Fintar´n
Ralf har en väldigt rolig grej för sig som jag har svårt att inte börja fnittra till. Det är nämligen så att när han ska somna så ammar han. Och han gillar att pendla mellan att amma och suga på sin napp.
Fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka
Grejen är att han har fått in i rutin att jag håller i nappen medans han ammar, vilket då har fallit sig naturligt för honom att när han slutar ammar och vill ha nappen så tar han min hand mot sin mun - för där är ju nappen.
Det han inte tänker på är att när han sen vill amma igen så tar han ut nappen från munnen och kastar den åt hellvete.
Varje gång åt olika håll.
Så när han sen ligger och ammar så ligger jag och letar frenetiskt efter nappen, som han ibland har kastat 4 mil bort och ibland bara lägger ned brevid sig. Får han inte nappen direkt efter amningen så blir han skitsur och den väntade sömnen kan bli dramatiskt uppsjukten.
Ibalnd tänker jag att han utmanar mig. Och vill testa OM jag kommer att hitta nappen. För ibland känns det som han med flit försöker finta mig och övermästra mig - vilket han ofta lyckas med.
*
Fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka
Grejen är att han har fått in i rutin att jag håller i nappen medans han ammar, vilket då har fallit sig naturligt för honom att när han slutar ammar och vill ha nappen så tar han min hand mot sin mun - för där är ju nappen.
Det han inte tänker på är att när han sen vill amma igen så tar han ut nappen från munnen och kastar den åt hellvete.
Varje gång åt olika håll.
Så när han sen ligger och ammar så ligger jag och letar frenetiskt efter nappen, som han ibland har kastat 4 mil bort och ibland bara lägger ned brevid sig. Får han inte nappen direkt efter amningen så blir han skitsur och den väntade sömnen kan bli dramatiskt uppsjukten.
Ibalnd tänker jag att han utmanar mig. Och vill testa OM jag kommer att hitta nappen. För ibland känns det som han med flit försöker finta mig och övermästra mig - vilket han ofta lyckas med.
*
Kommentarer
Trackback
