Liivligt - om Liv

Fick förresten höra att jag inte alls är konstig som fått "amnings-cravings" som består av besatthet av mörk krämig choklad. Har fått höra av många nu att de är helt galna i choklad när de ammar eller att de varit helt galna i det när de ammade.

Så med andra ord: JAG ÄR NORMAL :-D

Och jag får leva onyttigt fram tills jag kan röra mig och gå promenader... Något måste man ju få njuta av.


*

Som ni kanske kan lista ut så är veckans tips:

Kiropraktor efter förlossningen (!!!)
Att gå till kiropraktor med de små efter förlossningen är i många länder en självklarhet. I exempelvis Norge så blir bebisarna direkt skickade till kiropraktor (av läkarna) om de blivit tagna med sugklocka eller tång eller om något annat varit lite annorlunda med förlossningen.
Och är inget galet så gör det ju inget att man kollat upp det i alla fall.

Cecilia (kiropraktorn) säger att det som läkarna kallar kolik (Ingen läkare vet vad det egentligen är men man tror att det är något i magen) är egentligen nackbesvär från födseln, hon har jätte många bebisar med kolik som kommer till henne och blir hjälpta.

Även ett tips att gå och sjustera sig själv, bäckenet åker nog lite på sniskan mer eller mindre för alla som förder barn och själv känner jag mig helt sned. Det är ju onödigt att gå runt och ha Extra ont.. det räcker ju som det är liksom.

Kiropraktorn <---- länken


*

Helgen har varit precis så bra som jag föreställde mig. Vi lämnade brorsan på flygplatsen för ca en timme sen och det känns redan lite tomt att han inte är kvar i stan. Men tiden med han här har varit så himla fin. Vi har spelat kort som tusan!
Sen i lördags kom Johanna hit och jag fick känna på hennes busfrö i magen. Jag har på känn att det blir en helt bedårand liten flicka med en hel del energi. Ralf och hon har redan hunnit mysa med varandra... dock med lite hud emellan eftersom hon fortfarande bor i Johanna. Men snart kommer även hon till världen och det kommer bli så jäkla bra! Fan va jag längtar.

I morgon är det måndag och jag ska till kiropraktorn och få bli tillbryten.. jag känner hur hela mitt bäcken är helt snett och vint så det ska bli jäkligt skönt. Sen ska även Ralf dit och det kanske är sista gången för han, möjligtvis blir det en gång till, men det får vi se.

Nu är det en sånn där avslagen söndag... precis så som bara söndagar kan vara.
Tror jag att jag ska kolla på nån film eller nå. Det är ju så extremt tråkigt på tv!


*

Jag tycker att det är lustigt att alla barnmorskor verkar ha någon konstig föreställning om att i princip ingenting gör ont på bebisar... förutom magen. Jag undrar när de, enligt barnmorskan och läkare, får känsel?

Efter förlossningen:
"nä inte har han ont i nacken, det är nog magen som spökar" (oj så fel de hade!!)
Vem hade inte haft ont i nacken efter att blivit utdragen med sugklocka ur ett trångt hål?.. med dessutom sned nacke?
Tur att det finns andra kompetenta presoner som kan hjälpa en.

Idag:
"Jaha, han hade ont i magen i natt då när han inte ville somna om?"
"nej, jag tror han tycker att det är läskigt med ögoninflammationen"
"jaha, nej det känner de inte av, det var nog magen som spökade"
"okej, är det därför hans humör har ändrats i samband med ögoninflammationen då eller??"

För ögoninflammation är ju bara obehagligt på vuxna?!


Magen är ju självklart jobbig för de små, men jag tror i alla fall att MIN bebis har känsel på fler ställen än enbart i magen.


*

Brorsan är här och hälsar på nu och det är jäkligt fint. Spel, Kortspel och kärlek för hela slanten.

Något annat som är jäkligt fint är att jag har gått ner två kilo på två veckor. Går det så här fort så är jag snart tillbaka! :D (13Kg kvar)

*

Ralf är lugnet själv efter behandlingen.
Han har sovit 6-7 timmar i sträck i natt, han är mjuk i kroppen och han har fått något slags lugn över sig.
Fint att se vilken förändring en sån liten sak kan göra. Det känns helt enkelt att han mår bättre.

*

Jag har ju misstänkt att Ralf haft ont i nacken efter förlossningen. Han har legat med huvudet mestadels åt ena sidan och i början hade han svårt för att amma på vänstra bröstet. De senaste dagarna har han dessutom varit lite ledsen på nätterna.
Och med tanke på att han kom ut med hjälp av sugklocka så är det ju inte alls konstigt om han har ont. Så jag tog kontakt med Kiropraktorn som jag går till för att kolla upp honom. Och jajjemän, han hade lite låsningar framförallt i nacken.

Det var riktigt häftigt att se hur han NJÖT när hon "låste upp honom". Hon knäcker ju inte som hon gör på vuxna, antagligen för att de är så mjuka. Hon håller mest, ser inte ut att vara så mycket med det, men när jag såg reaktionen på Ralf så var det ju inget snack om saken att det hände grejer.

Sen sa hon "justja, nu kan det hända att han skiter ner sig rejält" Och mycket riktigt, när vi kom hem hade han bajsat mer än mycket.. och fortsätter med det.. haha. Vi har 2 ggr kvar att gå till henne. Det lär han ju gilla.


Den här veckan blir för övrigt bli jävligt fin.
På onsdag kommer min bror upp från göteborg och hälsar på. Så då blir det kärlek och kortspel för hela slanten. Han stannar till söndag.
Och till helgen kommer Johanna också upp och hälsar på. Det ska bli fint att få träffa henne, och få presentera lilla Ralf för henne :)
Annars är det mest besök hos olika barnmorskor, kiropraktor och röntgen på fredag ("knölen" -som jag inte känner av längre).
Också kommer Malla och hälsar på och snusar (bajs-)Bäbis i morgon :)

Sen har jag beställt ett par skor som jag kan hämta på Coop nu. UNDERBART!
Kan man inte köpa kläder så köper man skor (gör man iofs ändå)

Nu blir det kladdkaka (ammnings-cravings?... choklad!)


*

Glömde ju bort att skriva ett "veckans tips" förra veckan, så jag får skriva det nu:


Citron på  sårade bröstvårtor.
Ja, det svider till lite, men i några sekunder sen är det över.
Jag fick själv sår av en "bröstnapp" som jag var tvungen att ha på ena bröstet i början för att gossen inte ville/kunde amma på den sidan. Men av Citronen så läkte det snabbare än snabbt!
Höll bara på med det en dag sen var det läkt och gjorde inte ont alls.


*

Jag älskar dig mer än ord kan beskriva!








*

Kan ju inte låta bli att svara på en rad sådana ointressanta frågor i brist på annat..

Vilken svordom använder du mest? Usch, ramsan vill jag inte ens skriva här, så jag nöjer mig med att säga "bajs"
Äger du en iPod? Japp
Vilken tid är din väckarklocka inställd på? Han går tyvärr inte att ställa.. (hostar)
Hur många resväskor äger du? 1-2?
Använder du flip-flops? jo sommartid
Skulle du hellre ta bilden än vara med på bilden? ta den tror jag.. det är i alla fall så det brukar bli
Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa? En resa.. ny bil?
Har någon någonsin kallat dig lat? Tror inte det...
Tar du någonsin medicin för att hjälpa dig somna snabbare? Har gjort.. nu räcker det med att amma.
Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan? nää.. eller? :D
Vad åt du till middag senast? Ris med menemen. (hade kvar menemen från igår, så då fick det gå med ris)
Använder du huvtröjor? Ja
Vem var den senaste som ringde dig? Moster Sanna
Vilken är din favoritåkattration på ett nöjesfält? hmm?.. de värsta och flumriden så klart!
Tror du folk pratar bakom ryggen om dig? Ingen aning.. Det finns säkert saker som folk stör sig på med mig.
Vilket riktnummer befinner du dig i? 0920 
Hur stort är ditt närmaste köpcentrum? Smedjan
Hur många syskon har du? 4 (det finns inget som heter "halvsyskon" !!!)
Är du blyg inför det motsatta könet? Nä
När flög du senast? 2 år sen?
Hur många stolar står kring ditt köksbord? fyra.
Läser du för skojs skull? Om det är något intressant så ja!
Pratar du några andra språk? Engelska
Diskar du din egen disk? Ja vem skulle ännars göra det?
Har du gråtit offentligt? Ja!
Har du en stationär dator eller en bärbar? både och Mac mini och en Pc laptop
Försöker du alltid lära dig nya saker? ja, jo.. det kan man väl säga.
Vill du just nu göra några tatueringar eller piercingar? japp. Har längtat under hela graviditeten på att få göra klart min stora på armen. Har tid den 26 februari för den och den 1 mars för en annan.
Tycker du att killen borde bjuda på första dejten? Nej
Kan du kasta macka? Jag tror det.. Det var inte igår jag gjorde det sist om man säger så.
Har du någonsin varit på Jamaica? Nope
Vem var din favoritlärare och varför? Jag tror han hette Micke (?) Hade han i alla fall i 8an i biologi och sånt SJUKT bra lärare. Anne-Li i svenska i gymnasiet var också väldigt bra.
Har du dejtat någon av en annan religion? Det skulle man kunna säga JA
Vad har du för väder? Tror det är kallt ute...
Har du en blogg? Nä det är bara för töntar.. haha :D


*

Första mötet med Farbror Kim


Ett knä fyllt av kärlek


Inte alltid lika nöjd 2 Veckor gammal




*

Fick detta test från Fannys blog och tänkte att jag måste testa mig själv också :)
Test

Så här blev resultatet:


Din personlighetstyp:

Entusiastiska, kreativa och idealistiska. Kan göra nästan allt som intresserar dem. Socialt begåvade. Måste leva sitt liv i enlighet med sina värderingar. Entusiastiska inför nya idéer, men blir uttråkade av detaljer. Flexibla och öppna för argument. Många och varierade talanger och fritidsintressen.

Karriärer som skulle kunna passa dig:

Skådespelare, journalister, skribenter, musiker, konstnärer, konsulter, psykologer, entreprenörer, lärare, personalvetare, politiker, diplomater, TV-reportrar, marknadsförare, forskare, säljare, artister, präster, PR-ansvariga, sociologer, socialarbetare.

 

*

Idag har jag mått dåligt! Jag har haft ont överallt, haft någon slags äcklig frossa, kallsvettats och varit extremt trött och hängig. Tur jag har min kära snusbo, som styrt upp både tvätten och middagen.

Det är de här dagarna som jag tänker att jag aldrig mer ska skaffa barn... men jag antar att man "glömmer" det också.

Morgondagen får gärna bjuda på en bättre, starkare och piggare kropp.


*

Igår när jag stälde mig på vågen för att se hur många kilon jag tappat efter förlossningen fick jag en grov chock. Vågen stod nämligen kvar på 85 Kg dvs samma som före förlossningen. Det kan fan inte vara möjligt tänkte jag, jag borde ju i alla fall tappat det pojken väger!
Så i morse när jag var på VC passade jag och Robin på att väga oss. Jag hade gått ner 5 Kg, så min våg har alltså slutat funka, och han hade gått ner 4Kg.. Orättvist att han gått ner utan att behöva föda barn!

Så, nu börjar alltså kampen att gå ner mina 15 Kg, som jag så fint lagt på mig under graviditeten, så jag kan ha mina kläder igen. Jag kan ju så klart inte använda ett enda plagg än som jag ser ut nu. Det kommer att bli en tuff uppgift för ett matvrak som mig, men jag ska fan klara det. Så fort som jag kan börja träna igen så kommer det gå finfint!

Lite träning klarar jag ju av i nuläget och det blir ju mer och mer ju mer jag läkt. Så fort jag inte har ont nå mer så får jag träna på riktigt :)

Jag längtar!!


Nu bli det film


*

En låt tillägnad min kära Robin som faktiskt är pappa nu.





*

Veckans tips blir faktiskt 2 tips som legat mig varmt om hjärtat senaste veckan.

1. Gör frysbindor till efter din förlossning!

Dränk såna TENA inkontinensskydd i vatten och släng in i frysen. Det funkar bättre än värktabletter för svullnaden. Alla blir kanske inte svullna, men det är ju sånt man inte vet i förväg.
Det funkar INTE lika bra med vanliga bindor eftersom TENA är till för en helt annan slags vätska så blir man inte lika blöt när det smälter som man skulle bli av bindor.

2. Värmedyna eller vetekudde eller liknande till när mjölken rinner/runnit till i brösten.

Det gör väl inte lika ont för alla (som med allt annat) Men det är nog inte skönt för någon när brösten sväller, spänner och ilar. Och det är inte alla som kan gå in i duschen direkt det gör lite för ont. DÅ är värmedyna/vetekudde helt underbart att lägga över brösten!


*

Kortfattat, men låååångt.

Efter en veckas tid på Sundebysjukhus är jag nu hemma. Det har varit en mycket omtumlande och psykiskt krävande vecka med extremt mycket känslor som farit fram och tillbaka, men nu när jag väl är hemma med min skatt ser jag främst de positiva sakerna med vår resa.

Jag tänkte att jag skulle skriva om tiden på BB och tiden på Barnintensiven också, men det är mycket som har hänt och främst under tiden där som varit omtumlande, så det kan ta lite tid att få ner det i ord och meningar . Men förhoppningsvis går det. Men nu börjar jag med Förlossningen så får vi se sen om det går att få ner resten också.


Det hela började fredagen den 8/1-2010. Som vanligt hade jag bara fått sova 3.5 timma den natten och vaknade 5.30 fredag morgon. Eftersom jag jag hade haft extremt onda sammandragningar kvällen innan så kände jag på mig att något var lite på G i min kropp så jag bestämde mig för att hålla igång. Jag var på stan hela dagen fixade med bilen och på kvällen när jag kom hem satte de där onda sammandragningarna igång igen. Hela kvällen låg jag i sängen och kämpade med avslappningen och profylax-andningen och ca 24.00 kom den första värken. Trost att jag blev EXTREMT GLAD så blev jag samtidigt rädd, det var ju faktiskt 18 timmar sedan jag vaknade, och jag var redan nog trött. Hur skulle detta gå?!
Jag tog två panodil vilket inte gav någonting och fortsatte med avslappning och profylaxandning när värkarna kom vilket gjorde det hela lite lättare. Jag gick och duschade mellan varven vilket oxå var väldigt skönt, men nästa gång jag är gravid så ska jag fan ha ett badkar!

När klockan var runt tre på natten kände jag att det inte gick att vara hemma nå mer, Jag ville bara till sjukhuset. Vi ringde Robins mamma som kom och hämtade oss, eftersom våran bil stod i ett garage i stan, och körde oss till akuten.
Väl där 03.20... Värkarna kom tätt tätt tätt och det tog lång tid att gå upp till förlossningen. In i ett rum, kolla hur öppen jag var (ca 3cm), kolla hur ofta värkarna kom, få olika information och tillslut få gå till ett badkar med VARMT vatten i. Jag kom till himmlen, och låg där i drygt en timme. Det klart det gjorde ont fortfarande, men skillnaden var enorm.
Vidare till förlossningsrummet och efter det handlade det bara om avslappning, andning och att hålla ut.

Första gången med lustgasen var en blandning mellan att vara skönt och obehagligt. Jag upplevde att jag inte fick luft och slutade, men barnmorskan sa till mig att det bara är att fortsätta. Jag lydde henne och blev högare än eifeltornet. Hela min värld snurrade! Hon frågade "funkade det? blev du lite lullig?" Och jag svarade "Jåå, jaaag bleev skiiit höööööög!" "Ojdå, då kanske vi ska sänka den där lite, alla tål inte lika mycket".

Jag vet inte om det var så eller om det bara var jag som inbilldae mig, men jag upplevde att min röst gick extremt långsamt och var väldigt mörk.. så jag kunde knapt hålla mig för skratt. Dock var jag ju medveten att om jag skrattar så får jag en värk igen så jag kopplade bort det.

Eftersom jag hade lite svårt för lustgasen så varvade jag lite mellan den och profylaxandningen vilket funkade ganska fint. Jag minns att jag tänkte "det här måste ju räknas som en jävligt bra förlossning, fan va jag har övat bra på detta." fram tills jag insåg att presonalen skulle ha lite svårt för att respektera mina önskemål. ETT ENDA önskemål hade jag och det var att de inte skulle röra vid mig eller ställa frågor när jag var mitt uppe i en värk eftersom jag ville fokusera på profylaxen. Det var tydligen Djävligt svårt att hålla. Jag sa åt dem flera gånger och bad dem verkligen snällt att tänka på det, men det var inte alla som förtod TYDLIGEN!

Jag fick tillslut nog när en kvinna som var barnskötare fick för sig att ändra ställning på mig mitt i en värk. HON TOG TAG I MITT ENA BEN OCH KASTADE SNABBT UPP DET PÅ EN STÄLLNING (!!!) sen slängde hon även på mig en filt och strök mig på benet. Jag blev helt galen och bara skrek till Robin "varför säger du fan inte åt dem?!" och både barnskötaren och barnmorskan röck till och frågade vad de hade gjort för fel och jag fortsatte gapa "jag har fan bett er om och om igen att fan inte röra vid mig när jag är i en värk, att jag blir ofokuserad då och jag vill koncentrera mig på att slappna av och andas, men det verkar ju tydligen vara helt djävla omöjligt för er! SLUTA RÖRA VID MIG DET GÖR ONT!!" Barnskötaren svarade mig med "jag la ju bara på dig en filt, jag tänkte att du inte skulle frysa" vilket gjorde mig ännu mer ond. HUR kan hon tycka att det är läge att börja argumentera och försvara sig i det läget? Och barnmorskan sa "ja, och SEN när krystvärkarna börjar, då MÅSTE vi röra vid dig" Jag skrek bara tillbaka att "det är väl klart som fan att jag fattar det, men det är då och nu är nu! Och NU vill jag inte att ni ska röra vid mig, och jag blir störd OAVSETT om ni rör vid mig med era händer eller med en filtdjävel!!"

Efter det så rörde de inte i mig nå mer än nödvändigt.

Min kropp var som sagt helt slut och värkarna jobbade inte tillräkligt så helt plötsligt fick jag veta att de hade satt in dropp på mig, droppen gav tydligen inte heller tillräckligt men jag gjorde mitt bästa för att "få ner" ungen så jag stod upp i sängen. Krystvärkarna satte igång tidigt vilket var väldigt jobbigt att hålla emot. Det där är något som inte går att beskriva bättre än att vara EXTREMT skitnödig gånger 10 miljoner. DET GÅR HELT ENKELT INTE ATT HÅLLA EMOT NÅ MER TILLSLUT. "Du får absolut inte hjälpa till och trycka på nu Liv, du är bara öppen 7 cm!!" Fy fan säger jag, de där 3 kvarstående centimetrarna var en evighet. Men tillslut så kom befrielsen. Det skönaste jag varit med om tror jag. 12.47.

Droppen räckte inte till till min trötta kropp så det blev full rulle inne i mitt förlossnningsrum. Robin som skrek mig i örat att jag var duktig och skulle kämpa på ännu mer, en sköterka som låg och tröck med hela sin vikt på min mage (ungens rumpa) för att hjälpa krystvärkarna, en sköterka som hade hand om sugklockan, och 2 sköterskor till som hjälpte mig att hålla upp benen mot magen. Och i mitten av alla låg då jag och tog i så att jag hade lila ansikte, blaå läppar, och skrek ibland som ett monster för att jag tog i så mycket.

Ut kom en Underbar liten kille som hade svårt för att andas och hade protestbajsat i fotervattnet. Antagligen hade han även hunnit sväla lite för han hade även fått en infektion i kroppen. Jag fick ha han en liten stund på mitt bröst och när jag fick se han började jag gråta. Barnmorskan blev orolig och frågade hur jag mådde och jag svarade "Bra, jag är bara så glad!" sen försvan de med han och Robin in till Barnintensiven för att få hans andnig att stabiliseras. Kvar låg jag och blev omhändertagen. Barnmorskan sa sen när de kollat att allt var OK med mig "Passa nu på att vila, du är helt slut" Men det klart att jag inte ville det, jag ville ju bara till min son och se hur det var med honom, pussa på honom och höra honom. Efter att jag övertygat barnmorskan om att jag ALDRIG skulle kunna somna så fick jag hoppa upp i en rullstol och de rullade mig till han.

Där låg han. Liten, Underbar, skör, fantastisk, vacker, med en grej på näsan som skulle få han att handas med hela lungorna och med sladdar på foten som kollade syresättningen och en apparat som hade koll på hjärtfrekvensen. Han var perfekt och jag kunde inte längta mer efter att få ligga och krama honom.

Och den dagen kom.





*

Vecka 41 (dagen efter "beräknad förlossningsdag") Onsdag 6 januari.
¤ Vikt uppgång fortfarande 20,5 kilo
¤ Bristningar, celluliter, åderbrock och vit-prickig hud (vätska) är vardag
¤ Midjemått 112 cm :O

Surrar i tel med morsan och passar på att ta en bild på hängmagen..

Svullna prickiga händer


Idag är Robin ledig från jobbet. Så jag tänkte slita med han på en prommis in till stan :)
Han är även ledig lördag, söndag OCH måndag, så nu ska jag njuta hela helgen av att ha någon att göra något med och passa på att bli ompysllad när jag mår kasst.
(han har inte varit ledig så här länge i sträck sen sin semester i juni när vi var på P&L)


*

Klockade värkar eller antagligen sammandragningar HELA  kvällen igår. Det började runt 16 tiden och trots att jag tog 2 panodil gjorde det fruktansvärt ont. Det hela började med jordens "mensvärk" som stårlade ända ner i fötterna. Kunde inte ens hålla inne tårarna när det hela höll på att tortera mig... Men inte ska ni tro att det blev en bebis av det hela.

Sammandragningarna kom som tätast var annan minut, men "gick tillbaka" till var femte direkt jag fick något slags hopp i kroppen.
Klockade med den där: Värktimer .. Enkelt när man har så där ont.

Fy vad det är hemskt att ha så där ont utan resultat.
Har fortfarande ont i magen och får onda sammandragningar lite här och var, dock för sällan för att de ska räknas, så kanske kommer den nu i helgen. Men jag vågar inte hoppas på något.

Det enda jag kan påstå är positivt med det hela är att jag har fått sova ovanligt mycket i natt. Hela 6 timmar!!! och med bara en kisspause.. Inte illa. Var iof tvungen att ta en till panodil vid 23 tiden så jag blev väl helt nerknarkad av panodil haha, det kanske är så man ska göra varje kväll så man får sova :)


*

Igår bestämde jag och Robin oss för att vi skulle käka middag på Pasta backen.. MUMS! När vi så väl hade kommit oss till stan och parkerat i morsans varmgarage och gått hela vägen till restaurangen inser vi snopet att stället är stängt! Hungriga som djur och frusna enda in i märgen börjar vi fundera på vart vi ska gå då. Vi går till Max för att värma oss, sen vidar till kulturenshus men där var det också stängt, vi går till waldorf med tanken att "nu äter vi vad som helst" men till och med det var vi tvugna att hoppa eftersom de i princip hade slut gasol och därmed låång väntetid på maten.

Det slutade med att vi gick till All star. Vi hade redan bestämt oss för att vi skulle dit efter middagen och spela biljard, men maten är så dyr så vi tänkte käka någon annanstans.. Tjii fick vi. Nåväl gott var det ju i alla fall, och roligt som fan att spela biljard, det var längesen sist. Liiite knepigt när magen är i vägen måste jag erkänna, men det gick bra i alla fall.

Sen är ju deras jordgubbs-milkshake inte fy skam! Det är till och med så jag blir sugen på en nu.. kanske ska man göra sig en?


Efter biljarden var jag tämligen mör.. Fy fan vad det kan göra ont i magen ibland. Jag börjar fundera på om den där inne kommer födas med yxa.. det känns nämligen som att den ibland försöker hugga sig ut!




*

Sådärja. Höstlöven kändes inte riktigt aktuella längre så jag tog mig tiden att uppdatera sidan, och eftersom det mest är vitt, grått och mörkt i dessa tider så kände jag att jag behövde en ordentlig färgklick. Så tryck på "uppdatera sidan" om du inte kan se det än så får du se :)

En bra låt på det då (lyssna på texten och njut av de sanna orden)



Idga är en sån där njut-dag.


*

Eftersom jag hade så galet ont i magen igår så var jag mestadels sängliggandes, så nu idag så längtar jag ut efter en lååång promenad. I och för sig så vet jag att jag förmodligen inte kommer palla en långpromenad men kanske in till stan i alla fall. Om nu Robin har lust att vakna någon gång.

OM inte annat får jag väl köra ett yoga-pass undertiden han sover. Röra på mig, det måste jag fan göra snart, annars blir jag nog galen. Ni vet jag har så där ont i lederna som man kan ha när man har legat för mycket.



Vecka 41 går jag in i idag. Alltså BF+1.. känns helt OK just nu. Jag hade ändå inte förväntat mig att jag skulle få på det beräknade datumet. Så länge dagarna inte är som igår så har jag inget emot att gå över några dagar. Men inte som pappas fru som gick över 4 veckor med alla sina tre ungar. Där har gränsen gått för länge sen!!!

Jag får väl sätta in nån bild sen när jag har haft chans att ta någon.

Kom precis på varför det är så dött på FB också, det är ju fan trettondagen.. alla är bakis.. haha!! Hoppas ni hade det kul :)

Nä fan, nu måste jag äta frulle innan jag dör av svält ;-)


*

Just nu känns en förlossning väldigt långt borta. Beräknat förlossnings datum är i morgon, men det märks då inte. Jag hoppas att det är lugnet före stormen just nu, mår otroligt bra, känner mig pigg och allert. Vist har jag sammandragningar och det sticker och jag är osmidig osv.. men det är inte så där jobbigt som det kan vara ibland.. känns mest..... normalt.

Jag hoppas att det sätts igång efter min tid hos kiropraktorn i dag 17.40 Hon sa att det kan hjälpa.. vi får se.

Tvättade i alla fall Grodans kläder i går så nu är BB-väskan halv packad. Och spjälsängenb är bäddad!
Duktigt va=)

Fick ett tips om att köpa en olja från weleda (förberedelseolja) som man ska masera mellangården med för att motverka sprickningar, men jag fick vist det tipset för sent, man ska tydligen hålla på med det i några veckor, helst från vecka 34 för att det ska ge ett bra resultat. Men jag köpte skiten ändå.. det kan ju inte bli värre liksom.


Jag har varit igång hela förmiddagen. Var hos barnmorskan klockan 8 sen blev det frulle i city följt av att glo på stan efter olika grejor och boka lite tider. Sen har jag handlat  lite.

Dagen har alltså hittills varit toppen förutom att jag fick ett lite tråkigt besked av barnmorskan. Mitt ämnesomsättningsprov visade för lågt. Nu kan det vara så att det bara är lågt nu när jag är gravid, men det kan även vara tecken på sköldkörtelproblem.. Man ska ha värden på mellan 12-16 och jag  hade 8.. ganska stor skillnad, så hon ville ta ett nytt prov idag. Well har man så låg ämnesomsättning är det ju inte konstigt att jag gått upp ca 20 kg i vikt.

Nåväl, jag har fått boka in 2 tider för mina tatueringar i dag i alla fall vilket känns jävligt kul. Han trodde att jag hade kvar ca 2 timmar på min stora som jag har på armen, sen ska jag göra en mindra också. Men eftersom jag inte vet när ungen vill komma ut så blev första tiden 26 februari. Jag vill ju inte riskera att jag måste avboka tiden.

Nu blir det frukt maraton och tv-spel för hela slanten.




Sjukt kul spel. FETrekomenderas. Men det är roligast när man är två.. mycket svårare då.


*

Vargjakten har startat i sverige...
Jag har lite svårt för att veta hur jag ska uttrycka mig men jag tycker helt enkelt att det är förfärligt.
Det finns ca 200 vargar i sverige idag och jag kan inte se någon vettig anledning till vargjakt i sverige.
Tyvärr.

Jag vet att det finns många som håller med mig och att det finns många som inte håller med mig. På nyårsafton träffade jag bland annat en bekant hemma hos mina föräldrar som tycker att man ska utrota vargen från de svenska skogarna (wtf!?) Jag blev helt chockad.

Varför vill man det? Frågade jag honom och hans svar var att han tycker att man ska kunna gå på en skogspromenad utan att behöva ta risken att stöta på en varg och bli mördad. Dessutom, tillade han, så äter de upp andra djur.

Okej sa jag, men av de anledningarna så finns det en hel del djur vi skulle behöva utrota sa jag. Vilket han inte alls förstod och ifrågasatte. Som björn sa jag.. och då svarade han med att nicka och sa att han inte alls tyckte att det var trevligt att det finns björn i skogen.
"Hade vi varit lika mycket i skogen som vi är på vägarna, så hade vi dött mer av varg än av trafiken"
Ja men nu är vi ju faktiskt inte det och ska man resonera så om allt så får vi nog förbjuda och hålla oss undan allt + att alla djurarter måste utrotas i princip.

Det är lustigt att det finns så många svenskar som tycker att det är jätte hämskt att lejon och tigrar och en rad olika andra farliga djur är utrotningshotade i afrika och fattar inte varför afrekanerna gör som de gör... Men vi gör ju exakt samma sak här i sverige som de i afrika. Sluta se det andra gör fel och börja med dig själv säger jag.

Du kan ta dig 10 minuter


Jag blir rent förtvivlad när jag påminns om vad vi faktsikt gör mot vår värld. Både miljömässigt och djurmässigt. Vi utrotar allt i vår väg och kommer snart att ha sett till så det inte finns något kvar att se och uppleva förutom storstäder, shopping, tomma skogar, död hav, förorenad luft, människor vars kroppar är designade och näst intill gjorda av plast och kanske någon slags djurpark där vi har kontroll över naturens gång... Det verkar som att vi helt enkelt strävar efter ett samhälle som helt och hållet är fejk från grund och botten. Det som är naturligt har inget värde nå mer.

Regeringens anledning till vargskytte är att det kan vara för mycket inavel bland svensk varg. Då låter det väldigt logiskt i mina öron att minska antalet ännu mer. IDIOTI!


*

Jag och Robin gick och la oss runt 22-23 tiden igår kväll. Vi satte på en film och jag la mig på spikmattan, men redan efter 10 minuter kände jag att jag höll på att somna. Jag höll ut på spikmattan i 20 minuter, tog bort den och skulle preciiiiis somna så kom det världens jävla sammandragning.
INTE ALLS SKÖNT!

Det hela fortsatte och eskalerade, extremt oskönt och jag blev näst intill  övertygad om att det var värkarna som hade startat. Det tröck med enorm kraft nedåt, min ländrygg höll på att gå av, Jag svättades så att lakanen blev blöta, fick hjärtflimmer, blev anfådd.. ja fy fan säger jag. Klockan 2 gick jag och duschade och då släppte det hela.

Efter det har jag bara haft vanliga sammandragningar så jag antar att det inte var nå värkar som satte igång. Totallurad blev jag och snuvad på en hel nattsömn, för som ni ser ligger jag fortfarande vaken.
I ländryggen gör det fortfarande ont, visserligen inte lika mycket men tillräkligt för att det ska vara besvärligt att ligga ner.

Är trött så jag är vindögd, men kan ändå inte somna. FAN!

Nu funderar jag på att tvätta upp våra bebiskläder så vi kan packa någon slags BB-väska sen när det är dags för någon slags nervositet och stress har ändå fuxit i mig.. Det känns helt enkelt närmare nu.
Sen kanske Robin får skjutsa förbi mig till måttsund när han åker till jobbet, för jag ids fan inte sitta hemma själv hela djävla dagen och ha tråkigt!

Dessutom är jag hungrig.



*