Liivligt - om Liv

En av de sakerna som jag har absolut svårast för är när det känns som att det är kaos runt omkring mig. Jag gillar när det är ordning och reda. Var sak har sin plats (lät jag som en bitter gammal gubbe nu?). Jag får liksom någon slags olustig känsla av ångest i mig när jag tillexempel inte hittar det jag söker. Säg.. saxen.. eller NÄSSPRAYET.

Jag börjar på en gång leta frekvent i alla lådor, hyllor, på golvet, på stolar i fickor... Och varje gång som detta händer så blir jag lite så där bitsk och tänker genast onda tankar om den jag lever ihop med. För det är ALLTID den personen jag lever ihop med som slarvat bort mina saker (jag veeeet, inte alltid.. Läs med en gnutta skämt nu). Där har ju alla ensamstående människor ett fett plus. De slipper den biten.

Tänk om alla bara kunde vara som Jag (ucsh nu låter jag som en sverigedemokrat), då hade jag haft alla saker på sitt ställe. Då hade jag aldrig behövt leta efter något, då hade detta hushållet aldrig varit stökigt, skitigt, rörigt och kaosartat.

Men som sagt. Det är väl tur att vi är olika i denna värld. För hade alla varit som Jag så hade inte Jag varit unik.


Och inte Du heller.




Och mitt nässpray hade nog inte ens varit uppfunnet.



*