Liivligt - om Liv

Det är lite som att jag är med i en tävling. Vem ska leka med vem? Det verkar som att livet har övertaget och jag vet inte riktigt vilka reglerna är. Eller finns det alls några regler?
För att styra upp ett lagom kul regelverk så skulle jag vara tvungen att få vara Gud i en vecka, men jag gissar dessvärre på att jag skulle göra mer katastrof än succé, jag saknar nämligen helt det där med tur och ordningen ska vi nog inte ens gå in på. Av någon märklig anledning så känns allt nu mera som en kamp, en kamp för att få saker att fungera. Varenda pusselbit kärvar och ibland blir jag rädd för att glöden ska släckas.

Visst har jag kul och ser fram emot saker mellan varven men när allt hela tiden är trögflytande och inte går som rinnande vatten så tappas jag allt mer på energi. Men jag försöker hålla humöret uppe och försöker verkligen tänka att det kommer att bli bättre och lättare. En dag efter allt kämpande kanske man bara vaknar upp och allt är plötsligt mycket bättre?

Som vanligt så önskar jag att jag hade 30 timmar perr dygn och att jag därav sov runt 8-10 timmar på natten.

Nåväl, nu ska jag gå till lägenheten och fortsätta där. Försöka blli på bättre humör och möjligen träna lite.

*