Liivligt - om Liv

Klockan är bara 11.40 och jag är redan helt slut. Min kära bebis är så fruktansvärt sur idag och jag känner mig ovan. What to do liksom ?

En halvtimme lät hon mig vila och det kändes ungefär som att jag hann blinka till.

Uppväckningen bestod inte av hennes gulliga gurgel heller utan av något som mer liknade ett dödsskrik...

 

Så med hjärtat i halsen klev jag upp och funderar nu på hur denna dag ska sluta.

Nån som vill skicka lite energi till mig?