Liivligt - om Liv

Tumör i bukspottkörteln. Några systertumörer i båda lungorna. Läkarna säger "kanske 3-6 månader... kanske mer?".

Oddsen ser extremt dåliga ut, men det finns hopp. Läkaren har varit med om EN som har överlevt. Så då tänker vi att min  blir nummer två som överlever. Det måste bli så.

Ikväll har jag varit där på middag, linssoppa, och kortspel. Självklart kortspel i min familj! Det var najs, men jag hade gärna haft andra omständigheter.

♥

Det värsta som finns är när man hör på första ordet att något är riktigt illa.

Det ringer och jag börjar dansa till ljudsingnalen, som är låten "highwayman". Helt ovetandes av vem det är som ringer på andra sidan linjen, och vad personen ska säga, går jag dansandes fram mot telefonen. Jag hade bara behövt ett ord, det första ordet, för att förstå vad det handlade om. Usch.
Adrenalin10.000 pumpas ut i hela min kropp och jag börjar vibrera under samtalets gång. Efteråt släpper det, adrenalinet ska ut, tårarna ska ut, chocken ska ut och lugnandre hormoner ska in.

Det är inte färdigt än. Diagnosen är inte helt fastställd. Men i morgon får vi det slutgiltiga beskedet säger dem, läkarna. Min viktiga person som har cancer, vi kan kalla personen för "pipen" då jag inte vill säga vem det är än, är inlaggd igen. I dåligt skick, en annan person har varit där hela eftermidagen och kommer vara där i morgon också.

Jag försöker tänka klart och inte oroa mig, tänka positivt och stärkande, men det är lättare sagt än gjort. Hela bröstkorgen värker och tankarna är svåra att kontrollera.

Jag måste få rätt besked i morgon. Jag bara måste.

♥

Usch. Jag har suttit och läst om cancer i bukspottkörteln. Det är den cancern som härjar i en viktig persons kropp just nu. Det låter inte alls bra. De flesta berättar skräckhistorier om att det bara tog någon vecka tills döden trädde in. Jag klarar inte av det. Det får bara inte hända.

Jag skickar reiki varje kväll, det är mitt sätt att känna att jag gör något varje dag för att bota cancern. Övervinna den.

Läkarna säger inte än att det är kört i alla fall, de säger att det finns hopp, tumören är "mjuk". Jag försöker lita på dem och deras kopetens. Jag kan bara gå efter hoppet.

♥

Idag fick jag ett riktigt dåligt besked som uppvaknande, och när man blir väckt på det sättet så är det som att man går från sovandes direkt till klarvaken. Man hoppar liksom över det där lite lulliga yrvakna halv-vaken-stadiet. Så nu har det kommit. Det var som att någon slog mig i huvudet, jag blev super trött (Och sugen på hamburgare, av någon anledning?).

En i min närhet har fått cancer, igen, och den här gången är det värre än sist. Jag försöker hålla mig lugn och sansad, inte oroa mig för mycket, men ibland tar oron över. Det blir undersökning imorgon igen, så då får vi veta mer.

♥

Har kollat på Uppdag Granskning om Pedofilin och hur den bemötts i Sverige och i Usa. Programmet väcker en hel del känslor inom mig, och även frågor.

Jag tillhör en av de människorna som inte tror att man kan bota pedofili. Man kanske kan få en förövare att inte göra om bråttet igen (men sällan), men jag tror inte att man kan få bort attraktionen. Sen kan jag även tänka mig att det är något som går lite upp och ner för Pedofilen, alltså; ibland mindre attraktion och ibland mer.
Min hypotes.

Och HUR kan man försvara förövarn, NÅGONSIN?!
Och klanka ner på offret, "Det var för att du frestade honom med kort kjol"

Jag ser fram emot en annorlunda behandling för Pedofilerna, för det sättet vi har i Sverige i dag är i princip ett skämt. Men samtidigt är det svåra frågor. Det finns så många olika vinklar på det hela och många olika regler som måste sättas i sånna fall. Och hur drar man gränsen? Det är ju inte alltid så enkelt.

T.ex. en man på 17 år och en ung kvinna på 15 år, det kan man väl inte säga är pedofili.. inte i mina ögon. Eller ska man köra Noll tolerans? "Tänk dig för" Ska man behöva kolla leg på den man planerar samlag med? Hur många år krävs det annars mellan för att det ska räknas som pedofili?

Oj oj, va svårt det är.

I Uppdrag Gransknings program så pratar reportern med en man som förgripit sig på en ung flicka. Mannen har fotboja på sig och säger att det inte är ett värdigt liv. Han tycker att han har betalat nog för det brottet han gjorde. DÄR kan jag känna att HAN ska nog inte någonsin bli fri. För om man tycker att något år i fängelse och sen 3 år med fotboja är "nog betalat" för att ha förstört en ung flickas liv, då vet man fan inte vad det är man har gjort. Man förstår inte brottet, det man egenligen utsätter barnen för.

Sitt inburad tills du dör. Jag vill inte ha dig fri bland mina barn.
Jag är ledsen.

En annan sak som jag funderat över är varför ca 95% av pedofilerna är män?
Det behövs mer forskning kring pedofili !!

En annan sak som jag funderat på mycket senaste, kanske, året är; Varför är det inne att kvinnor ska se ut som ett barn i kroppen? Är inte det en väldigt obehaglig trend?
Sise zero och ren rakad över hela kroppen (förutom huvudet).

Är det kvinnor som är rädda för att bli kvinnor eller är det män som vill ha flickor istället för kvinnor? Eller både och?

Intressant när det även är så att pedofilin ökat de senaste åren.


♥

Människor gör ibland äckliga val, vidriga val, allt för status. Jag pratar nu om Päls-handeln.

Sen sitter människorna och försvarar sig genom att säga "ja men, jag behövde faktsikt köpa detta" Eller "ja men, det tar inte slut bara för att jag inte köper det". Och nej, jag kan nog hålla med om att päls-handeln inte kommer förändras bara genom att en person väljer att inte köpa en pälskappa, MEN allt börjar på ETT. Det måste börja med en människa som säger "nej, det här accepterar jag inte" för att det sen ska kunna bli två, tre, 10, 500, 70.000 personer.

I mina ögon är det helt absurt att människor väljer att acceptera detta.

Hur kan man hålla ryggen rak och säga att det är helt ok?
"Pälsen blir ju mycket vackrare och burrigare"

Titta på filmen

Skriv sedan under namnlistan om du har ett hjärta.

Nej, det är inte försvarsbart!

♥

- De allra flesta – 114 kvinnor – slogs ihjäl i sina hem. De dödades med morakniv, yxa, stekpanna, telefonsladd, rep, koppel, svärd, sten, brödkniv, kofot. Med bara händer. Eller fötter. Några sköts.

- De flesta dog i sina egna sängar.

- De var i åldrarna 15 till 86 och arbetade som kallskänka, advokat, lokalvårdare, lärare, socialarbetare, väktare, kantor, tågvärd och mekaniker. De bodde i villor, i lägenheter, i städer och på landet.

- De lämnade efter sig 126 minderåriga barn.

- 153 kvinnor dödades under 2000-talet av sin man eller ex-man.

Kvinnomorden bara pågår. På ungefär samma vis, sedan decennier. Lika många dör, nu som då - Ungefär 17 kvinnor varje år. År efter år efter år. Kunde någon av dem ha räddats? Och hur?

- Varannan kvinna dog för att hon ville lämna sin man.

 

Hur har kvinnorna ropat på hjälp?

Signalerar gärningsmännen också fara? Innan de mördar?

Hur är det för barnen som förlorar en förälder – eller båda sina föräldrar?

Som såg sin mamma dö?

Som såg sin pappa mörda?

 

Låt oss diskutera de 33 morden som aldrig nådde domstol, som tystats ner och arkiverats. Gärningsmannen tog sitt liv.

Och en sak till bara. Låt oss sluta säga ”familjetragedi”. Det betyder ett för utomstående obegripligt drama. Men privat. Som vi inte bör lägga oss i.

Det är inga olyckor kvinnorna råkar ut för utan De är offer för det grövsta av brott, Deras liv tas.

Här är de 153 kvinnorna som dödades av sin man, pojkvän, sambo eller ex-man. De flesta har du aldrig hört talas om.

Omkring 27 200 fall av misshandel mot kvinnor över 18 år anmäldes under 2010. Andelen kvinnor som uppger att de utsatts för våld eller hot i arbetslivet har ökat påtagligt.

• 27 200 fall av misshandel mot kvinnor över 18 år anmäldes 2010
• 6 300 personer misstänktes för misshandel mot kvinnor under 2008
• 44 procent – ökning av våldet mot ensamstående mödrar under 2000–2005 (SCB)
• 37 procent – ökning av våldet mot kvinnor i yrkeslivet under 2000–2005 (SCB)
• 31 procent – ökningen av den anmälda misshandeln mot kvinnor mellan 2000–2007
• 21 procent av anmälningarna ledde till att en misstänkt kunde knytas till brottet (2008)

Idag är det kvinnodagen, och i framtiden hoppas jag på att ALLA dagar är kvinnodagar tillsammans med mansdagar. Men låt oss bli påminda om allt arbete våra föräldrar och mor/far-föräldrar har gjort för att komma dit vi är idag. Vart hade vi, dagens unga kvinnor, varit om inte föregående genaration kämpat hårt för sina döttrar. Vill ni inte att att människor ska behandlas som människor i framtiden? Eller vill ni att det ska vara uppdelat, våld, rädslor, mord, våldtäckter, sämre lön och sämre status för era döttrar? Är det så ni vill att en framtida värld ska se ut?

För alla er som inte förstår femenism- och genus-snack Fundera över hur Du tror att vi ska ändra siffrorna så kvinnor slipper bli mördade för att de vill skiljas, eller för att kvinnor ska slippa bli misshandlade, våldtagna och ha dålig lön och status. För något kan man ju göra. Det kan ALLA.

Idag tänder jag ett ljus för oss kvinnor. Vi är fantastiska.

♥

Igår efter att jag sett "den hemliga miljonären" så fick jag lite svårt att sova. Inget ovanligt alls så jag vet inte ens om det har med det att göra. Men hur som helst så låg jag och grubblade över hur livet ser ut.

När jag tänker på min vänskapskrets, och framför allt min vänskapskrets från det att jag gick på högstadiet, så inser jag att det inte har gått så bra för alla. Vem kunde tro det då? Jag trodde nog själv att det mestadels var en fas för de flesta. en upprors-fas där vi vände och vred på saker för att... finna oss själva och bryta oss lös lite inför vuxenlivet.

Men så här med facit i handen så förstår jag ju att så inte var fallet.

Jag skulle nog vilja påstå att Sverige, Luleå, är en trygg plats att växa upp på. Men samtidigt så kan den här tryggheten ibland slå över. Man får inte anklaga vuxna människor för vad som helst, man måste ha så kallade bevis i sin hand för att inte göra situationen värre. Och ibaland så sker det att barn far illa just på grund av den anledningen.

Vad kan man göra som utomstående? -  inte mycket, egentligen.

Så när jag tänker på min vänskapskrets från högstadiet, hur tryggt tror ni då att alla dessa vänner då har haft det?

Jag kan nog med lätthet påstå att MINST 50% använder droger idag, och jag kan med lätthet även säga att MINST 30%, av mina vänner, är drogmissbrukare, alkoholister eller har ätstörningar. 20% har eller sitter i fängelse/ungdomsanstalt (killar), och om jag inte glömmer bort någon nu är det 10 stycken som är döda i dag. Faktsikt så slår det mig även att jag har en vän som ÄR hemlös och som varit det i snart 2 år. Självvalt från hans sida, men på grund av vad? Jag vet hur hans grund byggdes - inte stadig. Och ju mer jag tänker på det så bli jag väldigt orolig över hans framtid. Jag har ofta slagits av tanken "tänk om han dör och jag inte får reda på det". Ska man behöva tänka så?

Jag tror att minst 60% av mina kvinliga vänner har blivit våldtagna, sexuellt-utnytjade eller sexuellt-trackaserade och jag tror inte att en enda av dem har anmält händelsen/händelserna. Precis som att många av mina kvinliga vänner blivit psykiskt- eller fysiskt-misshandlade under en eller flera parrelationer.
Och när jag tänker tillbaka på hur många det faktsikt var som hade blivit sexuellt-utnyttjade hemma, så blir jag så illa berörd att det skär i mig. "Mitt hem, min borg" - är det inte så.. nä, så är det verkligen inte för tusentals unga människor i Världen, i Sverige. Grunden som är så viktig att bygga stadig.

Så... hur tryggt är Sverige? Eller vill vi bara få det att SE tryggt ut?

lagar till höger och vänseter som gör allt lite komplicerat. Vett och ettiket. Skam.

Tyvärr så sätter nog våra normer och vårat "goda-uppförande" käppar i hjulen på oss ganska ofta.

♥

Det är helt vansinnigt vad jag känner mig förskonad just nu.

Jag sitter och kollar på "den hemliga miljonären" och jag såg i stort sett programmet som gick förra veckan också. Trots att jag vet att det finns människor som bor i missär och som är hemlösa, så blir jag alldeles chockad av att se programmen. Lever människor verkligen så här i sverige?

Det ofattbara i min värld är även att det finns människor, som bor hemlösa, som inte ens har alkohol- eller drog-problem. Hur blir det så fel? jag fattar verkligen inte.

Jag har verkligen inte haft det lätt hela tiden och jag har varit med om fruktansvärda saker ibland, men det har ändå ordnat sig tillslut, kanske för att jag själv gett mig fan på att bearbeta och reda ut saker för att jag själv vill må bra, men även för att jag haft lyckan att växa upp i en familj som gett mig en stadig grund.

När jag ser hur sveriges "baksida" ser ut så inser jag (igen) hur lyckligt lottad jag är.
Och hur rent det är i vår hyfsat ostädade lägenhet.

Ta hand om er.

♥

Om det finns någonting som jag inte gillar så är det att inte känna att jag har kontroll över att välja vad jag vill stoppa i mig och på mig. Jag blir mer och mer oroad över gifter som sätts i hudkrämer, mat och kläder och jag känner mig totalt maktlös.
Vi köper mestadels Eko-mat men tyvärr så finns inte allt som eko. Jag köper mestadels naturliga hudvårdsprodukter, men det är samma där, allt finns inte som naturligt - Exempelvis en fet kräm som vi kan smörja i mängder på ralfs exem, om vi inte vill lägga ut flera tusen i månaden så klart, men det kan vi inte som ni förstår.

Det som är allra läskigast, enligt min mening, är att det inte står klart och tydligt vad produkter inehåller - i vilken mängd och vikt. Jag är alltså helt oförmögen att kontrollera vad jag får i min kropp.

Människor tycks inte förstå att huden är ett organ som både för ut och in i kroppen. Det betyder att gifter som vi smörjer på huden kommer in i kroppen. Och är det då nano-partiklar så är det givetvis värre.

Vi människor är ibland på tok för dumma för vårt eget bästa. Ivriga efter att FÅ mer utan att GE. Egoistiska och hungriga efter genvägar. Allt för att slippa liksom. Det är lite jobbigt att ta den långa vägen - men den rätta vägen.
Vi har kommit ur vår naturliga gång och litar inte alls längre på våra egenskaper och sinnen, vilket jag tycker är sorgligt.

Vi forskar fram saker för att FÅ, och lägger ner 90% på det. Medan den resterande 10% går till att forka på Bi-effekterna. Hur tänker man där?
Varför kan vi inte bara ta det lugnt och ta saker och ting i sin takt. När vi vet bi-effeterna så kan vi ta ett beslut?

Enligt mig har vi inte råd att ta så stora risker som vi hela tiden tycks göra. Vad vill vi att våra barn och barnbarn ska få för värld?



Det finns flera program ni alla borde se. Flera tidningar ni borde läsa. Men jag börjar med att rekommendera Veckans uppdrag granskning.

Enjoy!

När man diskuterar Feminism med människor så fastnar de flesta vid saker som att män och kvinnor faktiskt ÄR olika och "Vi har ju en kvinnordag, då borde vi ha en mans-dag också! Annars blir det ju orättvist åt andra hållet" De flesta människorna vet inte att feminismen handlar om mer djupgående saker än så.

Det handlar inte bara om rösträtt, löner, sexism osv utan det handlar om större saker. Saker som de flesta "Antifeministerna" inte tycks veta om.

Well, jag kan ju säga som så att vi som ÄR feminister vet att män och kvinnor är olika. Det är liksom inget snack om saken. Men problemet är väl när beteendet till kvinnor och män blir olika (Den ena sorten är liksom lite viktigare).

Jag har skrivit ganska mycket om barnuppfostran alltså Genus, Och jag personligen tror att om alla hade vetat mer om genus, och konsikvenserna i hur barnen utvecklas när vi uppfostrar dem på det viset, så hade ingen gjort det. Man hade alltså VALT att uppfostra sina barn neutralt och inte hakat upp sig vid färger, leksaker, betydande ord och KÖNSROLLER.

Nog om det, det är inte av den anledningen jag sitter här och skriver igen och jag kommer inte gå in på allt, långt ifrån. Men en sak ska ni ha klart för er.

VET ni att all medicin inte fungerar på Kvinnor för att det nästan bara sker forskning på män?
(Och han-djur "hon-djur har ju en cykel så det går inte att göra tester på dem" - doh! Det har kvinnor också!! KONSTIGT att viss medicin inte fungerar på oss kvinnor då?)

Och

Vet ni varför fler kvinnor dör av, bland annat, hjärtattack än män? - Nä jag trodde inte det heller...

Det är så här: Eftersom nästan all forskning sker på män så förstår inte många läkare, när en kvinna kommer med vissa symptom, att det är en hjärtattack hon håller på att få. För symptomen ser nämligen inte likadana ut för män och kvinnor.

Rimligtvis så borde vi (forskarna och vi andra) förstå det så här på 2010-talet, men faktum är att världen är så sorgligt obrydd i hur kvinnor verkligen fungerar och förblindad av okunskap, så vi har helt enkelt inte kommit så långt.

Så, alla "Anti-feminister" får ni någon annan syn på problematiken nu än den ni hade innan?
Eller tycker ni fortfarande att vi inte behöver kämpa nå mer?

Är det inte en snedvriden värld vi lever i?
Eller ska vi fortsätta ta att inte tas på allvar?

Vissa saker gör mig så frustrerad. Hur går det till att människor väljer att inte bry sig om dessa saker? Jag fattar inte. Snacka om att nedvärdera sig själv som kvinna, Och ni män är inte bättre heller, Är det inte värt att kämpa för era döttrar, mammor, systrar, flickvänner, vänner???

♥

Ja det är ju helt klart att vi alla här i världen, norden, sverige inte tänker och tycker likadant.

TRILLSKAN

Dumma ego brud. Vissa människor förtjänar inte lika mycket att få barn. Så svårt är det faktiskt inte att hålla sig nykter i 9 månader!

♥

Nu var det längesen jag ladda upp någon bild här i bloggen. Kanske för att jag inte har varit någon riktig bloggare på senaste tiden. Jag har helt enkelt haft för mycket annat att bry mig om. Som sjukdommar, plugg, jobb, jul, släktträffar, fester.. ja ni vet. LIVET UTANFÖR BURKEN.

Här kommer det Från Julafton:






Från Annandagen:




Glömde ta bilder på Nyårsafton men den var fantastisk den med. Vi hade besök av Fanny, Tom, Malin och Liam så vi hade en underbar middag, spelade spel, kollade på fyrverkerier och mös hela (nästan) natten.

Gott nytt år.

♥

Sitter och kollar på en dokumentär om plastikkirurgi och ja, jag blir illamående och illa berörd. Vilken svinig marknad alltså!

Men något annat som slår mig är att de flesta plastik-kirurgerna är män.
(jag blir verkligen chackad.. NOT!)

Svinigt.

Men jag vet att det finns massvis med vettiga, smarta, empatiska, snälla fantastiska män där ute. Män som inte vill att deras kvinnor (döttrar, flickvänner, systrar, mammor och vänner) ska operera sig för att känna sig vackra. Utan män som ser skönheten i sina kvinnor oavsett.

Män som ser ditt hjärta och inte vill ha dig som en barbara utan en person!

Så alla vackra kvinnor där ute. Ni behöver inte operera er. Ni behöver börja trivas med er själva. Börja jobba på er självkänsla i stället för att peka ut vad som är fel med er kropp.
Och skippa alla idioeter som säger något annant!

♥

När ska människor börja förstå allvaret med hur vi sköter oss jsälva och vår jord?

Ta en titt (det stora reportaget)


♥

Jag önskar att jag helt och hållet kunde bojkotta plast, men inser efter närmare eftertanke hur mycket det faktiskt är som är gjort av plast. Klarar man sig utan plast? Jag tvivlar.
Och om man skulle klara sig så kostar det en del att byta ut allt man redan har i plast.

Men plast är ju långt ifrån den enda boven i dramat. Vi har ju sett till att sätta rikligt med kemikalier i allt.
(Så att vi inte kan slippa undan?)

Jag försöker lugna mig själv genom att tänka på allt som jag faktsikt gör som är bra. Jag använder mig mestadels av rena naturliga hud- och hygienprodukter, jag köper mestadels ekologiska matvaror, jag äter inte kött, jag är väldigt försiktig med läsk, köpes kakor, godis.. Jag försöker köpa ekologiska barnkläder, jag använder mig hellere av det naturen har att erbjuda än av läkemedel (ofta kraftfulla huskurer), jag äter inte p-piller. Jag pluggar Ayurveda som ger mig kunskap.
Jag borde byta ut mina sängkläder till ekologiska...

Viste ni att alla kemikalier vi har i kroppen överförs DIREKT till vårt foster!!
Spädbarn har minst 300 kemikalier i sig direkt efter förlossningen ärvt från sin mor!!

Man kan direktkoppla fetma, cancer, adhd, autism mm till kemikalier.
Man har exempelvis sett att bröstcancer ofta uppstår pga deoderanten med Aluminum Chlorohydrate.
Tenstickelcancer hos unga män har ökat med 400% de senaste åren och forskarna konstaterar att det har med kemikalierna att göra!

I hudkrämerna finns det ofta parabener, ett konserveringsämne som misstänkts orsaka sterilitet och bröstcancer. Andra ämnen att undvika är DEA och TEA som är hormonpåverkande och misstänkt cancerframkallande. EDTA påskyndar nedbrytningen av celler, förmodligen inte något man vill att skönhetsprodukter ska göra. (!!)

Det som är skrämmande är att vi i dagens samhälle än så länge inte är _jätte_ påverkade av dessa ämnen. Men det forskarna pekar på är generationerna 2 led bakåt.

Lägg ner strutsmentaliteten och öppna ögonen och se! Det är ni som förlorar på att blunda.
Varför tror ni att ni är sjuka, deprimerade, trötta, har ont?

Det finns ingen som tänker på dig och som försöker skydda dig från farliga ämnen. Det är inte så att det som är farligt förbjuds. Vi lever i ett produktionssamhälle där de stora företagen bestämmer. Och tyvärr så är det upp till var och en att vände på produkten och läsa på innehållsförteckningen, förstå vad det är som står och ta ett beslut.

Jag blir förundrad och chockad över att människor väljer att inte bry sig mer om sig själva och sina barn. Ser människor sig och sina barn som en sophink? "Bara jag är snygg så är det lugnt" (?). Lycka till med hälsan!

♥

Det blir en fancy stadspromenad med Fanny idag. Dvs. Lunch och shopping. Mycket trevligt.

För övrigt borde alla se Efter tio idag. De pratar om vårt kemikal-samhälle. Männiksor förstår inte hur omfattande det är. Ibland kan jag bli irriterad av mentaliteten "jag är för cool för att bry mig". Men jag får försöka förstå att människor inte förstår bättre.
Jag är glad över att JAG förstår det problematiska i alla fall.

♥

Jag läste min kära vän Fannys blogg, och måste länka så ni också får läsa. För det är ju precis det här jag snackar om!!
Det är Männen som behöver visa andra män vart skåpet ska stå. DET ÄR MANLIGT att vara hemma med sina barn, att respektera kvinnor, att hjälpa till i hemmet och framför allt; det ÄR manligt att kämpa för sina kvinnor.

Fannys inlägg

♥

En sak som jag har väldigt svårt för är att kasta mat. Fräsch    mat. Enligt mig så ska man vara väldigt tacksam över att man har tillgång till mat varje dag. Att vi till och med har tillgång till att äta ihjäl oss om vi så vill och en del av mig säger att det rent av är respektlöst och otacksamt att slösa och kasta fullkomligt ätbar mat.

Varför gör man det?

Sen detta med datummärkningen på råvaror. Asså allvarligt. Varför följer människor dem till punkt och pricka? "Ojdå, vi måste nog slänga äggen för de gick ut i går" - Ursäkta? Hur tänker man där?

Är inte människor medvetna om att Datummärkningen som finns på våra råvaror är ett datum för Första     möjliga    dag    då     produkten     över      huvud   taget     skulle    ha     en      enda     chans     att   bli     dålig. Men de flesta produkterna håller LÅÅÅÅÅÅÅNGT mer än så. Datummärkning är en riktlinje, inte ett regel.

Exempelvis ägg. De håller åtminstone MINST en månad längre.
Jag som får ägg av mina föräldrars hönor VET att ägg håller länge. Väldigt    länge. För våra hönor sätter inget "Bäst före datum". (Skrämmande va!?)

När till och med människor som vänder på varenda krona kastar mat som är fräsch och högst ätlig då börjar man ju undra hur fan det står till. Va fan tror ni att vi fått våra sinnen för?

Luktsinne och smaksinne är det absolut bästa sättet att känna om mat är dålig. - Inte datummärkningen.

Det är ju löjligt att slösa på det viset. Man visar bara att man har dålig hjärnkapacitet - enligt mig.

(Sorry de hårda orden, men allvarligt...)


♥