Ghi
Det nyttiga Ghiet - också känt som skirat smör, smörolja och ghee - är en förträfflig produkt. Det har traditionellt använts i framför allt indisk matlagning men även utvärtes vid t ex olika hudåkommor. Ghi minskar Pitta och Vata. Även Kapha kan använda ghi men i mindre mängd.
Det är framför allt fettet som är gynnsamt med mjölkprodukter, och riktigt ghi är en mjölkprodukt med nötaktig god smörsmak, men helt fri från proteiner, kolhydrater och vatten; det enda som återstår är rent mjölkfett och de fettlösliga vitaminerna A-, E- och D. Fettlösliga vitaminer sitter naturligt ihop med fettet och skänker också ghiet dess vackert gula färg.
Ghi till skillnad från smör är mycket hållbart även utan kylning; lufttätt förvarat kan det lagras uppemot något år i rumstemperatur (vilket också gör det lämpligt som bredbart alternativ till smör.)
Naturligt fett har en egen smak, främst, skulle jag tro, på grund av de medföljande vitaminerna; ghi och smör från naturbetesdjur får också mer påtaglig smak. Man kan jämföra med margariner och varmpressade vegetabiliska oljor där så gott som ingen naturlig smak finns kvar (även om de ofta smaksätts i efterhand). Processen döljer också smaken av härsket fett.Fetter verkar också smakförstärkande. I och med lågfettstrenden har i stället alternativa smakförstärkare vunnit mark, i form av produkter som glutamat, salt, socker, sötningsmedel och fettersättningsmedlet olestra. Använder man ghi i matlagningen blir mycket av detta överflödigt - smaken blir ändå fyllig och rund.
Ghi lämpar sig särskilt väl för matlagning vid hög värme, som t.ex. wokning och frityr; det är nämligen värmetåligt och smälter utan att få bränd bismak.
När hamburgerkedjor som McDonald's först började göra pommes frites användes animaliskt fett att fritera i; nötfriteringsfettet byttes ut mot vegetabiliskt fett först i samband med Ancel Keys hårt kritiserade forskning om mättat fett på 50-talet. De vegetabiliska oljorna som använts sedan dess är mindre lämpade för uppgiften eftersom omättade fetter oxideras av den höga temperaturen och orsakar radikalbildning i kroppen. Skiftet lämnade också pommes friten närmast smaklösa, och därför tillsätter man numera syntetiskt smakämne i friteringsoljorna.
Så hur får man tag i ghi? Jo, man kan göra det själv med smör som råvara, eller köpa det färdigt.
För att köpa färdigt ghi får man söka sig till butiker med mer utpräglat internationellt sortiment, men på Ayur-veda i stan (luleå) så brukar det finnas. Men om jag får säga det själv så är det SJUKT mycket godare att göra egen.
Enligt EU-reglerna för ghi ska mjölkfettsinnehållet vara minst 96%, och det är tillåtet med upp till 2% av andra mjölkämnen än mjölkfett. Alltså är inte alla köpes Ghi helt rena.
Vill man inte gå så långt är förstås smör och bregott fortfarande goda kompromisser, och givetvis hästlängder nyttigare än margarin. Även smör kan ju göras bredbart genom förvaring i rumstemperatur, även om det inte står sig lika länge.
När vi använder ghi luckras slaggämnena upp i kroppen och det underlättar utsöndringen av slaggämnena eftersom de lättare kan transporteras ut ur kroppen.
*
