Liivligt - om Liv

.. och jag är sjukligt nervös...

 

http://www.good.is/posts/intermission-what-if-gender-roles-in-advertising-were-reversed

 

Jag gjorde en liten enkel bild så att människor ska förstå varför ordet Hen behövs och inte är till för att klumpa ihop alla människor till en grå-beige massa utan könsorgan.

 

Ja jag vet att jag har varit tråkig som i knappt varit ut på internet de senaste veckorna. Men thats life. Jag har varit upptagen med annat.
Bland annat så har jag blivit Vedic art-lärare, vilket känns jätte roligt! Dock bara för grundkurser men i höst blir det att gå lärare för fortsättningskurser också.
Just nu håller jag på att planera den första målar-sommarkursen. Åh va roligt det ska bli, jag längtar!

Nu ska jag dock mot Luleå Kiropraktorklinik och jobba som omväxling. Inte fel det heller.

Hej svejs!

 

Jag tog bort mitt förra inlägg för att jag tyckte att det var svårt att uttrycka det jag ville få fram.

 

Jag har tagit bort inställningen med att bloggen automatiskt visas på FB, så det här inlägget är det sista som visas där. Vill ni följa mig rekomenderar jag er att prenumenera på den här bloggen via Bloglovin, eller helt enkelt gå in mellan varven och kolla om jag skrivit något.

 

Jag har så mycket att se fram emot det här året. Det har jag ju i och för sig alltid, men visst är det fint att det alltid kommer nya saker som man får se fram emot.
Just nu ser jag fram emot

Kurserna i vedic art sista helgen i April och första helgen i Maj
60 (30 + 30) års fest den 11/5
när man kan börja vara utomhus och grilla på kvällarna

Leva det enkla livet i Gransjö
Att brorsan kommer upp

SOMMAR
Flytta (Om det nu blir av)

Bilsemester i Juli,

Vandring, Kebnekaise

Hemsidan börjar som sagt komma igårng. Grunden sitter men det finns vissa andra saker jag vill ha på den. Vi får se om jag lyckas fixa det. För er som har missat så är det http://www.livranweg.se

 

Huset på Hertsön som vi var på visning på och faktiskt kunde tänka oss att flytta till är uppe i 1.750.000 kronor, efter 3 dagar. Det ligger precis bredvid kullarna på Hertsön och det hade verkligen varit helt perfekt att bo bredvid dem, om vi skulle bo där. Men de två köparna som budat upp till det här priset har varit helt galan och det kändes inte som att det fanns plats för en budgivare till. Vi tappade suget kan man väl säga.

 

Jag går in varje kväll på hemnet och kollar om det kommit något nytt hus som skulle kunna passa våra behov. Men varje gång jag går in så är jag rädd för att det inte ska ha kommit något, jag vill inte bli besviken.

 

Jag försöker ställa in mig på att Det kommer att komma förr eller senare, oroa Dig inte. Men samtidigt så blir jag ibland desperat och funderar på att köpa första bästa skitställe som jag ser.

Vi har vissa krav. Inte stora, men tydligen tillräkliga för att inte passa alla hus.

 

Jaja, det kommer väl när det kommer.

 

Idag har mäklaren varit här och gått igenom lägenheten. Hon tyckte den var fin och fräsch! Det känns bra att det är påbörjat i alla fall. Nu är det bara vissa smågrejer vi ska fixa här sen ska vi boka in fotografen så att vi kan hiva ut annonsen så fort vi vunnit en budgivning. Jag SKA flytta i år! Helst nu i vår!

 

Håll tummarna för oss!

 

(Mmm, nu luktar det som att grannarna gör vitlöksbröd..!)

 

 

När ett renoveringsobjekt på Hertsön till och med är uppe i 1.3 miljoner efter bara några dagar så förstår man att om vi ska få ett hyfsat vettigt hus att bo i tillsvidare så kommer vi vara tvugna att lägga runt närmare 2 miljoner kronor.

Men jag står inte ut längre i vår lägenhet. DET ÄR TRÅNGT OCH JAG BLIR GALEN.

 

På torsdag kommer det i alla fall hit en mäklare och kollar på vår lägga. Det ska bli spännande att höra vad den kan gå för, men vi räknar med 200 000 + i alla fall. Så det + det vi har på banken blir je ändå en hyfsad kontatinsats.

 

Förövrigt har jag och Elin varit på Ikea och i finnland i dag och shoppat lös. Det var nice att få fixat en massa grejer vi tänkt köpa länge, men skjutit på.

 

Nu är jag trött. God natt. (och ge mig ett hus nu!)

 

Nu när vi på riktigt har bestämt oss (igen) för att inte köpa den vackra gården ute på landet, så har vi börjat gå på visningar igen. Och ikväll har vi varit och kollat på en uuuunderbar etagvåning. Allt var helt nyrenoverat, den hade två ballkonger, två stora föråd i källaren men dock inget garage! Och heller ingen gård. Två feta minus när man har barn. Det är förvisso väldigt nära till div. lekplatser och skog/park-områden men det känns ändå surt som tusan.

 

 

 

Anledningen till att vi lagt ner drömmen om landet är för att jag förmodligen kommer fortsätta plugga på distans och då vill jag ha lätt för att ta emot besök på mottagningen i stan och dessutom kunna träffa folk på kvällen, enkelt. Vi (jag) har för mycket redan med olika utbildningar, jobb och starta upp mitt egna så jag behöver inte börja renovera upp en gård nu också. Det smärtar men landet finns kvar när jag är färdig med plugget.

 

Men vi behöver hitta något större tills vidare.

Så nu ska vi kolla på större lägenheter eller  hus inne i stan. Det blir nog bra, och det känns superduperskönt att vi verkligen har bestämt oss.

 

 

Det finns en viss sorts män som aldrig verkar kunna hålla sig ifrån att dra dåliga "sex-skämt" om en kvinna behöver något. Jag vet inte om det är så att alla de killarna är fula eller om de bara blir fula för att de beter sig så osmakligt?

 

I deras värd verkar det mest centrerade vara deras kuk och det som kommer ut från den.

 

En del kvinnor tar det som ett dåligt skämt och skiter bara i att skratta och vissa kvinnor tar väldigt illa vid sig och anser att det är sextrakaserier. Jag kan nog hålla med om både och, lite beroende på hur läget är.

 

Det som dock har slagit mig är att om man skulle vända på skämtat så att det kommer från en kvinna istället för en man så tycker 100% av dem jag har frågat att det inte är roligt och att det är osmakligt, äckligt, opassande. En del menar på att "den kvinnan" som skulle säga så kanske är lite efterbliven..
Varför tycker många MÄN då att den sortens humor är rolig om den kommer från en man?

 

En kvinna på FB frågar sina vänner om hjälp. Hon har torr hud och vill ha tips om en bra ansiktskräm.

Många kvinnor ger seriösa förslag och tips. En man kommenterar och skriver "Sperma".

 

Min första tanke när jag såg det var "okej, då vet vi vart du lägger din runksats" men jag höll mig från att provocera honom.

 

Hur låter det om vi vänder på det då?

En man frågar sina vänner på FB efter en bra ansiktskräm för han har fått torr hud.

Hans manliga kompisar tipsar och ger förslag. Och en kvinna skriver "Fittsaft".

 

Jag har aldrig sett eller hört en kvinna ge såna här förslag. Kanske just för att det inte är roligt. Men vad är det som gör att vissa män väldigt ofta ger såna här typer av "förslag"? Varför måste de ständigt påminna oss kvinnor om deras sperma?
Jag ser dessa sperma- och kukförslag över allt.

 

Kvinna: Jag har feber

Man: Du behöver min "spruta" för att bli frisk

 

Kvinna: Jag behöver förslag på bra vitamindrink

Man: Sperma

Man: Du kan äta på min "korv" istället

 

Och så fortsätter det i all evighet.

 

Vad är det för fel på dessa män? Vad tycker du, är det roligt?

 

Jag är ganska obrydd i hur många som läser min blogg, men just nu är det 99 pers som varit in idag och läst och det var längesen det var så många. Det har snarare legat på 40-50 st de dagarna jag skrivit något.
Så, jag har 2.5 timme på mig nu att få EN till person att ta steget in i min fantastiska bloggvärd *host*. Det hade ju varit lite kul att nå 100 pers igen :)

 

Som många vet och har förstått så har veckan varit jobbig. Bland annat pga ryggskott och sjukdom men även av andra anledningar. "En olycka kommer sällan ensam" var det någon som sa, och det verkar kunna stämma, eller så är det bara så att det är enklare att se olyckor/tråkigheter när man är i en sämre period?

När man är nere i stress-skiten då allt verkar gå fel och man bara känner hopplöshet så är det inte så lätt att veta vad man vill och det kan vara väldigt svårt att be om hjälp när man inte vet hur hjäpen skulle se ut.

Då är det bra att man omgett sig av goda själar som ser en och vill stödja en. Att Se en medmänniska handlar om att bry sig.

Min mamma har varit en klippa i helgen. Hon såg mig och ville hjälpa och gav olika förslag på vad hon kunde göra för mig/oss, eftersom jag knappt viste ut eller in. Det enda jag viste var att jag inte ville vara ensam. Det gjorde att helgen trots allt blev ganska ok. Så TACK mamma för ditt stöd.

 

Jag hoppas verkligen att jag blir en lika bra mamma som hon är, fast på mitt vis.

 

Ryggskottet är typ över. Jag är öm och blir väldigt lätt trött i ryggen. Det är extremt stelt runt sacrum, så jag känner det till och med när jag går, + att min Atlaskota hängt upp sig. Men jag fick hjälp av Kari-anne på Luleå Kiropraktorklinik i dag igen (4 gången på en vecka). Hon är bra.
Nu efter behandlingen har jag så fruktansvärt ont i huvudet. Näst intill migrän. Jag ligger på soffan i mörkret, Robin är hemma från jobbet och försöker lägga ungarna. Just nu är allt tyst och det är så sjukt skönt!

 

Just nu hade jag behövt en ks-behandling så min kropp får lugn och ro och vävnaderna får hitta tillbaka till sin grundrörelse. Tyvärr så finns det ingen i Luleå som jag känner att jag vill gå till just nu. Så jag får se om tid och ork kan finnas för att åka till Boden eller Piteå. Ibland önskar man att man kunde klona sig för stunden och göra en behandling på sig själv..

 

Det är skönt att Robin kan vara hemma i alla fall. Det betyder mycket att få hjälp.

 

Trots ryggont och en natt som i princip inte utgav någon vila så känner jag mig ändå ganska pigg. Jag har i och för sig redan varit uppe i 2 timmar och då borde man ju ha vaknat till liv, men jag var inte helt trasig när jag vaknade 4.30 heller. Det klart att det aldrig är kul att få lite sömn, men det är alltid skönt när det ändå känns hyfsat okej.

 

Med bekymmer som redan gör att jag har svårt att sova och att då krydda det med två förkylda ungar som hostar, snorar, skriker och vaknar om vart annat, så blir det helt enkelt vad det blir.

 

Jag undrar när jag rasar? Kanske lagom till vilan? Man kan ju hoppas att vi kan synka oss här i familjen.

 

Vi får se vad som blir av denna dag, än så länge så kan det bli hur bra som helst!

 

Ibland är vardagen extremt svår att handskas med. Det verkar som att allt går fel och tålamodet brister. Just nu förstår jag varför en del människor flyr verkligheten och vardagen. Vissa flyttar ut i skogen och andra utomlands. Lever för stunden liksom och har bara sig själva att tänka på. Just nu känns det lockande att bara dra och tänka på mig själv, även om jag innerst inne vet att jag inte kommer göra det (med tanke på mina barn), men man kan ju fantisera i alla fall.

 

 

Sen vet jag ju att det finns en poäng med att ha det jobbigt och bara lära sig stå ut. Det lönar sig ju senare.
Det är bara piss när man väl ska stå ut.

 

 

 

Yes. Här sitter jag. Jag skulle ha hämtat Ralf från dagis klockan 11, men när jag kom till garaget så gick det inte att få upp dörren ordentligt. Och nu går det inte att få igen den heller. Trevligt.

Så jag gick hem, ringde riksbyggens felanmälan, ringde dagis, åt lunch och nu sitter jag här med en kaffe i handen och väntar på att min valp ska få bli upplockad av sin mormor. Men det dröjer ett tag till innan de är hemma, så jag tar det väl lugnt då...

 

Känner mig nästan lite snopen.

 

 

Mannen jag har jobbat med i 4 år har nu dött. Och det är så jävla ledsamt. Egentligen bra för honom att slipppa ha det jobbigt, ingen vill väl vara döende längre än man måste. Men även om han förmodligen har det bättre nu så kommer jag sakna honom.
Sen är det ju alltid så där när någon man känner dör, att man önskar att man hade hunnit det man skulle hinna. Det finns alltid något man inte har hunnit "göra klart". Hur mycket man än förbereder sig så är man aldrig förberedd. Döden kommer alltid med en chock.. och för tidigt.

 

Jag skulle börja jobba extra där igen i februari, och jag hade sett fram emot det så mycket. Få visa upp bilder på barnen och komma med "hemmavärpta" ägg till honom, och få surra ikapp oss om all som hänt sen jag blev föräldraledig.

 

Jag kommer alltid minnas honom med glädje. Han gillade mig och jag gillade honom och de sakerna som han har gjort för mig kan ingen ta ifrån mig. Vi hade kul och busade mycket. Och ibland var vi less på varandra och snäste och surade. Precis som med alla andra relationer man har.

 

"Vila i frid" känns på något sätt fel att säga. Att vara stilla har han fått nog av i det här livet, jag hoppas att han vänder upp och ned på himlen och har jävligt roligt.

 

Äntligen har vi lyckats få hit rörmockaren. Men då gick inte det vi ville. Så han ska komma tillbaka i morgon, och ha med sig det som behövs och göra det. SÅ JÄVLA SKÖÖÖNT!

 

Ralf var så klart helt till sig och stod och hjälpte rörmockaren göra sitt arbete. Visade vilka rör vattnen kom i och hjälpte honom med verktygen. haha

 

Nu sover båda barnen och kvällen och lugnet är ett faktum.

 

Jag har fixat en massa barnmat och fruktpuréer och nu ska jag bara ta det väldigt lugnt innan jag däckar i sängen. Trött är förnamnet.

 

Det är inte bara Disney som var rasistiska i sin "pedagogik" på 30- och 40-talet. Nidbilder och div. propaganda fanns över allt. Ni som följt min blogg länge kommer kanske ihåg när jag la upp bilder på en sång  om "niggerland" som vi tydligen sjungit som små (?) känns ju helt absurt. Jag kommer inte ihåg den, men jag kommer ihåg sångboken som sången fanns i. Ni vet den orangea, som typ fanns över allt, med två barn på framsidan?

Här är bilder ur en annan "pedagogisk" barnbok som handlar om prinsessor. Den heter "Prinsessors ABC"