste ju få vara flicka också!", men det är precis sånna här saker som också gör att flickan inte får eller kan leka på samma sätt som pojkarna i jeans och skjorta, man blir "bunden", flickor får oftast i väldigt tidig ålder lära sig hur de är fina och gulliga. Och då också hur man leker mer stillsammt.
Och som ovan, att man antar att flickans (eller till och med bebisens) intressen skulle vara helt andra än pojkens. Man använder sig även av enstaka ord som förstärker den tjejiga/killiga identiteten mm. Många "småsaker" som tillsammans bildar ett "regelnät" runt (framför allt) flickans tillvaro.

Nåväl. Detta är min verklighet, en del av min syn på vårt samhälle.
Och jag kommer låta både Nora och Ralf ha klänning om de vill det. För alla oroliga så kan jag även berätta att Nora har en tunika på sig just nu, så hon får vara flicka hon också. Jag kommer dock tänka mig för, och inte köpa och stödja vad som helst.
 
Sen tror jag vi alla kan vara överens om att Nora är flicka oavsett om hon är klädd som en bakelse eller ej. Så varför ens oroa sig. Låt ungen vara en unge, inte en prydnad.
 

beskrivande ord ♥

Jag älskar hur beskrivande vissa ord är utan att man tänker på det. Men tänk på ordet omhändertagen till exempel. OM HÄNDER TAGEN. När man är ledsen/nere så vill man ju typ bara krypa in i någons famn. OM HÄNDER TAGEN. Det ordet berättar verkligen hur viktigt det är med beröring.

Samma sak när en person är bitter (inte tillfälligt), ett beskrivande ord för att personen är bitter i kroppen (och så det påverkar psyket), alltså syra/bas- balansen är åt hellskotta. Där behöver man alltås göra ett uppryck och bland annat äta BITTER mat ;)
 
Hihi. Jag är lite kär i ord idag.
 

Plättar vs. pannkakor

I dag åt vi plättar till efterrätt. Ja, jag är ju sån. Uppvuxen på nyttig mat. Vi fick mammas hemgjoprde saft på typ.. rabarber, när vi så väl fick saft, som dessutom var osötad och vattnig!
Ingen av oss barn gillade den, och förmodligen ingen annan heller. Men mamma är bra på många andra saker. Att göra god saft är väl helt enkelt inte det hon brinner starkast för.
 
Hur som helst. Plättar till efterrätt var det.. Jo, och eftersom jag är uppvuxen väldigt nyttigt så har jag stora problem med att ens tänka tanken på att vi enbart skulle käka plättar till middag. Det går liksom inte. Och ja jag vet, man kan göra nyttiga plättar med annat mjöl och rivna morötter i och kezo + färska bär fyllning. Men då är det inte samma sak. Punkt slut.
 
Vi åt onyttiga (fast med min hemmakokade nyttiga sylt till :)) till efterrätt.
Och varje gång jag äter plättar så börjar jag tänka på: Plättar vs. pannkakor. Vad är vad?
Själv brukar jag säga både och till det man steker på spis, MEN nu har jag kommit på att det finns en viktig skillnad (för mig alltså), och det är att plättar är tunna oavsett storlek och pannkakor är tjocka oavsett om de steks på spis eller i ugn.
 
Egentligen bryr jag mig kanske inte så där supermycket. Men ändå.
Vad säger ni om plättar och pannkakor?
 
Nu ska vi kolla x-faktor.
 

Hen

Folk går runt och är upprörda över ett litet ord på tre bokstäver. Varför? Är det hotfullt på något sätt att alla inkluderas?

Det lilla ordet är väl inte här för att ersätta något, utan för att komplimentera i ett språk som kanske inte är helt färdigutvecklat än?

Hen.

Är det inte ett helt perfekt ord att använda vid tillfällen som vid en graviditet och man inte vet vad det är för kön på barnet i magen, på Gud, på bebisar/barn/människor man inte ser vilket kön hen är, och självklart på alla de människorna som faktiskt är både och. Det är ju faktiskt så pass vanligt att ca 1/1000 personer är "intersexuella". Nu opereras de ju väldigt fort till att vara flicka eller pojke (vilket jag har delade åsikter om), men innan operationen bör ju vårdpersonal ha något annat än DEN att säga.


Buss vs bil

Jag har gillat att inte ha någon bil som kostar en massa pengar och som bara gör en latare och mer stressad. Dessutom så tänker jag på miljön.
På våren sommaren och hösten så går och cyklar vi ju ändå överallt, oavsett väder, så det har liksom kännts enkelt med buss. Kanske framför allt då vi bor så centralt.

Men nu har LLT höjt busspriserna med 25% så nu känns det ju nästan dumt att åka buss i stället för bil. Det var dessutom inte så billigt innan de höjde. Jag menar strax under 10.000 på buss på ett år och då kan man inte ens åka utanför  stan? Är det värt det?
Dessutom lär vi ju inte ens komma med hälften av gångerna då vi kommer ha en syskonvagn.

Det blir nog till att överväga att köpa bil i höst.



Luleåbor är ignoranta

Idag åkte jag buss från örnäset in till stan och bussen blev givetvis full. Det stiger på en Dam på ca 90 år med kryckor och INGEN reser sig upp och erbjuder henne platsen.
När jag tänker efter så har jag nog aldrig sett någon resa sig upp och erbjuda sin plats för en gravid, skadad eller gammal människa här i Luleå. Det är även sällan som någon erbjuder sig att hjälpa till när någon kommer med barnvagn. Det är skrämmande att människor är så ignoranta och själviska. Är det rädsla för kontakt som gör att Luleåborna är så avvaktande?

Inte konstigt att min skräck just nu är att jag ska bli med kryckor. Hur lätt är det att stå upp i en full buss, höggravid, ett trasigt bäcken och kryckor?

Usch tanken är skrämmande. Fast å andra sidan så kanske chansen att få sitta ner ökar med ca 5% och det kan det ju faktsikt vara värt när man faktiskt inte kan stå upp en hel resa. Eller så får jag helt enkelt börja  hänga hemma på heltid, bli deprimerad och gå upp 40 kg i vikt. Det blir nog bra. Man ska ju njuuuuta när man är gravid.

(ja jag är lite bitter, men det måste man få vara ibland)


Skärpning där ute!


Guld

Eftersom att guldet håller på att ta slut och det verkar vara en omöjlighet att hitta nya guldådror så har det nu påbörjats en intensiv guldinsamling. Alla har väl sett och hört reklamerna om exempelvis "guldbrev".
Just nu ligger guldet på 394000kr/ kilo för 24k guld. Hade jag haft mycket guld hade jag nog hållt kvar i det. För vem vet hur det kommer att användas i framtiden och vem vet vilken makt guldet kommer att ha?

Något som är säkert är ju i alla fall att guldet inte kommer att bli billigare med åren, utan tvärt om.


Morgontankar - den goda cirkeln

Vi är själva ansvariga för vårt eget liv. Är det någonting vi är missnöjda med så behöver vi själva ta tag i det. Ingen annan kan göra vårt liv lyckligt. Däremot kan vi be om hjälp om vi inte kan fixa det på egen hand. Ibland behöver vi lära oss.

Lyckan kommer inifrån oss själva. Kärlek kommer inifrån oss själva. Älskar vi oss själva, älskar vi andra. Bryr vi om oss själva, bryr vi oss om andra. Respekterar vi oss själva, respekterar vi andra. (och vice versa)

Precis som att vissa saker kan bli till en "ond cirkel" så kan andra saker bli till en "god cirkel".

Vi styr över vad vi tänker och över våra handlingar, och det är ingenting vi kan skylla ifrån oss om. Det ligger någonting bakom, vi har gjort ett val i alla situationer. Resultatet är dock det som ibland märks av tydligast. Och det är ibland resultatet som visar att just det lilla valet vi gjorde var fel - trots att det såg oskyldigt eller ovärdigt ut.

Att våga börja syna oss själv och bli medvetna är ett stort kliv i rätt riktning. Det är ett kliv mot den "goda cirkeln".

När man är i den "goda cirkeln" så är andra motgångar/olyckor lättare att hantera. Vissa saker spelar inte längre så stor roll helt enkelt, andra större olycker har vi helt enekelt mer energi till för att effektivt orka bearbeta och hantera. Livet blir lyckligare, enkalre och ens energi går automatiskt på det som är någonting värt.

Befinner man sig i harmoni med sig själv, befinner man sig i harmoni med livet.




Kronisk smärta betyder inte livslång smärta

Kronisk smärta betyder att smärtan varit långvarig (längre än tre månader), och INTE att smärtan behöver bli livslång. Vill man bli av med den, vågar prova på nya saker och erkänna för sig själv att man kanske gjort fel saker för att ens kropp ska må bra, så kommer man mest troligt att hitta en lösning. Det finns många vägar att gå beroende på vad som passar en och vad man har för problem.

Om man däremot inte tycker att det är värt att "ge upp"/minska/balansera upp vissa saker för att må bra, då kommer förmodligen problemen att hålla i sig under en lång tid och förmodligen bli värre/sprida sig också.

Kroppen vill läka och vill hitta balans och försöker hela tiden hitta ett bättre läge, det är därför vi ibland blir snebelastade, ibland behöver man bara få lite hjälp på traven. Det finns en anledning till varför vi är så här många människor på jorden. Vi ska ta hjälp av varandra. Har vi en ödmjuk attityd och är så pass starka att vi kan erkänna oss själva svaga så kan vi bli av med de flesta krämper tack vare att vi då kommer att ta hjälp av andra.

Människor som använder sig av smärta för att få andra att tycka synd om dem kommer förmodligen aldrig att bli bättre, de är nämligen okapabla till att ta itu med sina problem och behöver först och främst komma till insikt med att livet inte blir bättre av att människor tycker synd om en. Livet blir däremot bättre av att ta itu med sina problem, även om det är jobbigt just i processens stund. Men vi bör komma ihåg att en kris är lika med att växa.




Typ som "halv åtta hos mig"

Det hade ju varit så vansinnigt roligt att göra en "halv åtta hos mig" grejj, fast givetvis utan tv. Man är fyra pers som bjuder varandra på middag också betygsätter man allas middagar anonymt :)
Oj oj, vad skulle jag då bjuda på?


Regn

Det regnar i Luleå. Men ett dåligt väder kan inte förstöra Luleås skönhet. Sen tror jag faktiskt inte att det finns något dåligt väder, bara dåligt humör. För när man är på riktigt bra humör så finns det ingenting som stoppar de goda tankarna. Det finns ingenting som kan göra dig uttråkad, missnöjd eller less, för när du är på riktigt bra humör så ser du skönheten i allt.

Jag tog mig en cykeltur och hämtade Ralf från dagis som ligger 3 km från oss och fy tusan va det var gött! Luleå i sin prakt, det smattrande ljudet på min kapuschong, och lugnet som regnet för med sig. Underbart.
Och som vanligt så blir jag lika sugen, som alltid, på att bada.

Så här brukar jag dock inte alltid känna, och då är jag nog helt enkelt inte på lika bra humör som nu.



Tvättstuge-tanterna är ett speciellt folk

Idag har det varit håll-igång i tvättstugan. Vi hade så extremt mycket tvätt så jag ha tvättat sen klockn 13.30 och nu (precis hemmkommen från träningen) ska jag ner och hämta det sista. Gissa hur många tanter som har haffat mig och börjat skvallra om hela kvarteret?

Nu är vi inte så ofta i tvättstugan, som ni förstår, så det blir lite av en chock varje gång. Och tillslut vet man inte riktigt vad man ska säga längre. "Mmm.. jaa... mm.. jo jag förstår.. jaha.. okej.. mm.. ja.."
Lite trgiskt är det ju att tanterna inte har något roligare att sysselsätta sig med. Jag hoppas jag kommer ha det när jag blir stor gammal.
Jag kommer inte palla av att ha ett sånt där bittert liv. Varken nu eller om 50 år.

Är man bitter saknar man helt enkelt det där som gör att man kan och vill leva i nuet och i harmoni med livet.


Doktorer/healers

Tittar just nu på Doctors på 4an och önskar att svenska läkare kunde resonera lite i samma banor om just dessa ämnen. De talar om drömmars inverkan på vår hälsa, hur våra tankar faktsikt påverkar vår hälsa, att vi kan bestämma oss för att tänka bort vår cancer och det HAR betydelse och hur vårt undermedvetna samtalar med alla celler i vår kropp och hur gravida kan få veta av barnet vad barnet vill heta.. osv. Faschinerande att få höra så ödmjuka saker från flera doktorer samtidigt.. Det skulle tyvärr aldrig hända här i sverige i dag. Man kanske i framtiden?

En annan faschinerande sak är att Sverige är ett av de kallaste länderna på jorden när det gäller sjukvård. Inget "alternativt"/naturmedicin är godkänt trost flertalet studier från både England, USA och Australien. Vi ligger i samma klass som Nordkorea och Kuba. Vi är faktiskt de ände tre länderna i hela världen som resonerar på detta sättet.

MEN ändå så är Sverige det enda landet där doktorer kallas LÄKARE alltså Healers.
Inte illa! Någonstans, lite gömt, kanske det finns inom oss ändå :)


Tidigare inlägg
RSS 2.0