Att vara småbarnsförälder är inte alltid en dans på rosor

Senaste veckorna har varit tuffa. Extremt lite sömn nästan varje natt. De senaste dagarna har dock varit värst. Söndag-onsdag fick jag sova 10 timmar. Att sova så lite gör att man nästan börjar känna sig likgiltig. Man tappar all ork, får dåligt tålamod, blir slö, får dåligt humör, tappar inspirationen/glöden..
Ibland går det helt enkelt inte att styra sin vardag. För många saker samtidigt som "går emot" en kan skapa så enormt mycket obalans. Då är det bra att kunna få hjälp.
 
Hade det inte varit för barnens Farfar så hade jag förmodligen fallit ihop. På riktigt.
Han har stöttas oss så otroligt mycket och tagit hand om Ralf. Bara nån timma då och då, men det ger så enormt mycket. Jag har i ärlighetens namn tappat hur många gånger han har varit med Ralf senaste månaden men jag tror att det rör sig om 6-7 gånger. 1 timma ibland och 3 timmar ibland.
Det har ju givetvis varit jätte roligt för Ralf också.
 
Jag är så jävla tacksam.
 
Den sporadiska och fattiga sömnen som jag blivit tilldelad har resulterat i en rad olika stress-tecken. Nättrena har varit påfrestande pga olika förkylningar och tandväxande hos barnen så jag har bland annat dragit på mig sömnproblem. Not nice! Men då har jag ju sån jävla tur som skaffat mig en sån omtänksam sambo. Igår storhandlade vi på apoteket så att barnen (och vi) skulle få sova. Och dessutom ordnade Sambon så att barnens farmor tog Ralf till dagis idag och barnens farfar ska hämta honom. Så att jag skulle få sovmorgon och få ta det lugnt hela dagen. Jag har sovit 8 timmar i natt. Halleluja!
 
Min energi känns redan så himla mycket bättre. Galet hur mycket EN natt med bra sömn kan göra.
 
 
På Fredag ville mormorn ha hand om Ralf hela dagen och natten så då får vi förhoppningsvis också sova och få sovmorgon. Det känns så himla lyxigt.

Jag ser fram emot att detta vänder nu :)
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0