Anti-feminism kan göra mig frustrerad

När man diskuterar Feminism med människor så fastnar de flesta vid saker som att män och kvinnor faktiskt ÄR olika och "Vi har ju en kvinnordag, då borde vi ha en mans-dag också! Annars blir det ju orättvist åt andra hållet" De flesta människorna vet inte att feminismen handlar om mer djupgående saker än så.

Det handlar inte bara om rösträtt, löner, sexism osv utan det handlar om större saker. Saker som de flesta "Antifeministerna" inte tycks veta om.

Well, jag kan ju säga som så att vi som ÄR feminister vet att män och kvinnor är olika. Det är liksom inget snack om saken. Men problemet är väl när beteendet till kvinnor och män blir olika (Den ena sorten är liksom lite viktigare).

Jag har skrivit ganska mycket om barnuppfostran alltså Genus, Och jag personligen tror att om alla hade vetat mer om genus, och konsikvenserna i hur barnen utvecklas när vi uppfostrar dem på det viset, så hade ingen gjort det. Man hade alltså VALT att uppfostra sina barn neutralt och inte hakat upp sig vid färger, leksaker, betydande ord och KÖNSROLLER.

Nog om det, det är inte av den anledningen jag sitter här och skriver igen och jag kommer inte gå in på allt, långt ifrån. Men en sak ska ni ha klart för er.

VET ni att all medicin inte fungerar på Kvinnor för att det nästan bara sker forskning på män?
(Och han-djur "hon-djur har ju en cykel så det går inte att göra tester på dem" - doh! Det har kvinnor också!! KONSTIGT att viss medicin inte fungerar på oss kvinnor då?)

Och

Vet ni varför fler kvinnor dör av, bland annat, hjärtattack än män? - Nä jag trodde inte det heller...

Det är så här: Eftersom nästan all forskning sker på män så förstår inte många läkare, när en kvinna kommer med vissa symptom, att det är en hjärtattack hon håller på att få. För symptomen ser nämligen inte likadana ut för män och kvinnor.

Rimligtvis så borde vi (forskarna och vi andra) förstå det så här på 2010-talet, men faktum är att världen är så sorgligt obrydd i hur kvinnor verkligen fungerar och förblindad av okunskap, så vi har helt enkelt inte kommit så långt.

Så, alla "Anti-feminister" får ni någon annan syn på problematiken nu än den ni hade innan?
Eller tycker ni fortfarande att vi inte behöver kämpa nå mer?

Är det inte en snedvriden värld vi lever i?
Eller ska vi fortsätta ta att inte tas på allvar?

Vissa saker gör mig så frustrerad. Hur går det till att människor väljer att inte bry sig om dessa saker? Jag fattar inte. Snacka om att nedvärdera sig själv som kvinna, Och ni män är inte bättre heller, Är det inte värt att kämpa för era döttrar, mammor, systrar, flickvänner, vänner???


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0