Liivligt - om Liv

Det blev ingen skola för mig idag. Det blev sjukhus. När jag var framme i sunderbyn (skolan håller till på sunderby-folkhögskola) så ringde telefonen och det var bara att börja styra mot sjukhuset.
Jag har varit där hela dagen 9-20. Pratat, skrattat, gråtit..
S är stark, hon kämpar. Inte i medvetandet, men ändå. Min morbror och min kusin slängde sig på tåget i all hast idag då det inte gick att få tag i flygbiljetter. Så de kommer klockan 08.00 i morgonbitti. Förhoppningsvis håller S ut till dess. De ska ringa i natt om jag behöver komma in.

Sorg sätter sig verkligen i kroppen. Det gör ont i magen, i bröstkorgen och i huvudet. Och någonting gör att man bara vill vara nära och ha kroppskontakt. Det lugnar en på något sätt.
Vette tusan hur jag ska kunna sova. Tur man får melatonin i kroppen av att gråta så här mycket, det kan ju hjälpa till att få lite sömn i alla fall.

Lite "Så mycket bättre", en dusch och sen lägga sig på spikmattan och slappna av så gott det går.

Jag älskar dig moster.

♥