Blodsband
Idag fyller en av mina kusiner, på pappas sida, år. Det är en helt ny efrfarenhet för mig att gratta henne. Jag har nämligen aldrig i hela mitt liv grattat någon av mina kusiner på pappas sida. Eller någon annan släkting på min pappas sida för den delen. Eller Ja.. farmor och farfar har jag grattat.
Jag vet inte ens vad de heter allihopa...
Hon skickade en vänförfrågan på FB och på det viset så "pratar" vi nu med varandra. Väldigt kort och väldigt ytligt. Men det existerar ju ändå. Och det är väldigt roligt. Vi får väl se hur det blir i framtiden.
Jag skrev till henne "Grattis på dagen kusin" och det kändes nästan som att jag ljög eller försökte hävdade mig på något underligt sätt, eftersom jag är van att prata om mina kusiner och då mena de som jag har på min mammas sida. De som jag är uppvuxen med och har väldigt bra kontakt med.
Men bara för att jag inte känner mina släktingar på min fars sida så betyder det ju inte att vi inte är släkt.
Jag har alltid undrat om alla i Deras familj har så dålig kontakt med varandra eller om det bara är min pappa som är kass på relationer. Det verkar som att det bara är min pappa som är kass på relationer, för de andra verkar känna varandra väldigt väl.
Märkligt. Min släkt på min ena sida är nästan helt icke-existernade i mitt liv och min släkt från min andra sida är oerhört engagerade. Vi har världens bästa kontakt, stöttar alltid varandra och är väldigt kärleksfulla och visar att vi finns där. Som dag och natt!
Viste ni att hela släkten (från mammas sida) kommer upp vid jul och hälsar på för att de vill träffa Ralf igen. Då passar vi även på att fira mormor som blir 80 bast i februari.
Det är släktkärlek det. Det har inte ens min far gjort, valt att träffa Ralf alltså.. Eller mig för den delen.
Även om det är tråkigt att jag inte har någon kontakt med min släkt på min fars sida så vet jag ju egentligen inte heller vad jag missat. Så jag är glad för det jag fått - En underbar släkt från min mor. Sen får vi se hur det blir i framtiden med min far och hans släkt.
*
Jag vet inte ens vad de heter allihopa...
Hon skickade en vänförfrågan på FB och på det viset så "pratar" vi nu med varandra. Väldigt kort och väldigt ytligt. Men det existerar ju ändå. Och det är väldigt roligt. Vi får väl se hur det blir i framtiden.
Jag skrev till henne "Grattis på dagen kusin" och det kändes nästan som att jag ljög eller försökte hävdade mig på något underligt sätt, eftersom jag är van att prata om mina kusiner och då mena de som jag har på min mammas sida. De som jag är uppvuxen med och har väldigt bra kontakt med.
Men bara för att jag inte känner mina släktingar på min fars sida så betyder det ju inte att vi inte är släkt.
Jag har alltid undrat om alla i Deras familj har så dålig kontakt med varandra eller om det bara är min pappa som är kass på relationer. Det verkar som att det bara är min pappa som är kass på relationer, för de andra verkar känna varandra väldigt väl.
Märkligt. Min släkt på min ena sida är nästan helt icke-existernade i mitt liv och min släkt från min andra sida är oerhört engagerade. Vi har världens bästa kontakt, stöttar alltid varandra och är väldigt kärleksfulla och visar att vi finns där. Som dag och natt!
Viste ni att hela släkten (från mammas sida) kommer upp vid jul och hälsar på för att de vill träffa Ralf igen. Då passar vi även på att fira mormor som blir 80 bast i februari.
Det är släktkärlek det. Det har inte ens min far gjort, valt att träffa Ralf alltså.. Eller mig för den delen.
Även om det är tråkigt att jag inte har någon kontakt med min släkt på min fars sida så vet jag ju egentligen inte heller vad jag missat. Så jag är glad för det jag fått - En underbar släkt från min mor. Sen får vi se hur det blir i framtiden med min far och hans släkt.
*
Kommentarer
Trackback
