Liivligt - om Liv

Bara för att vara extra tydlig så vill jag bara säga till Er min vänner, som Har plastikopererat sig, Att jag inte tycker illa om er för det ni har gjort. Jag tycker att det är en sjuk värld vi lever i och jag tycker att det är sorgligt att människor tar till den metoden. Men min vänskap handlar inte om att vara perfekt och göra de perfekta valen (Vi är inte mer än människor), Utan om att ha respekt och tilltro inför varandra.
Jag hoppas att ni vet det.

(Nej, jag tänker inte använda namn)

*

Jag känner en kille som har varit med och krigat i Irak. Han är ett krigsoffer. Han har givetvis blivit extremt skadad och varit tvungen att operera sig. Han har "bytt ut" En massa ben i sin bröstkorg till något annat (något slags stål om jag minns rätt?).
Han skämms över det. Och säger att han inte känner sig  som en människa.

Men vi i västvärlden lägger mer än gärna in lite silikon i kroppen och känner oss mer mänskliga än vad vi var innan. Thats Weird!


*

Fy fan alltså. I kväll har jag sett på ett program där 2 tjejer från England ville plastikoperera sig. Men eftersom de inte är myniga så får de inte så därför vill de åka till USA och göra det eftersom det där är lagligt och mer än gärna opererar minderåriga.

Här får de se hur operationen går till och allt där till.
(De är alltså med och ser när andra opereras)

Jag säger bara det. Fy fan va vidrigt. Fy fan va vidrigt. Fy fan va vidrigt.

Ja, jag har förståelse för vissa som opererar sig. Alltså när det har riktiga problem som exempelvis människor som varit med om olyckor eller liknande.
Men i de flesta fallen så handlar det ju enbart om dåligt självförtroende. Kvinnor med dåligt självförtroende. Någon slags föreställning om att de inte duger som de är.

"Jag gör detta för mig skull" - Nä, du tror att du inte duger som du är. Du gör det för skönhetsidealens skull. Du hjälper hela världens skönhetsideal och kvinnoförtryck att växa. För hur det än är så är det mestadels kvinnor som opererar sig. Fettsugning, silikon i rumpa, bröst, läppar, näsan ska fixas, botox i ansiktet, lyfa lite här och där, få bort bristningar från magen.. har jag glömt något?


(Bild: Google)

Själv så tycker jag att det är hemskt att människor föraktar sig själv så mycket att de känner att de måste operera sig. Människor som inte ser nå konstigare ut än någon annan. Männskor som är friska, starka och precis som alla andra... Mänsklig. Alla har vi våra drag. det som gör oss till oss.

Är det så att vi går mot en tid då det är vanligare att plastikoperera sig än att åldras?
Kommer jag dras med i stömmen? - Jag hoppas inte det.

Jag tycker att vår kropp är fantastisk. Självklart så lider även jag av att mitt självförtroende sviker mig ibland och jag känner att allt på min kropp är Fel. Men oftast så brukar jag försöka landa i tanken om att jag duger som jag är. Min vikt som ökade dramatiskt när jag blev gravid, kan jag göra något åt.. om jag verkligen vill och diciplinerar mig. Och det har jag snart lyckats med.

Mina ansiktdrag är det som gör Jag till Jag. Min kropp är min borg. Min stolthet. Det är Jag. Vem är så viktig så att jag måste ändra på den?
För är det inte Jag som är viktigast i mitt liv? - Jag tror det.

Jag blir hellre omtykt och respekterad för mina värderingar och klokhet än för mitt rynkfria ansikte eller för mina stora bröst. Och ska ni veta en sak. Det är aldrig någon som klagat på mina rynkor eller mina bristningar jag fick när jag var gravid. Förutom jag vid mina svagare tillfällen.

Well. Här har ni 100% Natural Liv Ranweg.




(Förutom sminkningen då.. och hårfärg...)


Jag hoppas att jag kommer stå där stolt som 50+ åring och säga till mina barn. Du duger som du är, Du är vacker som du är. Och veta att Jag gör samma sak som jag säger. Jag visar att det är så det är. Vi duger som vi är.

Hälsosamma, starka, friska. Naturella.


*

Jag fick en helt galet fin kommentar (komplimang) i går av en av mina läsare. Och jag får väl säga att jag fortfarande är rörd. Just av den anledningen så delar jag med mig till er som inte redan har läst den



Jag blir så glad och peppad att fortsätta skriva. Tack så mycket.


*

En sån här dag är det lätt att tänka på vänskap. Riktig vänskap är lite magiskt. Man respekterar och accepterar varnadras olikheter, man är inte dömmande, man är förlåtande, givmild och kärleksfull. Man visar uppskattning och tar sig tid. Man gläds med varandra och man delar på sorg. Man finns där. I vått och tort.

Jag är lyckligt lottad som har så många fina människor runt omkring mig. Men det har inte alltid varit så. Jag har ofta haft en tendens att vilja hjälpa människor, rädda dem från deras missär. Men det jag inte förstod är att man inte kan hjälpa någon som inte vill bli hjälpt. Det tog även ett tag innan jag började insé att det är inte det vänskap är. Vänskap är när man både Tar och Ger. Man får utbyte av varandra.

Det fungerar liksom inte om det bara är en som ger och en som tar. Då blir det inte jämnvikt och tillslut så faller det över. Och ofta vältrar sig båda i besvikelse.

Under framför allt en period i mitt liv så funderade jag mycket på varför det var så många som sårade mig, och varför de sårade mig gång på gång på gång. Men plötsligt insåg jag att det var inte De som sårade mig. Utan Jag som sårade mig själv. Det var Jag som accepterade att bli behandlad på det sättet av människor. Det var Jag som valde att fortsätta finnas där för dem som sårade mig som mest. Och det var även oftast jag som ville prata efter att jag blivit sårad. Reda ut "missförståndet".

Sen är jag ju långt ifrån långsur och har ofta lite för lätt för att förlåta människor. Men jag tror at jag börjar lära mig lite i alla fall. Är inte människor intresserade av min vänskap så kan jag inte göra något. Det är tråkigt men och andra sidan så vill jag inte ha en vän där jag inte känner mig sedd och respekterad.

"Goda vänner växer inte på träd" - Nä, det gör De faktsikt inte

Men jag tycker att det finns bra många i alla fall.


Eller har det att göra med att jag vet vad Jag vill ha?
Vad Jag prioriterar?
Min självkänsla?
Min trygghet i mig själv?

Hur det än är så är  jag tacksam över alla som får mitt liv att vara lite roligare, lite intressantare, lite underbarare.


*

Helt allvarligt så undrar jag när det naturliga blev "alternativt" och när det skadliga, drogerna, gifterna, det som lindrar för stunden blev helt OK ?

Väldigt många verkar tycka att det är bättre att stoppa i sig en massa tabletter och medicin och smörja in sig i cortison-salvor, och mjukgörande med paraffin och vaselin och andra mineraloljor som enbart är skadligt för huden, istället för att gå till botten med problemet. Sen om någon kommer på en annan lösning som är naturligt och bra för kroppen.. Ja det heter det att det är alternativt och lite "hockus pockus" Sånt som det är lite Fult och skämmigt att syssla med.

Varför? Hur?
Jag fattar verkligen inte.

Mineraloljor (det som finns i t.ex. ALLA hudkrämer du kan köpa på apoteken, Mataffärerna, sminkbutikerna...)

Mineralolja är en av de vanligast förekommande ingredienserna i dagens alltmer massproducerade hudvårdsprodukter, trots att den rubbar hudens naturliga återfuktning. Mineraloljan täpper igen mellan 40-60 % av hudens porer.

Mineralolja lägger sig som en tunn plasthinna på huden. Huden sluter sig och stängs, därför hindras svettavsöndringen och hudens egen fettproduktion. Det lömska är att det känns bra för stunden. Andra användningsområden för mineralolja är till bilmotorer och som symaskinsolja.

Vid en långvarig användning av produkter baserade på mineralolja blir huden torr och livlös. Mineralolja innehåller inga fettsyror, inga vitaminer och tas inte naturligt upp av huden. Mineralolja rubbar hudens naturliga förmåga att återfukta sig och skapar därigenom ett beroende. Om du slutar att använda mineralolja får du ofta en reaktion som gör att du blir väldigt torr. Det är därför du blir beroende av t.ex. cerat för att fetta in huden.

Det finns även forskning som visar att mineralolja är direkt skadligt. Sandra Kleinau publicerade 1993 en forskningsrapport där hon funnit att paraffinolja lagras i kroppen och kan ge ledgångsreumatism. Studien utfördes genom att stryka oljan på råttors hud. Förhoppningsvis händer inte samma sak på oss människor. Klicka här för att se vilka bibliotek som har hennes rapport i hyllan, ISBN 91-554-3177-1.

En fördel med mineralolja är att den inte kan härskna. En andra fördel är priset, mineralolja är väldigt billigt.

 

Eller varför inte: Aluminium Chlorohydrate (Som finns i ALLA Deoderanter på Apoteken, Mataffärerna, Sminkbutikerna...)

Som forskarna till och med har kommit fram till att det är en stor del i varför vi får bröst-canser. Och täpper till porerna så att huden inte kan andas ordentligt.....

 

Med Mera...

 

Nä, tydligen så är det "hockus pockus" att hålla på med växter, örter och kallpressade oljor som är rika på bla. GLA.

 

Jag fattar inte.. VARFÖR? Och när blev det så?

Eller handlar det bara om latget och någon konstig snålhet hos människan att inte värdera sig själv högre?

 

 

---

Och viste ni att Läkare, sjuksköterskor och barnmorskor INTE FÅR rekomendera eller uppmuntra till Alternativa saker. Så mycket för hälsan inom läkarvården.

 

*

Det jag vill veta är NÄR blev det naturliga "alternativt", lite skämmigt, fult och Onödigt?


*

Oj oj vad jag har lyssnat på den här låten när jag var deprimerad.

http://www.youtube.com/watch?v=ghPcYqn0p4Y&ob=av2e

Hela den gejen känns för övrigt så otroligt långt borta. Hände allt det där verkligen mig? Var det en dröm?
Å ena sidan kommer jag Precis ihåg hur det var, Känslorna, tankarna, vardagen..
Å andra sidan är det helt ofattbart att jag verkligen varit så långt ner.

Jag överlevde.

Att jag ens kunde bli så här lycklig det kunde jag aldrig ana. Jag har kämpat hårt, och kämpar fortfarande med vissa saker. Och vet ni vad? DET är värt det. Och nu i efterhand så kan jag bara se de positiva delarna. Visst jag vill aldrig uppleva det igen och önskar ingen att få vara med om det. MEN jag har lärt mig så extremt mycket och Det gör mig glad.

Underbara liv. Tack för varje dag jag får.


*

Idag skrev en läsare till mig: "la till din blogg i "bloggar jag brukar läsa" :) gillar ditt sätt att skriva"
Och jag svarade: "Va roligt att höra :) Detta gjorde min dag :D Tack så mycket"

Varför jag blir så extremt glad, av att höra att människor gillar mitt sätt att skriva på, är för att jag fullkommligt ÄLSKAR att skriva och alltid har gjort det - lite alla möjliga slags texter. Men kämpar med dyslexi.

När jag gick på SOL (skriv och läs) på komvux så fick jag lära mig många bra saker som man kan använda sig av i vardagen. Jag fick även en förståelse i vad det är Jag har problem med. I mitt fall så är det inte meningsuppbyggnad och hur jag ska formulera mig i text, utan mitt problem är stavning, läsförståelse och att jag läser väldigt långsamt. Under tiden jag gick på SOL så ökade jag dessutom min läshastighet med 50 ord/minut vilket känns underbart.

Så Tack SOL och Tack "KramKalas"

*

Igår damp röstkorten ner i brevlådan och jag belv påmind om hur mycket jag längtar efter en ny regering. Röd-grön Givetvis!

Jag tänker även mycket på hur det kommer se ut. Hur kommer det gå för sverigedemokraterna? Det är ju ändå lite skrämmande att på facebook, när jag röstade där, fick SD 18% av rösterna.
Asså allvarligt! What the fuck is that!?

Sen måste jag bara få säga hur mycket det stör mig att inga partier går in i debatt med SD. För alla vet vi ju att det som inte är tillåtet blir lite spännande. Så att inga partier går in i debatt med dem ger ju endast SD reklam. Alltså SDs vinst.

Dessutom så är det ju så att de påståenden och frågor som SD har inte blir bemötta, vilket i sin tur känns väldigt dåligt. För om människor bara för höra Deras verson av verkligheten så är det lätt att hålla med. Men om de andra partierna hade gått in i debatt så hade de kunnat säga "Ja, det är ett problem, men det är inte rätt sätt att lösa det på." "Det vi måste göra är .... " "Den viktiga frågan är ..."- Till exepel.

(Det var även någon som sa "är du tyst så håller du med")

För hur det än är så verkar ju många av de som är sverigedemokraterna vara ganska puckade.


Deras partiledare verkar dessutom tyvärr vara psykopatisk till sin läggning. Och det är farligt. Psykopater har en tendens att charma människor.

(Hares psykopatichecklista

* Talför/Ytligt charmig
* Förhöjd självuppfattning/Grandios
* Behov av spänning/blir lätt uttråkad
* Patologiskt lögnaktig
* Bedräglig/manipulativ
* Saknar ånger och skulkänslor
* Ytliga affekter
* Kall/bristande empatisk förmåga
* Parasiterande livsstil
* Bristande självkontroll
* Promiskuöst sexuellt beteende
* Saknar realistiska långsiktiga mål
* Impulsiv
* Ansvarslös
* Tar inte ansvar för sina handlingar
* Många kortvariga äktenskapsliknande förhållanden
* Ungdomsbrottslighet
* Överträdelse av villkorad frigivning
* Kriminell mångsidighet

En psykopat har ofta ordet i sin makt.

Sen ska vi inte glömma att det finns 11 olika sorters psykopater)

Så gott folk. Låt er inte bli charmad av det otillåtna och psykopaten med ordet i sin makt.


*

Ja, det var roligt:

Fick precis ett sms från en vän som bor lååång bort. Hon är här i stan och nu ska vi fika.

Nu drar jag på stan.

*

Energin bara rinner ur mig.


Jag har blivit förödmjukad och djupt sårad av min pappa som nu, om jag inte fogar mig efter honom och låter honom kränka mig, säger upp kontakten med mig. (jag är nu borta från hans "vänlista" på facebook)




Medans jag blir aldeles matt i kroppen så känner jag ändå en viss energi komma till mig.




Tack gode gud att mina barn får en bättre pappa än vad jag fick.




*

(jag måste bara skriva av mig lite kort)

Har ni någon gång tänkt på hur tråkigt det är med en del äldre människor som bara ser unga människor som ett problem i sverige.


Det är ju trots allt en liten procent av "ungdommarna" (15-30 år) som är kriminella och utför brott/skador/vandliseringar. De flesta ungdomarna vill vara goda människor och strider ofta för det som de brinner för.

Ska man dessutom sitta och rabbla upp de kriminella saker som de människorna över 30 år toppar så blir listan inte kort där heller.
- Skattebrott
- Bedrägerier
- Snatteri
- Pedefili
- Blottning
- Drog-"kungarna"

Men det är väl lika bra att vi inte nämner det. (stryker över)

"Det är synd om de gamla" jo, det är jätte synd om de gamla för de har ju så lite pengar och de har ju så ont över allt och de är ju så rädda för utlänningar som de inte är uppvuxna med att leva tillsammans med..

Tillskillnad från oss ungdommar som är super-rika, aldrig någonsin lider av depressioner och andra allvarliga sjukdommar, som aldrig är rädda för någonting och aldrig bemötts med fördomar från de äldre som vet "exakt" hur vi är. Nä, det där håller inte.




Herre gud! Är det inte dags att sluta tycka synd om sig själv och i stället försöka mötas. Vi har alla något att lära av VARANDRA. Gammal som ung. INGEN sitter inne med alla svaren. För vi hör alla ihop, och ska vi sitta och lägga skulden på den ena eller den andra gruppen så blir det bara klyftor mellan generationerna. Och då förlorar alla.


Jag älskar att jag har vänner som är 10-20-25 år äldre än mig och vi lär oss lika mycket av varandra. Det är underbart att ha vänner som är både yngre och äldre, svenskar och ny-svenskar (om man ska uttrycka sig så) och killar och tjejer. (Tack för att ni finns)

Många gamla verkar vara så mån om "allt som vi har lärt oss kommer från den äldre generationen". Ja vist vist, det är jätte fint och jag underskattar inte vår kultur och våra seder. Men vårt land är inte perfekt trots att det är bra. Kulturen är inte perfekt.. - gör det något om det kommer lite ungt fräscht blod i sveriges kultur?

Och är det nu så att alla ungdommar är så jäkla värdelösa och bara ställer till med trassel så är det faktsikt de äldres fel. "Barn gör som föräldrar gör" har jag en gång hört.

Man ska inte spotta snus i motvind.

Nu ids jag inte mer.
(ja, jag har suttit i en diskusion med min far...)

*

Jag surrade med min kära vän Johanna om lite allt möjligt och vi kom in på alla som dött detta år.
Och jag sa "ja.. det är sannerligen Dödens år i år"
Och min kära vän säger så fint "nä, det är livets år. Både Ralf och Sami har kommit till"

Så sant som det är sagt. Tack Johanna för att du finns och får mig att se ljuset ibland.

Vila i frid:
Ragnar
Tobbe
Magnus
Ninni
Kristofer

Vi ses sen!


*

Våran kraftfulla moder-jord har i dag visat upp vad hon går för. Åska och blixtrar i över 4 timmar. Elektriciteten var ett faktum över hela himlen och vissa tillfällen var det som att någon slog på en stroboskop-lampa för någon sekund.

Behöver jag näma hur imponerad jag är?

När vår jord visar hur kraftfull den är på detta viset så blir jag fylld av energi. Jag minns hur fullständig den är och ryser av välbehag av att få vara en del av den. Och jag tror att alla människor kommer ihåg att det finns endel krafter som vi faktiskt inte kan övermästra.. hur mycket vi än vill.

Moder-jord är starkast och det kommer vi ihåg dagar som denna.
(Men jag önskar att vi kunde bli bättre på att ta han om den.)


(Bild hittad på google)


Tack för en underbar morgon!

*

Efter två dagars bilande (övernattning på en camping i sundsvall) så är vi nu hemma. Min mobil är helt pajj, datorn ville inte heller starta men efter många om och men så gick den i gång.
Nu står städning på schemat, handling, matlagning, upp-packning, bakning.. Jag ska läsa i kapp mig på alla bloggar, kolla in om det kommit in nå nya hus på hemnet, kolla mailen och uppdatera mig när det gäller ALLT som hänt senaste veckan.

Det är inte bara lugnt och skönt att vara hemma.

Sist jag var här hemma var jag 25.. nu är jag 26 år med allt därtill. Jag räknas nu helt och hållet som vuxen. Div vuxen-priser på alla bussar, tåg och flyg. Men jag känner mig faktiskt inte gammal... en fy fan vad jag känner mig vis. :P

Jag har fått fina födelsedagspresenter, kramats och spelat kort med mina älskade släktingar. Ralf har charmat in sig totalt hos alla, vi har besökt små guldgruvor där vi gjort fina fynd, vi har köat på liseberg, druckit vin, ätit gått, plockat massor av smultron, tittat på tranorna, badat, klappat en groda, fått 10.000 myggbett, varit i borås, fått inflammation i örat, vi har fått hantverk av mormor, sjungit "karl den 12", tittat på långhåriga kor, och träffat "Frank" från comvik reklamen och mycket mycket mer...

Nu är vi alltså hemma.

Jag älskar Luleå men en del av mitt hjärta kommer alltid finnas i västra götaland. Framför allt Säm.






Lite bilder på smått och gått från Säm och Göteborg.


*

väll har vi varit på besök hos Emma och Magnus och deras lilla dotter Ejra. Det var otroligt trevligt men jag tror att jag jag har varit med om mitt livs märkligaste och mest överväldigande ögonblick.. EVER!
Jag vet att jag säger så ofta, men det här slog faktiskt rekordet!

När jag och Emma gick ner i deras källare för att tvätta ett par brallor  så händer det oförklarliga..

NÅGOT slungas mot mig och jag lixom flyger baklänges. Så jag blev sittandes på hissgolvet och får svimmningsattack på svimmningsatack och vågar rent av inte kliva ur hissen.. Det kändes som att något stog så extremt fel till där. Tillslut så lugnar jag mig och vi börjar gå mot tvättstugan.. jag känner mig förföljd och iakttagen hela tiden och väl inne i tvättstugan är det som att jag blir.. Full i kroppen.. Yr, får gåshud på gåshud.. får svårt för mitt seende, blir alldeles matt.. Och det lustiga var att det gick i vågor och Emma kände exakt samma sak.

Helt ärligt från mitt hjärta så blev jag dödsrädd i hissen.. En del av mig trodde att jag skulle dö.. eller typ träffa djävulen.. Fy fan va vidrigt det var.
Tyvärr kan jag inte beskriva mer detalerat eller nå mer av det som hände via text så här.. men det var.... Obeskrivligt, oförklarligt och overkligt.

Robin provade att följa med oss nästa gång, men då var det inte alls lika starkt, men inne i tvättstugan kände han oxå av att det var något som inte var som det skulle.. "Golvet lutar" sa han och la ner en flaska på golvet för att se om den rullade.. men det gjorde den ju så klart inte.

Nä fan.. Ni som vill höra mer får fråga sen.. det går inte att beskriva och berätta allt så här.


_______

Väl hemma
Ralf har vaknat, och vill inte somna om Och utanför så exploderar något och nu är brandkåren där... Det ser ju ut att bli en strålande natt :/
Nu är jag ju dessutom mörkräddare än mörkräddast!


*

Illa berörd av allt som händer.

"En olycka kommer sällan ensam"

Det känns som att jag känner igen det.

Ibland blir jag lite deppig, men jag försöker fokusera på det som är bra och positvt. Det finns så mycket som är underbart i välrlden.
Men samtidigt så är det svårt att inte repitera senaste mötet med Tobbe i skallen. Det var så himla kul att ses och surra och skratt åt att han blev helt upptagen av att jag fått barn så han missade bänken han skulle sätta sig på, och i stället flög baklänges på marken.

Sen är det ju så med mig att jag blir väldigt påverkad av allt och mitt sätt att bearbeta är väl kanske just att tänka igenom minnen.

När jag tänker på att 6 stycken jag varit vän med och umgåts flitigt med (framförallt under högstadiet och gymnasiet) + ett antal fler bekanta nu är döda så får jag en stark känsla av att jag fan ska vara jävligt lycklig över att fortfarande leva.

Det känns så overkligt att det i stort sätt varje år är någon vän som ska dö "i förtid".. och självklart blir jag alltid lika påmind om att visa tacksamhet och kärlek till de jag älskar och betytt/betyder något. För är det något jag har lärt mig genom åren så är det att man aldrig vet när sista mötet är.

Jag är i alla fall tacksam för det fina sista mötet jag fick nu i detta fallet. För jag vet att när endel andra vänner har dött så har jag varit ledsen över att vi aldrig hann med "der där fikat".



*