Liivligt - om Liv

I går var jag och Robin på Ultraljud. Det var nog det bästa jag varit med om hittills. Att kunna se på tvn när den sparkade och samtidigt känna det själv i magen var fantastiskt. Barnmorskan gick igenom bebisen och berättade vad hon såg och vi var tysta och bara njöt av ögonblicket att få se den lilla varelsen. Det var magiskt.
När barnmorskan kom till huvudet och ansiktet var både jag och Robon nära att börja gråta det kändes så personligt på något vis att få se den llilles ansikte, Inte för att det var som att se det i verkligheten, men det var något alldeles extra.



Beräknad tid för bebisen att komma blev flyttat till 5 januari. Precis som jag hade på känn :D Så då får vi se om den är punktlig, en tidsoptimist eller kanske har lite bråttom.
Men det viktiga är att om 5 månader så kommer vi att få se den. I verkligheten.

Tack för det.


*