Liivligt - om Liv

Ibland har man humor som en 3 åring



Jag bryter ihop.


*

Veckans "bästa knepet" är te på ingefära mot illamående och halsbränna.
(vatten och koka färsk ingefära (bitar) i)


-----------------------------------------------------------------------------------
Är i en period i graviditeten då halsbrännan är nära till hands, men bara jag ser till att dricka ingefära-te om dagarna så gör sig inte halsbrännan besväret att hälsa på. För er som behöver lite mer än ingefära-te så finns det även fler knep. Men då får ni fråga för att få veta ;)
-----------------------------------------------------------------------------------


Ingefära-te är även bra för en rad andra symptom.
men jag orkar inte rabla upp det här och nu.


*

Idag är det 100 dagar kvar till beräknad födsel.
Det känns konstigt och overkligt men underbart.


*

Älska.





*

Första dagen som långledig har rullat på fint. Kom precis hem från min kära arbetskamrat "Analen" och har nu blivit sjukt peppad. Jag går som sagt omkring och funderar på om livet verkligen är värt att leva om jag ska vara kvar på mitt jobb. Och svaret är nog NEJ.

Jag tror fan att jag säger upp mig.

Men jag ska vänta tills på måndag med att ringa min chef och stämma träff med han och tala ut om saken.

Livet har ju så mycket annat fint att erbjuda. Varför ska man gå omkring och vara bitter och missnöjd?
Bättre att gå på a-kassa, fokusera på utbildningen (som jag förövrigt blir klar med i mars om jag jobbar på), njuta av min graviditet, glida och känna att livet är roligt och bra.

Jag ser inga som helst nackdelar med att säga upp mig. Och jag ser inga fördelar med att inte säga upp mig. Så då har vi ju svaret där.. eller?


Thunder och Lars stenberg


För tillfället är jag en aning rastlös. Men jag får väl styra något?


*

Precis som om jag har ett gäng gräshoppor i hjärtat så skuttar det fram och tillbaka i min kropp av glädje.

Ja, Jag har klarat av ännu en månad på jobbet. Nu har jag gjort mitt mina vänner. Långledigheten är ett faktum och jag njuter mer än vad som kanske till och med är tillåtet.

Jag tänkte dela med mig av en helt fantastisk kille. Kolla in hans andra klipp på tuben oxå, jag lovar er de är värda att lyssnas på. Fan va impad jag är!




*

HON är ju fan lika bitter som mig. Kan någon boka in mig på en lunch med henne så kan vi få avreagera oss med varandra.






*

I morgon mina kära vänner är det sista dagen för mig på mitt jobb för den här månaden. Jag går nämligen på långledigt klockan 15.00 i morgon.
Hur ska jag fira undrar ju självklart ni?
Jo jag tänkte fira med att börja fundera på riktigt om jag verkligen ska tillbaka till mitt jobb eller ej.

Ni som hängt med lite i svängarna vet ju att han jag jobbar hos fick "tillfällig sinnesförvirring" och sparkade en arbetskamrat och sedan mig och en till (lång historia). Två av oss ångrade han sig om direkt och sa till våran chef att vi inte alls skulle få sparken, men inte ett ord till oss.. Inte ens en ursäkt INGENTING!

Och det gör mig så djävla förbannad att han får bete sig hur fan han vill utan konsekvenser. Allt jag gör på jobbet just nu äcklar mig. Jag vantrivs så fruktansvärt mycket att jag inte ens vill vara i samma rumm som människan.

Det låter hämskt jag vet. Och tyvärr så kan jag inte berätta om varför jag känner allt detta och jag kan inte berätta om vad han har gjort eller sagt. Men det är så pass allvarligt att jag har tappat all empati, all respekt och all lust att ens behaga människan genom att säga hej på morgonen när jag kommer. Jag gör det bara för att jag "måste" -om jag ens gör det.

Jag funderar på att prata med mig chef och säga att jag vill hålla fast om att jag blivigt uppsagd så jag kan börja stämpla i stället. Allternativet är nämligen först sjukskriven (för att jag inte klarar av nattjobbet) och sen havandeskapspening (för att jag inte ens får jobba kvar då) och då får man ju liiite bättre av att stämpla än att få havandeskapspening.

Problemet är att jag har så sjukt dålig erfarenhet av att stämpla. Sist jag skulle göra det fick jag nämligen aldrig igång stämplingen. De bara tjorvade om och om igen. Tillslut hade det gått 10 månader och jag började jobba. Fick pengar från soc under tiden jag tjorvade med a-kassan och till och med de la sig i till slut och försökte hjälpa mig.. men ingenting funkade. När jag fick jobb så la jag bara ner allt och sket i det. Så är det värt att chansa?

Sista grejjen som gör mig så innerligt spyfärdig på mitt jobb är (Framför allt) 2 av mina arbetskamrater som bara ljuger och ställer till med problem. VÄX FAN UPP OCH SKÖT ER SJÄLVA FÖR FAN! Hur svårt är det att sköta sin egen ekonomi? En av dem har till och med ljugit om att brukaren har sagt en massa saker för att hon ska få som hon vill. JAG VAR MED, DET HÄNDA ALDRIG!



Shit alltså. Har folk inte minsta lilla gnutta skam i kroppen!?




*

Idag är jag hemma från jobbet. Skulle egentligen jobba 15-20 men eftersom jag har jobbat så mycket så kände jag att jag ville vara ledig. (Var vist tvungen att vara det oxå enligt arbetstidslagen.) Jag hade tänkt att jag skulle ta tag i tvätten och laga en go-middag det känns nämligen väldigt längesen jag åt något ordentligt och lite mer avancerat.

Min arbetsdag igår var väldigt spännande måste jag säga. Men slutade som vilken arbetrsdag som hälst, vilket nästan känns som en besvikelse, jag har nämligen kvar jobbet. Egentligen är det väl en bra grejj, men är man less så är man.

By the way så är jag nu i 6 månaden.


*

Jag blir så glad!


Godnatt


*

Fan vad det suger fetballe att jobba natt när ens sambo jobbar dag och bara ligger och znoosar hela djävla morgonen.. Kan människan inte bara åka iväg på jobbet så jag får sova!

Känner mig extremt ego just nu.. och lite som lilla my i mumindalen.

Annars mår jag prima.



*