Liivligt - om Liv

I går hade jag en fd-arbetskamrat på besök. Det var jätte mysigt. Hon hade med sig anans-paj och vi fikade och mös på i ett par timmar.
Mitt gamla jobb är verkligen underbart på det sättet.
Trots att det är väldigt tungt och extremt pissigt ibland så har det ändå fört med sig väldigt fina saker. Jag har lärt mig väldigt mycket om mig själv och dessutom lärt känna helt fantastiska människor. Vi som jobbade ihop, speciellt där ett tag, fick väldigt bra kontakt med varandra. Alla trivdes nästan med alla.

Ibland har det varit rent av en räddning att få komma till jobbet och snacka av sig med sin arbetskarat om hur pissigt livet kunde vara ibland. Jag kommer ihåg när en av brudarna sa "på ett sätt så är det ju NI som jag jobbar med som är mina bästa vänner, jag träffar ingen av mina bästa vänner så här mycket, vi blir ju lite av en familj. Och vi pratar ju om allt." och jag kunde inte annat än hålla med.

När jag tänker tillbaka på den där tiden så kommer jag även att tänka på att vi alla hade det ungefär likadant i livet just då. Vi har alla gått igenom ganska stora händelser i vårt privatliv under typ en tre-årsperiod. Märkligt...
Det fanns nog någon anledning för att vi skulle träffas och få stöd och glädje av varandra.

Så.. man kan ju i alla fall ge gubben lite credit för någonting gjorde han ju ändå jävligt bra. Och det var att välja ut sin personal. För hade det inte varit för han så hade vi ju inte jobbat ihop. Och jag är jävligt glad över att jag har fått lära känna dem (er).

Sen vet jag ju att endel av er läser min blogg.
Så jag passar på att skriva här då.. när kör vi nästa "personal-fest"?


*