Liivligt - om Liv

Det händer en del oförutsedda saker i mitt liv just nu. Men även planerade saker, och de är som byggstenar som håller skäppet stadigt. Jag har aldrig gillat blåsväder även om jag kanske inte alltid har varit så bra på att undvika det tidigare i mitt liv men i dagsläget känner jag att jag har funnit en ro i mig själv som jag aldrig riktigt förstod kunde existera. Jag litar väldigt starkt på mig själv, min person, mina känslor, mitt jag.

Vissa människor kan kritisera mig för att jag har svårt för att helt och hållet lita på människor. Jag har varit med om många hämska saker som gjort att min tillit är skadad, och det är något jag har jobbat med mycket men änen jobbar med mycket.

Men idag så fick jag en ny lärdom. Av allt det konstiga som hänt kring vissa människor som tycks vilja ha full "drama-bägare" hela tiden och som ständigt vill leva på berusningen från antingen flörtar, ny vänskap, resor, händelser, alkohol, eller vad det kan vara för tillfällig berusning så tycks de aldrig bli riktigt nöjda.
Den ständiga flykten, eller längtan, efter berusningen är så omfattande att människor kan glömma bort hur andra känner och reagerar. Vad blir konsikvenserna av mitt handlande? Ralstlösheten äter upp dem innifrån.

Så kontentan av  min lärdom är helt enkelt att det viktigaste är att kunna lita på sig själv här i livet. Jag duger som jag är. Jag måste inte bli bekräftad hela tiden av all denna berusning. Mina vänner gillar mig trots att de har andra vänner. Jag är atraktiv även om jag är singel. Och för guds skull sluta snacka skit om de du håller kär, för det är egentligen dig själv du talar om. När man kan lita till och på sig själv så blir man helt enkelt lugnare, tryggare och en bättre männsika, både mot sig själv och mot andra.

Jag fick även 3 kg jordgubbar av mamma på jobbet  idag. Så nu ska jag hämta Ralf från dagis och sen ska vi ut i parken med kaffe och jordgubbar. Det  blir nog perfekt.

Jag hoppas ni alla har en bra dag

♥

Att älska sina vänner för de som de är, är i min värld att älska sina vänner med de olikheter och personliga egenskaper som de har. Att våga erkänna för sig själv att den här människan inte tycker som jag, eller är inte intresserad av det som jag är intresserad just här, men hon har andra fantastiska egenskaper som jag vill ha i en vän. Det är okej att inte tycka lika.

Vad får man ut av sina vänner om alla ska vara likadana och framför allt likadan som dig själv? Om du vill ha en vän som är likadan som du så kan du ju lika gärna sitta framför spegeln och samtala.

Alla har vi våra sidor, bra, dåliga, besvärliga, känsliga och det borde väl vara helt okej att vi är olika. Äkta vänskap hos mig handlar om att respektera och acceptera den andra individens känslor och tycke. Och är inte det det finaste - Att bli respekterad och omtyckt trots att man är den man är.

Att förneka att sina vänner har andra intressen eller åsikter än man själv har är att förminska den personen. Trycka ner och gömma, precis det som gör henne/honom unik och precis som h*n själv ska vara, och mår bra i. Vad är det som är farligt med att gilla olika saker?

Det kanske ibland är lite besvärligt att tycka olika, men det är ju å andra sidan mycket mer intressant och spännande så + att man kan få väligt bra tips och tankeställare :)

♥

Jag blev givetvis påmind om att jag kan vara rätt ensam ibland om att inte störas av vädret. Det var förskolans dag här om dagen och vi föräldrar var bjudna att få vara med och ungens dagis skulle gå karneval till lekplattsen och scenen här ovanför oss. Jätte roligt. De äldre barnen skulle få glass från glassbilen och allt skulle bli super roligt.

Men det regnade lite. Och nu snackar jag duggregn. Så det blev inställt, och vi föräldrar som hade avbokat vissa grejer för att få vara med på dagis fick gå hem och dricka kaffe innan vi skulle tillbaka till jobbet.
En liten fråga som jag får i huvudet är: Vad tror de att de har för jobb? Ska inte dagis kunna vara ute i olika väder? (och här var det ju dessutom duggregn så man kan ju fråga sig hur jobbigt det kan tänkas vara) Men sen kan jag även undra varför de bokar in en sån dag i MAJ i Luleå, om de inte vill gå ut om det duggregnar lite, det är ju liksom inte  känt att maj ska vara en månad med enbart sol här uppe.

Jag cyklade in till stan efter kaffet utan att tycka att det var jobbigt och blev inte ens blöt av det knappt-existerande regnet. De kanske skulle behöva lite flexibelt sinne, så de inte blir så rädda så fort det droppar lite från himlen.

Jag kan till och med tycka att det kan vara befriande att promenera i regent :)
Men det är ju bara jag det.

♥

En sak som jag har lovat mig själv är att inte begränsa mig själv och absolut inte låsa fast mig själv inomhus pågrund av vädret. Det är ju faktiskt  så att jag har valt att köpa lägenhet på jorden, som måste ha olika väder på olika platser hela tiden för att fungera. På jorden har jag bestämt mig för att bo i Sverige, och i Sverige har jag valt att bo i Luleå.

Om jag enbart ska vara ute när det är "bra" väder här i Luleå så får jag ju nästan aldrig vara utomhus.

Året består av (enligt mig):
3 månader sommar - regn och sol (nästan alltid blåst i luleå)
2 månader höst - oftast regn och rusk (nästan alltid blåst)
5 månader vinter - SNÖ, mycket snö, blåst, ibland regn, ofta under -15 (ibland varmare än -10 och sol)
2 månader vår - snö, regn, sol, slask, tort, damm, ... olika april april-väder (oftast blåst)

Så, ni förstår att om jag då ska begränsa mig själv till att hålla mig inne så fort som det är lite regn, snö, kyla eller dyligt så får jag typ vara inne 200 dagar/år Hur kul är det?

Så klart jag kan vara inne när det är irktigt dåligt väder om jag känner för det. Men jag vill känna mig fri att kunna göra det jag vill om dagarna, och om jag ska kunna det så kan jag inte begränsa mig till något som finns mindre än hälften av dagarna på ett år.



Det är skönt att inte vara begränsad.

Man gör sin egen frihet.

♥

Jag känner mig så himmla fri. Fri som människa. Jag insåg det för några veckor sedan, men nu känner jag det ännu starkare. Jag blir påmind av små saker i vardagen. Det handlar om att ha en flexibel inställning. Jag känner på riktigt att allt inte måste vara på ett vist sätt, det blir bra ändå. Vad spelar det för roll?

En del människor har missförstått min inställning till saker och ting. Sorry för det.  När jag ibland säger att "det inte spelar någon roll" tar de nämligen det som något negativt - som att jag är obrydd. Men faktum är att jag inte är obrydd, utan jag har bara en stark tillit till att det blir bra ändå.

Att ha flexiblet sinne gör att jag känner mig så otroligt fri, det är skönt. Alla måsten blir inte till måsten. Alla krav blir till annat än krav. Och just när jag faktiskt innifrån hjärtat känner att "det blir som det blir, och det blir säkert bra så" så får jag en helt annan lust att ta i tu med saker och ting. Allt går enkelt och allt går bra, just för att jag har lust.

♥

Det verkar vara en omöjlighet att somna i natt. Min arm värker på något konstigt sätt och sedan Jag började läsa medicin så tror Jag att Jag och min familj har ALLT. Här om dagen sa jag till Robin förskräckt: Herre guuu Robin, Jag är ju i ett tidigt stadie av MS, jag har ju haft jätte många symtom (!!). Sen blev det Demens, diabetes, hjärtinfarkt.. ja ni fårstår ju att jag kan hålla på i all oändlighet.

Det är eländigt att läsa medicin för man tror att man har alla sjukdommar i hela värden.

Och sen efter allt detta med cancern så tänker jag på döden och allt som hör till. Jag har även börjat inse att sedan Jag fick barn så har Jag blivit lite rädd för att dö. Vilket Jag aldrig någonsin har fruktat förut, inte över huvud taget. Men egentligen tror Jag inte att det är självaste döden Jag fruktar. Utan saknaden. Tystheten som blir efteråt. Det är som att tiden stannar, någon håller andan, jorden slutar snurra, livet tar en pause.

Om en person i min närhet dör så är jag inte rädd för vad som kommer hända sen. Ni vet den klassiska "vad händer sen-frågan", det är jag inte orolig för. I min värd så vet jag. Men saknaden och den tomheten som man kan känna när någon dör, den fruktar jag. Framför allt när det handlar om mina nära och kära. Jag fruktar det så mycket att jag börjar gråta om jag tänker på det för mycket.

För min egen del så handlar det mer om att Jag vill vara med. Och Jag vill finnas till. Jag vill vara en del av min sons liv tills jag är 900 år. Och min sambos med för den delen. Jag hade hatat att vara tvungen att lämna denna värd. Usch. Så vad gör jag vaken? Grubblar, ältar, bearbetar? - jag vet inte, jag vet bara att jag inte sover.

Kanske är det det här som är att leva livet. De dagarna som man inte alltid gör det man brukar göra. De stunderna man sitter i nuet trots att klockan är 1.30 på natten, och bara tar in, och man tillåter sig själv att faktsikt känna på sanningen. Smaka på situationen. Kanske är det just dessa tillfällen som gör förändring och skillnad i livet.

Kanske är det denna natt som gör att jag uppskattar morgondagen?

Nu har jag fått ur mig en del av det som hållt mig vaken, så nu ska jag börja läsa i min kära bok "dyngkåt och hur helig som helst" sen ska även jag sova.

Godnatt med er. Eller som en kompis beundrare sa "om du sover nu så säger jag sov gott och god morgon"


♥

På senaste kursen jag var på så kom vi in en del på förändring och utveckling. Många människor är rädda för att de i sin närhet ska förändras, eller utvecklas. Varför ställde vi oss frågan?
En av kvinnorna berättade att hon varit på mer än ett bröllop där de lovande sagt till varandra att de älskar varandra och "jag hoppas/önskar att du aldrig förändras".
Mest troligt så menar nog inte de flesta av dessa personer att den de älskar inte alls får förändras utan de är nog rädda för att det ska bli för stor förändring, att personen ska bli elak, eller att de inte ska utvecklas i takt med varandra. Men i mina ögon är det ett resultat på ett helt annat problem.

När jag blev gravid fanns det en kompis som sa "åh nej, bara du inte förändras!" Jag tittade på henne, väldigt förvånad och svarade: "nej jag kommer ju alltid att vara jag, men jag kommer ju även att bli mamma, så det hade väl varit konstigt om jag inte förändrades alls på vissa plan." Hon verkade inte nöjd med det svaret.

Oftast när vi utvecklas så finns grund-konsultatonen kvar inom oss, dvs vi är fortfarande samma person men vi har levt vårt liv och tagit till oss visa saker och tagit lärdom av dem och samtidgt bearbetat olika saker på olika plan konstant. Det är väl det livet handlar om? - Att ha roligt och att lära oss för att kunna vara ödmjuk, kärleksfull och trygga i oss själva.

Det klart att vi ska vilja utvecklas, hur kul är det att stanna i åldern? - att stanna i livet?

Sen kanske en del människor utvecklas snabbare och andra saktare, men det är ju så vi är - olika. Och vi finns för varandra. Alla har vi något att lära från alla, och den dagen vi tycker att vi kan allt då har vi slutat utvecklas på ett positivt sätt. I takt med att vi anser att vi inte vill ta lära av de i vår omgivning så blir vi automatiskt förbittrade eller oödmjuka. Det blir stopp.

Blir det stopp i det mentala så blir det tillslut det i kroppen också, och i energierna.

Jag tror inte att någon av de trolovande paren egentligen vill att sin andre hälft ska stanna i livet. Jag tror att det är ett sätt att ge utlopp för sin rädsla att det kanske inte alltid kommer att vara "så här". Men om man vill så kan man utvecklas tillsammans. Sen kanske vissa är rädda för att utvecklas, de måste ta tag i sina problem, och då vill man kanske inte heller att andra ska utvecklas från dem.

Stanna tiden går inte, livet går framåt och vi får följa med, se nya härliga saker, uppleva storslagna dagar och vi får chansen att känna att just nu är allt perfekt om vi bara väljer att följa med.

Man behöver inte se på utvecklig och förändring som något negativt. Man kan se det positivt också.

♥

Jag ser på Oprah och kan åter igen konstatera hur viktig barndommen är. Att inte bli utsatt för övergrepp ska vara en självklarhet.

Så tänker jag tillbaka på mannen från uppdrag graskning-programmet som sa "nu vill jag bli fri, jag har betalat ett nog högt pris" när han hade suttit några få år i fängelse och sen hade fotboja i tre år. Han vet verkligen inte vad han har ställt till med. Han är helt ovetande om vad konsikvenserna kan bli. Vad den lusten han tvingade på det lilla barnet kan ha för förödande effekter inom ett litet barns kropp. Han vet inte.

Det är ett intressant program på Oprah, som det ofta är:)

Barn ska få leva i en tillvaro där de bli omfamnade av färger, kärlek, lek och rosa bomullsfluff. Skyddade från tunga, hemska saker. De ska inte behöva belasta sina sinnen med våld och mörker. De kommer ändå ha saker att gå till terapeuten till när de blir vuxna "min mamma gick naken nästan hela min uppväxt" haha.. nä skämt å sido.

Jag tror att en stabil och trygg grund gör det lättare att "stå emot blåsten".  Och skulle "huset" falla så är det lättare att bygg upp igen om grunden är stabil.

♥

Alla kan. Det är jag helt övertygad om. ALLA kan. Utan undantag. Däremot kanske inte alla gör saker på samma sätt, och det är inga fel i det. Alla måste bygga upp en strategi som passar en själv. Men dock måste man alltid vara mer envis än bekväm om man ska lyckas. Det funkar inte att komma med bortförklaringar, då lyckas man inte nå sina mål. Borförklaringar är att lura sig själv, och inget annat.

Allt det egentligen handlar om är fokus och vilja. Man måste bestämma sig, och sen hålla sig bestämd under tiden då det är jobbigt. Inte vika sig. Fokusera på sitt mål och inte på det som är jobbigt.
Jag pratar inte om något speciellt nu, det kan vara allt möjligt; Träning, viktnedgång, plugg, jobb, sluta med ett beroende osv. Alla kan. Du, jag - ALLA.

Eller ska jag säga; BARA de som fokuserar kan? Bara de som verkligen vill kan?

Det är precis samma sak, Alla kan, men man måste vara berädd att ge något för att få något. För oftast så blir man inte serverad de man vill ha på silverfat hela livet.

Sen är jag helt övertygad om att; Om man går in med ett lätt sinne och tror på sig själv och att de kommer att gå - så kommer det att gå. Går man in med ett tungt sinne och bara ser motgångar och svårigheter så blir det tyngre. Lek dig fram. Ha roligt när du tränar eller lär dig något nytt.

Det ÄR ingen idé att tänka negativt. Kasta bort de negativa tankarna och ändra era tankemönster till er fördel. Det går faktsikt att ändra sina tankemönster - vetenskapligt bevisat. Vet ni att det till och med Syns på röntgenplåtar av din hjärna efter 21 dagar om du ändrar dina tankemönster. Så tydligt är det.

Man kan ju även upprepa sina egna mantran för sig själv tex:
Gå ner i vikt/träning - "Det spelar ingen roll att jag ser töntig ut en timme om dagen, det gör mig snyggare/starkare/friskare till vardags". Eller; "Det är skönt när det gör svider i musklerna då vet jag att fettet flyr" :) Eller kort och gott "Fet eller smal" / "Svag eller stark" / "Frisk eller sjuk"
Plugg/jobb - "Det gör inget att jag inte kan nu, för snart kommer jag kunna".

Det kan hjälpa en när det känns tungt :)

Bara en tanke.
Ha en bra dag. Nu ska jag dricka kaffe.

♥

Det är så tråkigt. Om man loggar in på Qruiser nu för tiden (HBTQ-Community) så finns där enbart en massa 35 + (jag vill säga 45+) män som är hetrosexuella och som har sitt kön som pressentationsbild och som annonserar om en ung slav som de kan bemästra.. Vad blev det av Qruiser?



Det roliga på den sidan är över.

Roliga Qruiser, där jag haft många intressanta diskussioner och samtal med människor, har blivit en porrklubb för vita hetro-män 45 +... och de som vill ha dem... Det finns några damer också har jag sett. Även de har lika IQ-befriad pressentationsbild.

♥

Folk litar blint på Allt som svenska sjukvården säger. Utan att försöka använda sig av sin egen hjärna så gick miljoner av människor på att de var, i princip, tvugna att ta vaccination mot svininfluensan som härjade furra vintern. "man kan dö!". Pga att gravida kvinnor (och män) har gått med på att spruta in skiten i sig och sina små barn så har ca 900 bebisar och barn fått biverkningen Narkolepsi.

Narkolepsi är livslångt. Trevligt.

Ibalnd tänker jag att det kanske finns en anledning till varför det heter "Sjuk-vården" och inte "Frisk-vården" eller "Hälso-vården". Själv pysslar jag med friskvård och hälsovård, och det finns ingen som blivit dålig av det. (Och folk kallar DET för hockus pockus.. det som är naturligt och kroppsligt! Jag undrar när synen började förändras.)

Givetvis så säger jag inte att allt i sjukvården är dåligt. Det hoppas jag att ni alla förstår. Men det finns saker som helt enkelt skulle behöva ett lyft. Det skulle behövas lite mer sunt förnuft och lite mer helhetssyn, en drastsik förminskning av gift och en större lära av naturens resurser.

Det finns inget vattendrag som mår bra av gift, varför skulle vi göra det då? Vi består ju av 55-78% vatten.
Djuren börjar producera konstiga hormoner som gör dem tvåkönade och fertila om de får i sig för mycket gift. Vad är det som säger att inte vi reagerar på samma sätt? Hela Jorden blir dåligt syresatt av för mycket gift, och om jag inte minns fel så blir vi det med. Givetvis så är det så att ju mer gift vi stoppar i våra kroppar desto fler "men" får vi.

För mig var det helt ofattbart när kommuner och landsting gick ut med att alla skulle ta influensa-vaccinet. Och sen att människor blint går på det gör exakt som de säger är skrämmande. Det är ett bevis att sveriges regering i stort sätt skulle kunna tuta i människor vad som helst.

Riktigt fult gjort var det dessutom att de gick ut och sa att man skulle göra det för andras skull. Snacka om att leka med människor samvete. Fult och oansvarigt.

Att människor som redan tidigare har ett handikapp eller sjukdom förstår jag om de vill vara lite extra försiktiga. Men i övrigt så har jag svårt att förstå hur tankegångarna gick. Börja tänk logiskt gott folk :)

Jag är så otroligt nöjd över att jag använde min egen hjärna och inte tog vaccinet.

Ta nu för guds skull inte illa vid er om ni tog vaccinet. Jag menar inte att klanka ner på Er.


♥

Igår tänkte jag att jag skulle vara ledig idag. Men sen kom jag på att jag har ju faktiskt en behandling inbokad, och då kan jag lika gärna göra vissa andra saker också. Jag får vara ledig en annan dag is tället. Det blir bra :)
Det ska bli skönt att landa lite efter denna intensiva helg.

Jag vet att det är många som hatar måndagar, men själv så älskar jag faktiskt måndagar. Första dagen på en ny vecka. En vecka med alla möjliga möjligher.
Tycker man att det är tråkigt och jobbigt att gå till jobbet så kanske man ska byta jobb, eller åtminstonde göra något åt situationen. Det är ju trots allt jobbet man är på mest i sitt liv. Så det är ju i princip lika viktigt som familjen, eller boendet, eller sängen.

Ha en bra måndag!

♥

I går såg jag och Robin en dokumentär om domedagssekten, och det är inte den första sekt-dokumentären vi ser på, om man säger så. Det är ju så otroligt intressant, Och frustrerande(!).

Det finns vissa saker som sekter verkar ha gemensamt.

1. Det är en man som är ledare.
2. Män får gifta sig med flera eller ha sex med flera (framför allt ledaren)
3. Det verkar inte finnas någon moral vad gäller sexandet. Män får mer än gärna ha sex med mineråriga.
4. Bristande utbildning till undommar
5. Sekter avgränsar sig mer än gärna från samhället. (ex. flyttar ut i bushen, har varken tv eller internet)

Man blir alldeles förbluffad varje gång man ser hur de verkligen lever. Att de tycker att det är ok, och till och med bra. Människorna i dokumentären är så förblindade av hjärntvättning att det är obehagligt. Och faktiskt så är det inte alls konstigt att männiksorna längtar efter dommedagen.

Den finns på Svt Play om ni är intresserade.

♥

Är det bara jag som tycker att Vanessa i Big Brother inte alls behöver berätta för alla att hon är transexuell? Det är väl för fan hennes grej, och enligt mig så har ingen med det att göra såvida hon inte går in i en relation med någon såklart. Då kan det ju nämligen bli lite jobbigt för henne själv att "kläcka hemligheten" efter någon månad.

Sen tycker jag även att det är lite svinigt hur endel av deltagarna i huset beter sig mot henne. Hennes kropp är ju inte värd någonting i vissas ögon. De ska känna på hennes bröst och känna hur äkta de känns, eller ibland bara för att det är nice att känna lite bröst. Och det är ju ingenting som de skulle göra mot någon annan tjej med sillisar.

Vanessa blir inte till en kvinna, utan ett objekt. Tragiskt i mina ögon.

En kvinna i huset sa, till vanessa att hon är falsk och en wannabe pga att hon inte är född till flicka. En kvinna som ska vara lärare(!!) Vart sitter hjärncellerna på henne kan man ju undra.

Och vad är det som upprör endel så fruktansvärt mycket? Jag känner brudar som har fettsugit sig och stoppat in div. inplantat i tuttarna, och inte fan är det så att de måste gå ut med sin "hemlighet" varför måste Vanessa det då?
Jag har färgat både hår och ögonbryn mörkare, är det något jag borde berätta för folk så de vet hur jag var innan? Är det relevant?

Trivs hon som kvinna så trivs hon som kvinna och då kan väl människor låta henne vara det - och inte ett jävla objekt som hela tiden måste förklara för hela världen att hon varit kille.


♥

Jag önskar verkligen att jag hade något intressant att skriva om, men det är som att min hjärna har satt stopp för tillfället. Det enda som snurrar runt i min hjärna är Plugg och träning. Sorry för det.

Jag kan däremot ta och klaga av mig lite. (ännu lite mer ointressant läsning för er, sorry igen)
Jag har fortfarande inte fått mina pengar denna månad, och för er som hänger med så är det på min inkomst vi lever just nu, så nu i morse tog äggen, kaffet, brödet och mjölken slut. Havregryn, ost, tartex, veg.produkter, kött-produkter och en massa grönsaker tog slut här om dagen. Så nu har vi avokado, vitkål, keso, smör, ruccula, spenat, broccoli, lök och rödbeta i kylen + en massa olika flaskor med ketchup och sånna prylar.

Jag vill inte ta ut från sparkontot, känns liksom onödigt då pengarna är på väg. Så tack och lov kommer mamma hem idag så jag kan nog få mig lite pengar av henne att handla för. Det hade blivit tungt annars. Jag menar, vad äter man till frukost, lunch och middag av de råvarorna?
Och hur länge hade de räckt?.. 2 dagar?

Samtidigt så blir jag så sur på mig själv över att jag klagar då vi faktiskt inte svälter, vi mår inte ens särskillt dåligt över det, och så finns det människor i världen som hade kunnat hugga av sina armar för att få ha det som oss.
Usch för mig.

Men en sak har jag faktsikt insett, jag tycker inte att det är så jobbigt att inte ha allt hemma. Jag är inte så brydd i vad jag äter längre. Det jobbiga är väl egentligen bara att jag är smått beroende av kaffe, men samtidigt så kan jag nog ta mig en kopp te i stället om jag nu inte har kaffe hemma..

Jaja, jag är bekväm av mig och ska inte göra en utmaning av att försöka leva på dessa råvaror så länge jag kan utan denna gång ska jag faktiskt handla, och fylla upp kylen.

Men en dag så ska jag och Robin göra en tävling i vem som kan leva på minst pengar för en vecka.. eller två. Det ska bli spännande:)
Då kommer man nog börja tänka på annat än kaffe.


♥

Plus-listan:

♥ Kärlek
♥ Naturen
♥ Respekt
♥ Förståelse
♥ God Hälsa
♥ Fokus och vilja
♥ Medvetenhet
♥ Träning (Fysisk och mental)


Minus-listan

♥ Obalans
(ur obalans föds nästan allt negativt)
♥ Miljöförstöring
♥ Fundamentalism (extremism)
♥ Ralfs magsjuka
♥ När människor inte handlar rakryggat

Men det finns ju en sak som är bra med obalans.. Att man kan lära av det:)
Det är så man räknar ut matteproblemet där svaret är att allt egentligen kan vara positivt.


Bara så där en lördagskväll.

♥

Först så tänkte jag skita i att ens kommentera kommentaren jag fick idag på bloggen, men eftersom kommentaren innehåller FÖR MÅNGA FEL så måste jag nog ändå förklara läget.

Grejjen är att ”En flaska vin-inlägget" som Trillskan skrev tydligen har väckt väldigt många olika kännlor. Där ibland så har en viss person blivit fruktansvärt arg på mig och där efter bestämt sig för att skriva till mig, här på min blogg (+ att hon och några andra har skrivit massa saker i det nya vin-inlägget).

Ja, du är så välkommen, Min blogg är offentlig och jag är en kvinna som faktiskt står för det jag gör, säger och tycker och jag kan även försvara mig. Dessutom så hade jag inte skrivit namn och bloggadress om jag inte ville vara uppriktig och rakryggad.

Så till saken. Kommentaren som jag fick av en person som vill kalla sig för Sara lyder så här:

För det första: Jag känner inte Matilda (som har bloggen), så du får ju utgå ifrån det när du bygger upp dina teorier om hur vida man ska kunna läsa Ironi.

För det andra: Jag har inte hängt ut Matilda. Utan Matilda har själv valt att ha en offentlig blogg där vem som helst kan läsa och kommentera. ÄVEN de som inte känner henne. Sen att jag har länkat till henne är jag för det första inte ensam om och för det andra så är jag en helt vanlig person precis som Matilda så vi har båda två samma förutsättningar.

När du säger att jag har hängt ut henne så låter det mer som att jag jobbar på aftonbladet och har stulit hennes dagbok. Men som sagt, hon har valt själv att skriva det hon skrivit och jag tror att hon är medveten om att alla kan läsa och kommentera.

”Eller höger ut och idioter förklarar personer.. ” Detta vet jag inte ens vad det betyder så jag väljer att inte kommentera det.

Sen vet jag inte riktigt vad i mina inlägg som är så fruktansvärt hemska. Jag vet inte om du har blandat ihop allt, är trög eller kanske till och med blind. Men det var inte jag som skrev någon kommentar om polisanmälan, soc-anmälan, eller över huvudtaget någonting om att hon är en dålig mor. Det jag har skrivit är att Vi alla definitivt inte tänker likadant här i världen, att hon är ego om hon har supit när hon är höggravid och sen har jag skrivit en rad andra saker om att det är bra att hon förtydligar och att jag hoppas att de andra som kommenterade hennes första inlägg går in och ser igen.

Alltså ”Peppande inlägg” enligt mig.

Sen detta med mobbing är ju helt sjuk!

Att Du tycker att jag mobbar Matilda – som jag inte ens känner för att jag ifrågasatte hennes beteende och reagerade på ett inlägg som Jag trodde var på riktigt är ju absurt! Jag har svårt att tro att du alltid kan läsa dig till främmande människors ironi själv. Människro missuppfattar varandra tilloch med i verkliga livet, vad är det då som säger att det inte går på I-net? Enligt min mening så måste man dessutom vara ÄNNU tydligare på netet eftersom kroppsspråk, ögonkontakt och tonläge inte finns med, Utan läsaren fantiserar ihop det själv.

Och enligt mig så är det i alla fall sundare att människor reagerar när de tror sånna här saker än tvärt om. Se det possitiva i det hela istället. Hade inte alla kommenterat så hade alla gått runt och trott att hon var en egoistisk kvinna som knappt förtjänar att ha barn, men eftersom människor kommenterade så fick hon förklara sig och människor dömmer henne inte mer.

Dessutom så var det ju långt ifrån bara jag som Fattade fel. Det var en rad olika människor som hade reagerat på olika sätt och missförstått hennes ironi och de flesta av dem känner jag inte ens. Vilket igen tyder på att det är svårt att tyda ironi i skrift om man dessutom inte känner personen!

Så summan av kardemumman är väl helt enkelt att det är jätte fint att du vill försvara din kära vän men börja lev som du lär, alltså anta inte en massa saker som du inte vet ett skit om och sluta anklaga mig för det ena och det andra.

 

♥

Jag sitter och kollar på nyhetsmorgon som vanligt och slås av nyheten där en kvinna står med tårar i ögonen och klagar på vindkraftverken som ligger lååångt från deras stuga... men som syns. Hela deras sommarparadis är ju nu förstört och den lilla stugan som var tänkt att gå i arv till barn opch barnbarn måste nog mest troligt säljas.

Idyllen är liksom förstörd.

Då undrar jag lite lätt sådär "hur vill ni att vi ska behålla sommarparadisen i världen? Har ni en bättre idé?" Mest troligt så har de ingen bättre idé Inte något som BEHÅLLER jorden vacker och ren i alla fall.

Men det klart Många vill ha men vägrar att ge helt enkelt.

♥