Frottialajnen
Nektarinerna: Vilken besvikelse! De är inte alls så där goda som de var för några veckor sedan. Torra och liksom... oätliga.
/Besviken
*
/Besviken
*
Hade Du varit som Jag, så hade Jag nog inte velat ha Dig.
En av de sakerna som jag har absolut svårast för är när det känns som att det är kaos runt omkring mig. Jag gillar när det är ordning och reda. Var sak har sin plats (lät jag som en bitter gammal gubbe nu?). Jag får liksom någon slags olustig känsla av ångest i mig när jag tillexempel inte hittar det jag söker. Säg.. saxen.. eller NÄSSPRAYET.
Jag börjar på en gång leta frekvent i alla lådor, hyllor, på golvet, på stolar i fickor... Och varje gång som detta händer så blir jag lite så där bitsk och tänker genast onda tankar om den jag lever ihop med. För det är ALLTID den personen jag lever ihop med som slarvat bort mina saker (jag veeeet, inte alltid.. Läs med en gnutta skämt nu). Där har ju alla ensamstående människor ett fett plus. De slipper den biten.
Tänk om alla bara kunde vara som Jag (ucsh nu låter jag som en sverigedemokrat), då hade jag haft alla saker på sitt ställe. Då hade jag aldrig behövt leta efter något, då hade detta hushållet aldrig varit stökigt, skitigt, rörigt och kaosartat.
Men som sagt. Det är väl tur att vi är olika i denna värld. För hade alla varit som Jag så hade inte Jag varit unik.
Och inte Du heller.
Och mitt nässpray hade nog inte ens varit uppfunnet.
*
Jag börjar på en gång leta frekvent i alla lådor, hyllor, på golvet, på stolar i fickor... Och varje gång som detta händer så blir jag lite så där bitsk och tänker genast onda tankar om den jag lever ihop med. För det är ALLTID den personen jag lever ihop med som slarvat bort mina saker (jag veeeet, inte alltid.. Läs med en gnutta skämt nu). Där har ju alla ensamstående människor ett fett plus. De slipper den biten.
Tänk om alla bara kunde vara som Jag (ucsh nu låter jag som en sverigedemokrat), då hade jag haft alla saker på sitt ställe. Då hade jag aldrig behövt leta efter något, då hade detta hushållet aldrig varit stökigt, skitigt, rörigt och kaosartat.
Men som sagt. Det är väl tur att vi är olika i denna värld. För hade alla varit som Jag så hade inte Jag varit unik.
Och inte Du heller.
Och mitt nässpray hade nog inte ens varit uppfunnet.
*
A´la Amerika
Miljöpartiet
De gick i alla fall upp :)
Det gäller att se det goda i allt.
/:)
*
Det gäller att se det goda i allt.
/:)
*
Kloka ungar
"Man får en bästis när man slutar ljuga" - unge 8 år
Tänk vad barn är kloka ibland. För det är ju helt sant. Är man inte ärlig i en relation så kan det ju knappast vara en bra relation. Inte ens alla vuxna har ju förstått det :)
Från en bok som heter "vad barn tänker om vänner".
*
Tänk vad barn är kloka ibland. För det är ju helt sant. Är man inte ärlig i en relation så kan det ju knappast vara en bra relation. Inte ens alla vuxna har ju förstått det :)
Från en bok som heter "vad barn tänker om vänner".
*
En redhead
Jag har tänkt på en grejj. Det verkar som att jag är den enda i hela Luleå som blir en "Redhead" när jag är ute och joggar. Alla andra har sin vanliga hudfärg utom jag. Varför är det bara jag som är en redhead?
Jag blir verkligen helt knallröd i ansiktet. HELA ansiktet. Det ser nästan ut som att jag ska explodera när jag kommer hem efter min joggingtur.
När jag var yngre så skämdes jag väldigt mycket för mitt "Redhead-syndrom" eftersom det inte tillhörde vanligheten. (man skulle ju va snygg inför alla snyggingar) Men idag så gör jag inte det längre. Ja.. ibland kan det störa mig lite faktiskt (jag är inte mer än människa). Men oftast så skiter jag i det. Det spelar ingen roll hur ful jag är när jag bränner bort mitt fett och bygger muskler. För jag vet att just den stunden gör mig så mycket mer hälsosam och snygg i det långa loppet. Det är ju som sagt inte lätt att bränna fett, så varför ska man vara snygg då? Det är ju uppenbart - Man är ful när man tar i.
Så. Som den enda redheaden på Luleås gator så hoppas jag att mitt utseende inte stör er, Ni vanliga och alldagliga, allt för mycket. Jag vill bara väl :)
Eller är det så att alla andra Redheads håller sig inomhus?
Och bara är ute och "snygg-tränar"?
*
Jag blir verkligen helt knallröd i ansiktet. HELA ansiktet. Det ser nästan ut som att jag ska explodera när jag kommer hem efter min joggingtur.
När jag var yngre så skämdes jag väldigt mycket för mitt "Redhead-syndrom" eftersom det inte tillhörde vanligheten. (man skulle ju va snygg inför alla snyggingar) Men idag så gör jag inte det längre. Ja.. ibland kan det störa mig lite faktiskt (jag är inte mer än människa). Men oftast så skiter jag i det. Det spelar ingen roll hur ful jag är när jag bränner bort mitt fett och bygger muskler. För jag vet att just den stunden gör mig så mycket mer hälsosam och snygg i det långa loppet. Det är ju som sagt inte lätt att bränna fett, så varför ska man vara snygg då? Det är ju uppenbart - Man är ful när man tar i.
Så. Som den enda redheaden på Luleås gator så hoppas jag att mitt utseende inte stör er, Ni vanliga och alldagliga, allt för mycket. Jag vill bara väl :)
Eller är det så att alla andra Redheads håller sig inomhus?
Och bara är ute och "snygg-tränar"?
*
Varför ska man lura sig själv?
Bland det viktigaste, tror jag, när man vill gå ner i vikt är att ha ett riktigt mål, och inte förneka sin situation. Stå för den. Har man inte ett Mål så tror jag att det blir en väldigt svävande och ofokuserad viktnedgång. Sen blir det nog ofta en "jojjo-effekt", vilket innebär att man slutar med att vara större (och har sämre självkänsla) än vad man var innan.
Jag tror även att man lurar sig själv gång på gång på gång genom att intala sig att "Det är inte vad som står på vågen som spelar roll, utan hur jag mår". Det som händer när man säger så till sig själv, det är att man tillåter sig vara lite för slö och man tillåter sig "synda" lite för ofta.
Men ja, jag kan hålla med om att det inte spelar någon roll vad som står på vågen OM man är i "normal-vikt", utan då är det ju styrka, kondition och psyke. Men om man är överviktig, eller kanske lider av fetma, så tror jag att man måste få balans på sin vikt för att må bra. För hur det än är så mår man bättre när man är stark och har bra kondition än när det är jobbigt att gå upp för trapporna eller knyta skorna.
Det som räknas är Kalorier in och kalorier ut. Sen ett bra sätt att hålla fett borta från kroppen är att styrketräna. För håller du dig stark så trivs inte fettet lika bra.
Och en sak jag verkligen har lärt mig och insett nu sen jag började jogga kontinuerligt är att om det inte är jobbigt, så ger det inget. Det SKA vara jobbigt, man ska slita, det ska rinna svett om en, man ska få hög puls. Annars ger det inget. PUNKT.
Gör man rätt så syns det på både vågen OCH framförallt på kroppen.
Vill man så kan man.
*
Jag tror även att man lurar sig själv gång på gång på gång genom att intala sig att "Det är inte vad som står på vågen som spelar roll, utan hur jag mår". Det som händer när man säger så till sig själv, det är att man tillåter sig vara lite för slö och man tillåter sig "synda" lite för ofta.
Men ja, jag kan hålla med om att det inte spelar någon roll vad som står på vågen OM man är i "normal-vikt", utan då är det ju styrka, kondition och psyke. Men om man är överviktig, eller kanske lider av fetma, så tror jag att man måste få balans på sin vikt för att må bra. För hur det än är så mår man bättre när man är stark och har bra kondition än när det är jobbigt att gå upp för trapporna eller knyta skorna.
Det som räknas är Kalorier in och kalorier ut. Sen ett bra sätt att hålla fett borta från kroppen är att styrketräna. För håller du dig stark så trivs inte fettet lika bra.
Och en sak jag verkligen har lärt mig och insett nu sen jag började jogga kontinuerligt är att om det inte är jobbigt, så ger det inget. Det SKA vara jobbigt, man ska slita, det ska rinna svett om en, man ska få hög puls. Annars ger det inget. PUNKT.
Gör man rätt så syns det på både vågen OCH framförallt på kroppen.
Vill man så kan man.
*
Det där med att åldras
Asså... Börjar jag bli gammal på riktigt?
Jag och mina vänner brukar tala om mänskliga saker -som hur vi går på toa, politik och samhällsproblem. Jag syr, planterar om blommor, städar typ varje dag, lagar mat och sparar mina kvitton och deklarationer. Jag tycker mig även skåda "fina linjer" på mina händer....
*
Antingen eller? Eller vadå?
En sak jag har tänkt på ganska många gånger fast i olika sammanhäng är hur människor som kämpar för det de tror på och väljer ett annat sätt att leva sina liv på ofta blir kritiserade över att de inte går hela vägen.
Vad fan är det?
Exempelvis människor som är vegetarianer, miljökämpar, femenister eller männsikro som kämpar för skönhetsidealen.
En vegetarian som äter ägg eller mjölk eller har skor på sig gjorda av skinn kan exepelvis bli kritiserad över det. "Men om du är vegetarian och slåss för djurens rätt så kan du ju inte äta ägg och ha skinn-skor!"
Eller en Kvinna som slåss för könsideal men har piercingar, färgar håret eller noppar ögonbrynen blir ofta kritiserad för det.
"Ja men du färgar ju håret, det är ju samma sak som att en annan botoxar sig"
Eller en miljöpartist som kämpar för miljön men kör bil blir ofta kritiserad över det.
"Ja, men hur kan du vara miljöpartist om du kör kör bil.. det är ju dubbelmoral!"
Eller den kvinliga Femenisten som ofta blir kritiserad
"Ja, men om du förväntar dig att män ska göra allt det du gör, då ska du kunna göra allt män gör"
Jag tycker att det är en väldigt konstig inställning. Är det inte bra att människor i alla fall försöker göra skillnad? Måste man gå hela vägen för att verka trovärdig? - Är det ens någon som tror att det går att gå hela vägen med allt i dagens samhälle?!
Varför ska det vara antingen eller?
Dessa människor har ju inte fattat någonting! - Eller är det så att dessa människor ser allt svart eller vitt? Antingen går men hela vägen eller så gör man inget? - För är man mittemellan, ja då har man ju dubbelmoral.
Förför kan man inte bara bli inspirerad av alla som faktiskt kämpar för något, av alla som tror på något så starkt att de ändrat deras livsstil pga det. Varför kan man inte känna glädje över att någon faktiskt bryr sig?
Alla små saker man kan tänka sig att göra är ju ett steg på vägen. Det kan väl inte vara illa?
*
Vad fan är det?
Exempelvis människor som är vegetarianer, miljökämpar, femenister eller männsikro som kämpar för skönhetsidealen.
En vegetarian som äter ägg eller mjölk eller har skor på sig gjorda av skinn kan exepelvis bli kritiserad över det. "Men om du är vegetarian och slåss för djurens rätt så kan du ju inte äta ägg och ha skinn-skor!"
Eller en Kvinna som slåss för könsideal men har piercingar, färgar håret eller noppar ögonbrynen blir ofta kritiserad för det.
"Ja men du färgar ju håret, det är ju samma sak som att en annan botoxar sig"
Eller en miljöpartist som kämpar för miljön men kör bil blir ofta kritiserad över det.
"Ja, men hur kan du vara miljöpartist om du kör kör bil.. det är ju dubbelmoral!"
Eller den kvinliga Femenisten som ofta blir kritiserad
"Ja, men om du förväntar dig att män ska göra allt det du gör, då ska du kunna göra allt män gör"
Jag tycker att det är en väldigt konstig inställning. Är det inte bra att människor i alla fall försöker göra skillnad? Måste man gå hela vägen för att verka trovärdig? - Är det ens någon som tror att det går att gå hela vägen med allt i dagens samhälle?!
Varför ska det vara antingen eller?
Dessa människor har ju inte fattat någonting! - Eller är det så att dessa människor ser allt svart eller vitt? Antingen går men hela vägen eller så gör man inget? - För är man mittemellan, ja då har man ju dubbelmoral.
Förför kan man inte bara bli inspirerad av alla som faktiskt kämpar för något, av alla som tror på något så starkt att de ändrat deras livsstil pga det. Varför kan man inte känna glädje över att någon faktiskt bryr sig?
Alla små saker man kan tänka sig att göra är ju ett steg på vägen. Det kan väl inte vara illa?
*
Interssanta mönster
En väldigt intressant sak är mönster. Hur man hamnar i mönster och hur svårt det är att bryta dem. Ibland väljer man inte ens att kliva in i ett mönster utan man hamnar där automatiskt genom sina föräldrar.
Tänk att en del människor inte tänker på eller vet om att vissa av deras problem kommer från mönster som deras föräldrar har. Egentligen så har de inte ens problem, men eftersom de hamnat i deras föräldrars mönster så är det det de känner igen och hamnar där automatiskt utan att förstå att det är möjligt.
Viste ni att vissa människor tillexempel har väldigt ont. Upplever fruktansvärd smärta på grund av att de ärv ett mönser som deras förälder/föräldrar har eller har haft.
Exempelvis så kan kvinnor ärva menstrationssmärtor, från sin mamma, som egentligen inte finns där. Men eftersom kvinnan har sett och hamnat i mammans mönster så är det det som är sanning för henne, därför upplever hon samma sak. Smärta.
Samma sak, vissa människor är alltid trötta, ibland beror det på stress eller näringsbrist (nä, det är långt ifrån bara smala som har näringsbrist, det är vanligare än vad man tror, fetma kombinerat med näringsbirt är vanligt.) men ibland så beror det på att ens föräldrar alltid varit trötta, man har ärv ett mönster.
Det vi ser hos våra föräldrar är "hur man är som vuxen man och kvinna" Ofta blir vi väldigt lik/lika våra föräldrar. För att det är det vi känner igen och har sett i hela vårat liv. ALLT är inte en regel. Men i stort sett.
Men visst är det väldigt intressant när man börjar tänka på det?!
Och läskigt när man har barn...
Detta innefattar ju även andra levnadsmönster. Om du är uppvuxen i hus med din familj så vill du ofta bo i hus som vuxen med din familj. Om dina/din förälder gärna ligger i soffan på kvällen och äter snask så gör gärna du det med. Om dina föräldrar dricker väldigt mycket hemma så är risken stor att du börjar göra det med. Om dina föräldrar är dåliga på att konversera med varandra (och andra) så blir du ofta det med. Om dina föräldrar är väldigt flitiga och har många järn i elden så blir du ofta sån med. Om dina föräldrar gillar att resa så gör ofta du det med.
De rädslor och fobier dina föräldrar har, eller en av dina föräldrar har, smittar mer än gärna av sig på dig. Samma sak när det gäller olika beroenden som socker, snus, ciggaretter, alkohol... Det vi ser att våra förebilder gör som är vuxna, det är det vi tror och antar att vi också ska göra. OM vi inte upptäker det i tid och förändrar eller bryter mönstret. Svårt ibland ja, men absolut inte omöjligt.
Där av. Gissa varför många män är sämre/mindre villiga till att städa, tvätta, skura föstrerna, plocka undan efter sig, sopsortera... mm. Jo därför att deras pappa var sånn (oftast, inte alltid). Den förebilden man har (ofta av samma kön) ser man upp till och blir väldigt lik i sitt betende.
("jag ser inte att det är stökigt/smutsigt" Det gör inte kvinnor heller MEN de har lärt sig att rent logiskt så blir det smutsigt efter en stund och de har lärt sig att antingen bara ta tag i att städa, eller kolla efter.)
Jag känner exempelvis en man som är väldigt duktig på att städa och hålla det rent och snyggt runt omkring sig. Gissa vad hans pappa är? Jävligt duktig på att hålla det rent och snyggt runt omkring sig. Ordning och reda om man säger så. Jag känner honom också. (Min styvfar och styvbror)
Men som sagt. Detta är ingen regel.
Inte alltid och inte med allt. Men intressant är det!
*
Tänk att en del människor inte tänker på eller vet om att vissa av deras problem kommer från mönster som deras föräldrar har. Egentligen så har de inte ens problem, men eftersom de hamnat i deras föräldrars mönster så är det det de känner igen och hamnar där automatiskt utan att förstå att det är möjligt.
Viste ni att vissa människor tillexempel har väldigt ont. Upplever fruktansvärd smärta på grund av att de ärv ett mönser som deras förälder/föräldrar har eller har haft.
Exempelvis så kan kvinnor ärva menstrationssmärtor, från sin mamma, som egentligen inte finns där. Men eftersom kvinnan har sett och hamnat i mammans mönster så är det det som är sanning för henne, därför upplever hon samma sak. Smärta.
Samma sak, vissa människor är alltid trötta, ibland beror det på stress eller näringsbrist (nä, det är långt ifrån bara smala som har näringsbrist, det är vanligare än vad man tror, fetma kombinerat med näringsbirt är vanligt.) men ibland så beror det på att ens föräldrar alltid varit trötta, man har ärv ett mönster.
Det vi ser hos våra föräldrar är "hur man är som vuxen man och kvinna" Ofta blir vi väldigt lik/lika våra föräldrar. För att det är det vi känner igen och har sett i hela vårat liv. ALLT är inte en regel. Men i stort sett.
Men visst är det väldigt intressant när man börjar tänka på det?!
Och läskigt när man har barn...
Detta innefattar ju även andra levnadsmönster. Om du är uppvuxen i hus med din familj så vill du ofta bo i hus som vuxen med din familj. Om dina/din förälder gärna ligger i soffan på kvällen och äter snask så gör gärna du det med. Om dina föräldrar dricker väldigt mycket hemma så är risken stor att du börjar göra det med. Om dina föräldrar är dåliga på att konversera med varandra (och andra) så blir du ofta det med. Om dina föräldrar är väldigt flitiga och har många järn i elden så blir du ofta sån med. Om dina föräldrar gillar att resa så gör ofta du det med.
De rädslor och fobier dina föräldrar har, eller en av dina föräldrar har, smittar mer än gärna av sig på dig. Samma sak när det gäller olika beroenden som socker, snus, ciggaretter, alkohol... Det vi ser att våra förebilder gör som är vuxna, det är det vi tror och antar att vi också ska göra. OM vi inte upptäker det i tid och förändrar eller bryter mönstret. Svårt ibland ja, men absolut inte omöjligt.
Där av. Gissa varför många män är sämre/mindre villiga till att städa, tvätta, skura föstrerna, plocka undan efter sig, sopsortera... mm. Jo därför att deras pappa var sånn (oftast, inte alltid). Den förebilden man har (ofta av samma kön) ser man upp till och blir väldigt lik i sitt betende.
("jag ser inte att det är stökigt/smutsigt" Det gör inte kvinnor heller MEN de har lärt sig att rent logiskt så blir det smutsigt efter en stund och de har lärt sig att antingen bara ta tag i att städa, eller kolla efter.)
Jag känner exempelvis en man som är väldigt duktig på att städa och hålla det rent och snyggt runt omkring sig. Gissa vad hans pappa är? Jävligt duktig på att hålla det rent och snyggt runt omkring sig. Ordning och reda om man säger så. Jag känner honom också. (Min styvfar och styvbror)
Men som sagt. Detta är ingen regel.
Inte alltid och inte med allt. Men intressant är det!
*
Pizza-hungern en märklig företeelese
Jag har tänkt på en väldigt weird sak.
När jag köper en Pizza så blir jag alltid mätt på en halv. MEN om jag sen ska äta den halva pizzan dagen efter så blir jag inte meätt på den. Varför?
Blir jag lite mätt av att SE en hel pizza framför mig?
Eller Blir jag lite mätt av att VETA att jag har en hel pizza?
Eller blir jag lite snål-hungrig när jag BARA her en halv?
Märkligt är det i alla fall.
*
När jag köper en Pizza så blir jag alltid mätt på en halv. MEN om jag sen ska äta den halva pizzan dagen efter så blir jag inte meätt på den. Varför?
Blir jag lite mätt av att SE en hel pizza framför mig?
Eller Blir jag lite mätt av att VETA att jag har en hel pizza?
Eller blir jag lite snål-hungrig när jag BARA her en halv?
Märkligt är det i alla fall.
*
Så sant
Förhöjning av sitt egocentriska JAG-begär
Har ni någon gång tänkt på hur otroligt störande det är med människor som lever i relationer som STÄNDIGT ska påminna sin partner om div skavank. Som att den människan inte har fullt upp med sin egen kritik.
Människor som gör på det sättet är i mina ögon enbart ute efter att förhöja sig själv. Att ständigt vara tvungen att påpeka fel och brister i sin partners utseende är rent av att kränka. FRAMFÖR ALLT om personen gör det i närvaron hos andra. Alltså In Public.
Människorna försvarar sig ofta med "ja, men jag säger ju bara sanningen" "Det är ju så" "jag är bara ärlig". Det är verkligen tragiskt att dessa människor inte kan se skillnaden på att vara ärlig och på att kränka.
Ska man inte lyfta upp sin partners positiva delar !?
Bidra till att göra sin partner nöjd och lycklig !?
Belysa det som är vacker hos sin partner !?
INGEN ÄR HELT PERFEKT.
Och är det inte så att OM man har ett sånt stort problem med sin partners fett/rynkor/födelsemärken/näsa så får man väl helt enkelt prata om det på ett vettigt sätt, Lägga det bakom sig och sen gå vidare. I värsta fall göra slut. För att hålla på så där är inget annat än osunt.
Och alla som måste se på eller höra mår dåligt av det. Så lägg ner.
*
Människor som gör på det sättet är i mina ögon enbart ute efter att förhöja sig själv. Att ständigt vara tvungen att påpeka fel och brister i sin partners utseende är rent av att kränka. FRAMFÖR ALLT om personen gör det i närvaron hos andra. Alltså In Public.
Människorna försvarar sig ofta med "ja, men jag säger ju bara sanningen" "Det är ju så" "jag är bara ärlig". Det är verkligen tragiskt att dessa människor inte kan se skillnaden på att vara ärlig och på att kränka.
Ska man inte lyfta upp sin partners positiva delar !?
Bidra till att göra sin partner nöjd och lycklig !?
Belysa det som är vacker hos sin partner !?
INGEN ÄR HELT PERFEKT.
Och är det inte så att OM man har ett sånt stort problem med sin partners fett/rynkor/födelsemärken/näsa så får man väl helt enkelt prata om det på ett vettigt sätt, Lägga det bakom sig och sen gå vidare. I värsta fall göra slut. För att hålla på så där är inget annat än osunt.
Och alla som måste se på eller höra mår dåligt av det. Så lägg ner.
*
Ljud och tystnad
Om ljud kan ändra mönster i sanden, dela på stenad osv.
Vad kan då konstat ljud göra med våra kroppar?
Jag kommer ihåg (och kan forfarande känna av) när jag gick i skolan hur extremt jobbigt jag tyckte att det var med dessa fläkt-system som de hade. I alla skolor som åtminståne jag har gått i så har man kunnat höra hur fläkten surrar. Det finns inget värre sömnmedel för mig.
När jag var på en kurs för någon månad sen så fanns det ett sånt fläkt-sytem där oxå och jag blev så otroligt trött. Det jag undrar är hur ljud EGENTLIGEN påverkar våra kroppar. För något händer ju, annars hade vi inte blivit påverkade av det.
Vi är ju väl medvetna om att högt ljud kan skada våra öron, men förutom sånna saker.. Vad händer INNUTI kroppen?
Det är något för forskarna.
För jag är helt övertygad om att något händer i oss. En del ljud kan nog bota/lugna vissa saker och en del ljud kan nog ställa till med saker.
Jag längtar ut på landet där jag slipper allt buller som finns här i stan.
*
Vad kan då konstat ljud göra med våra kroppar?
Jag kommer ihåg (och kan forfarande känna av) när jag gick i skolan hur extremt jobbigt jag tyckte att det var med dessa fläkt-system som de hade. I alla skolor som åtminståne jag har gått i så har man kunnat höra hur fläkten surrar. Det finns inget värre sömnmedel för mig.
När jag var på en kurs för någon månad sen så fanns det ett sånt fläkt-sytem där oxå och jag blev så otroligt trött. Det jag undrar är hur ljud EGENTLIGEN påverkar våra kroppar. För något händer ju, annars hade vi inte blivit påverkade av det.
Vi är ju väl medvetna om att högt ljud kan skada våra öron, men förutom sånna saker.. Vad händer INNUTI kroppen?
Det är något för forskarna.
För jag är helt övertygad om att något händer i oss. En del ljud kan nog bota/lugna vissa saker och en del ljud kan nog ställa till med saker.
Jag längtar ut på landet där jag slipper allt buller som finns här i stan.
*
Att slippa se på tv
Jag kommer på mig själv att sitta och tänka:
"Fy fan alltså, det är varken fotboll eller hockey nu.. Helt underbart!"
(trots att jag inte varken sett tv, läst tidningen eller lysnat på radio i dag.. eller på hela helgen.. veckan)
Godnatt
*
"Fy fan alltså, det är varken fotboll eller hockey nu.. Helt underbart!"
(trots att jag inte varken sett tv, läst tidningen eller lysnat på radio i dag.. eller på hela helgen.. veckan)
Godnatt
*
Kliare
Jag skulle vilja ha en privat kliare. Fy fan va nice det hade varit!
Folk snackar om städerka.. Det är ju löjligt - det är kliare som är ball!
*
Vackra koppar
Jag gillar ju koppar. Mysiga, vackra, fina, speciella, annorlunda...
Igår hittade jag och Robin en ny, väldigt vacker, kopp från Indiska.. färgglad och med massor av mönster.
(Den bakre)
Jag menar: Varför köpa ett helt sett av koppar när man tycker att det finns så många fina. Då kan man köpa en av varje i stället. Mycket bättre!
*
Igår hittade jag och Robin en ny, väldigt vacker, kopp från Indiska.. färgglad och med massor av mönster.
(Den bakre)
Jag menar: Varför köpa ett helt sett av koppar när man tycker att det finns så många fina. Då kan man köpa en av varje i stället. Mycket bättre!
*
"Man"
Jag hör fler och fler som använder ordet "man" istället för ordet "jag". Självklart så förstår jag att man änvänder ordet "man" om man pratar rent allmänt. Men om man berättar något om sig själv, varför väljer man orden "man" då?
Är det för att det känns för privat att säga "jag"?
Någon slags verklighetsflykt?
tex
- "Hur mår du nu efter separationen?"
- "Jodå bra, "man" blir ju bättre dag för dag"
Eller är det rent av så att vi har lärt oss att svara som "alla andra"?
-
Själv brukar jag alltid tänka, och ibland fråga beroende på person, "man" eller "du"?
För någonstans fantiserar jag om att det är viktigt att ta kontakt med sig själv och faktiskt se att det är "Jag" som vill/har/tänker så här och inte folk i allmenhet.
På något sätt känns det som att vi värdesätter oss själva högre om vi kan se och prata utifrån oss själva och inte om folk rent allmänt.
Bara en tanke.
*
Är det för att det känns för privat att säga "jag"?
Någon slags verklighetsflykt?
tex
- "Hur mår du nu efter separationen?"
- "Jodå bra, "man" blir ju bättre dag för dag"
Eller är det rent av så att vi har lärt oss att svara som "alla andra"?
-
Själv brukar jag alltid tänka, och ibland fråga beroende på person, "man" eller "du"?
För någonstans fantiserar jag om att det är viktigt att ta kontakt med sig själv och faktiskt se att det är "Jag" som vill/har/tänker så här och inte folk i allmenhet.
På något sätt känns det som att vi värdesätter oss själva högre om vi kan se och prata utifrån oss själva och inte om folk rent allmänt.
Bara en tanke.
*
Farligt Plast
Eftersom vi växte upp med vetskapen om att man ABSOLUT inte fick elda upp plast så började jag i ganska tidig ålder fundera över om plas alls var en särskillt bra grej. Jag började fundera över om det tillexempel kunde avge någon slags gas som tex bensin som man också skulle vara försiktig med när man höll på med eld.
Men det fick jag sen veta att det inte gjorde. Eftersom jag var en frågvis unge så frågade jag min kära mor, som i mina ögon hade svar på ALLT.
Nu ca 15 år senare så har vetskapen om plast blivit aningen bättre. Jag såg på en minst sagt skrämmande dokumentär för några månader sen, när jag fortfarande var gravid, om plast och bland annat om hur mycket den faktiskt förstör i våra hav, djurlivet och även oss själva. Man kan nu se att plasten är en av orsakerna till att vi kan drabbas av cancer. Men vad kan inte det idag?
Forskning har även visat att att ett vist ämne som finns i plasten kan orsaka en rad konstiga sjukdomar. Bland annat så gjordes ett expriment på fiskar och de fiskarna blev två-könade (!).
Canada var det först landet som förbjöd detta ämne i plasten och jag antar att sverige kommer följa trenden. Men fram tills dess så var försiktig. Det tänker jag vara.
Framför allt när det gäller bebisar och barn.
Deras lever (filter) är ju inte tillräkligt bra utvecklat föräns vid 2 års ålder.
Det omtalade ämnet heter BPA eller Bisfenol A. Och i alla fall vi, kommer byta ut exempelvis nappflaskan till en utan detta ämne i.
Slutligen så så tänke jag berätta att det finns mellan 200 och 100 000 plastbitar per kubikmeter vatten i havet i bohuslän. Det visar 16 prover som gjorts på olika platser i havet utanför bohuslän.
Trevligt.. eller... tragiskt!
*
Men det fick jag sen veta att det inte gjorde. Eftersom jag var en frågvis unge så frågade jag min kära mor, som i mina ögon hade svar på ALLT.
Nu ca 15 år senare så har vetskapen om plast blivit aningen bättre. Jag såg på en minst sagt skrämmande dokumentär för några månader sen, när jag fortfarande var gravid, om plast och bland annat om hur mycket den faktiskt förstör i våra hav, djurlivet och även oss själva. Man kan nu se att plasten är en av orsakerna till att vi kan drabbas av cancer. Men vad kan inte det idag?
Forskning har även visat att att ett vist ämne som finns i plasten kan orsaka en rad konstiga sjukdomar. Bland annat så gjordes ett expriment på fiskar och de fiskarna blev två-könade (!).
Canada var det först landet som förbjöd detta ämne i plasten och jag antar att sverige kommer följa trenden. Men fram tills dess så var försiktig. Det tänker jag vara.
Framför allt när det gäller bebisar och barn.
Deras lever (filter) är ju inte tillräkligt bra utvecklat föräns vid 2 års ålder.
Det omtalade ämnet heter BPA eller Bisfenol A. Och i alla fall vi, kommer byta ut exempelvis nappflaskan till en utan detta ämne i.
Slutligen så så tänke jag berätta att det finns mellan 200 och 100 000 plastbitar per kubikmeter vatten i havet i bohuslän. Det visar 16 prover som gjorts på olika platser i havet utanför bohuslän.
Trevligt.. eller... tragiskt!
*
JÄMNSTÄLDHET
Många jag känner bloggar just nu om jämnstäldhet. V A D är jämnstäldhet och H U R får man det att funka.
Ni fattar ju att jag måste ge mig in i diskussionen och berätta hur jag anser att det är.
Det finns olika "jämnstäldigheter" eller vad man ska kalla det för.
Det ena är: Jämnställt förhållande
och det andra är: Jämnställt hem
Jämnställt förhållande är precis vad det låter som. Man är i fårhållandet jämnställda. Man har lika vilkor helt enkelt gentemot varandra.
Jämnställt hem är också det, helt vad det låter som, men lite svårare att anamma för många. Det handlar alltså om att dela upp hushållssysslorna ungefär lika. Och här snackar jag inte om att man ska diska varannan gång och laga mat varannan gång, utan ALLA sysslor ska vara ungefär lika fördelade. Jag kan alltså laga mat varje dag, medans min sambo tillexempel tar allt anvar då det gäller tvätten.
Man delar även jämt på anvaret då det gäller ens barn. ALLTSÅ bara för att den ena gillar att pyssla på ute i trädgården så betyder inte det att den som pysslar på inomhus även ska få allt anvar då det gäller rutinerna med barnen.
Inomhus-sysslor hör alltså inte alls ihop med barnens rutiner.. vilket MÅNGA blandar ihop.
Det man kan fråga sig är "på vilket sätt vill vi ha det jämnställt?" bara ett av alternativen eller båda?
Man kan även fråga sig V A R F Ö R man vill ha det jämnställt:
* Är det för att det ska se bra ut i andras ögon?
* För att man själv inte vill göra allt, man blir trött/utsliten?
* För att man vill hjälpa sin sambo? (man vill helt enkelt underlätta och sammarbeta)
* Eller för att man vill vara jämnställd inför barnen? (alltså helt enkelt lära dem hur det är schysstast att fördela i ett hem/förhållande -den ena är lika värld som den andre, ÄVEN som förälder)
Varje par eller familj måste ju komma på sitt egna sätt att få det jämnställt och är det så att en person helt enkelt inte trivs i att laga mat varje dag, då får man ju helt enkelt dela upp det. Det samma gäller alla andra sysslor.
SIST MEN INTE MINST
Borförklaringar som "Killar ser inte när det är skitigt/stökigt därför är det svårare för dem" Är och förblir REN JÄVLA BULLSHIT!
Inte fan SER jag uppe på hyllan att det är dammigt och behöver dammtorkas - NÄ, jag tar mitt ansvar i familjen och kollar efter och dammtorkar sen. Vad tror folk? Att jag har någon jävla över-teknologisk-laser-syn som BARA vi kvinnor sitter inne med?
Nä hurrni, det handler helt enkelt om att män lätt bortförklarar sig och att kvinnor lätt BORTFÖRKLARAR de stackars männen. Det är DET kvinnor är bäst på. Att försvara sina stackars män som inte "ser" eller "som försöker så väl men inte vet hur man gör".
Så länge man håller på att hyckla så förblir hemmet Ojämnställt.
Nyckelordet är alltså kort och gott att vi måste börja med att vara ärliga och uppriktiga mot oss själva lika mycket som mot vår partner. Prata mycket, lyssna och lita på varandra men framför allt ge varandra plats.
*
Ni fattar ju att jag måste ge mig in i diskussionen och berätta hur jag anser att det är.
Det finns olika "jämnstäldigheter" eller vad man ska kalla det för.
Det ena är: Jämnställt förhållande
och det andra är: Jämnställt hem
Jämnställt förhållande är precis vad det låter som. Man är i fårhållandet jämnställda. Man har lika vilkor helt enkelt gentemot varandra.
Jämnställt hem är också det, helt vad det låter som, men lite svårare att anamma för många. Det handlar alltså om att dela upp hushållssysslorna ungefär lika. Och här snackar jag inte om att man ska diska varannan gång och laga mat varannan gång, utan ALLA sysslor ska vara ungefär lika fördelade. Jag kan alltså laga mat varje dag, medans min sambo tillexempel tar allt anvar då det gäller tvätten.
Man delar även jämt på anvaret då det gäller ens barn. ALLTSÅ bara för att den ena gillar att pyssla på ute i trädgården så betyder inte det att den som pysslar på inomhus även ska få allt anvar då det gäller rutinerna med barnen.
Inomhus-sysslor hör alltså inte alls ihop med barnens rutiner.. vilket MÅNGA blandar ihop.
Det man kan fråga sig är "på vilket sätt vill vi ha det jämnställt?" bara ett av alternativen eller båda?
Man kan även fråga sig V A R F Ö R man vill ha det jämnställt:
* Är det för att det ska se bra ut i andras ögon?
* För att man själv inte vill göra allt, man blir trött/utsliten?
* För att man vill hjälpa sin sambo? (man vill helt enkelt underlätta och sammarbeta)
* Eller för att man vill vara jämnställd inför barnen? (alltså helt enkelt lära dem hur det är schysstast att fördela i ett hem/förhållande -den ena är lika värld som den andre, ÄVEN som förälder)
Varje par eller familj måste ju komma på sitt egna sätt att få det jämnställt och är det så att en person helt enkelt inte trivs i att laga mat varje dag, då får man ju helt enkelt dela upp det. Det samma gäller alla andra sysslor.
SIST MEN INTE MINST
Borförklaringar som "Killar ser inte när det är skitigt/stökigt därför är det svårare för dem" Är och förblir REN JÄVLA BULLSHIT!
Inte fan SER jag uppe på hyllan att det är dammigt och behöver dammtorkas - NÄ, jag tar mitt ansvar i familjen och kollar efter och dammtorkar sen. Vad tror folk? Att jag har någon jävla över-teknologisk-laser-syn som BARA vi kvinnor sitter inne med?
Nä hurrni, det handler helt enkelt om att män lätt bortförklarar sig och att kvinnor lätt BORTFÖRKLARAR de stackars männen. Det är DET kvinnor är bäst på. Att försvara sina stackars män som inte "ser" eller "som försöker så väl men inte vet hur man gör".
Så länge man håller på att hyckla så förblir hemmet Ojämnställt.
Nyckelordet är alltså kort och gott att vi måste börja med att vara ärliga och uppriktiga mot oss själva lika mycket som mot vår partner. Prata mycket, lyssna och lita på varandra men framför allt ge varandra plats.
*
