Antingen eller? Eller vadå?
En sak jag har tänkt på ganska många gånger fast i olika sammanhäng är hur människor som kämpar för det de tror på och väljer ett annat sätt att leva sina liv på ofta blir kritiserade över att de inte går hela vägen.
Vad fan är det?
Exempelvis människor som är vegetarianer, miljökämpar, femenister eller männsikro som kämpar för skönhetsidealen.
En vegetarian som äter ägg eller mjölk eller har skor på sig gjorda av skinn kan exepelvis bli kritiserad över det. "Men om du är vegetarian och slåss för djurens rätt så kan du ju inte äta ägg och ha skinn-skor!"
Eller en Kvinna som slåss för könsideal men har piercingar, färgar håret eller noppar ögonbrynen blir ofta kritiserad för det.
"Ja men du färgar ju håret, det är ju samma sak som att en annan botoxar sig"
Eller en miljöpartist som kämpar för miljön men kör bil blir ofta kritiserad över det.
"Ja, men hur kan du vara miljöpartist om du kör kör bil.. det är ju dubbelmoral!"
Eller den kvinliga Femenisten som ofta blir kritiserad
"Ja, men om du förväntar dig att män ska göra allt det du gör, då ska du kunna göra allt män gör"
Jag tycker att det är en väldigt konstig inställning. Är det inte bra att människor i alla fall försöker göra skillnad? Måste man gå hela vägen för att verka trovärdig? - Är det ens någon som tror att det går att gå hela vägen med allt i dagens samhälle?!
Varför ska det vara antingen eller?
Dessa människor har ju inte fattat någonting! - Eller är det så att dessa människor ser allt svart eller vitt? Antingen går men hela vägen eller så gör man inget? - För är man mittemellan, ja då har man ju dubbelmoral.
Förför kan man inte bara bli inspirerad av alla som faktiskt kämpar för något, av alla som tror på något så starkt att de ändrat deras livsstil pga det. Varför kan man inte känna glädje över att någon faktiskt bryr sig?
Alla små saker man kan tänka sig att göra är ju ett steg på vägen. Det kan väl inte vara illa?
*
Vad fan är det?
Exempelvis människor som är vegetarianer, miljökämpar, femenister eller männsikro som kämpar för skönhetsidealen.
En vegetarian som äter ägg eller mjölk eller har skor på sig gjorda av skinn kan exepelvis bli kritiserad över det. "Men om du är vegetarian och slåss för djurens rätt så kan du ju inte äta ägg och ha skinn-skor!"
Eller en Kvinna som slåss för könsideal men har piercingar, färgar håret eller noppar ögonbrynen blir ofta kritiserad för det.
"Ja men du färgar ju håret, det är ju samma sak som att en annan botoxar sig"
Eller en miljöpartist som kämpar för miljön men kör bil blir ofta kritiserad över det.
"Ja, men hur kan du vara miljöpartist om du kör kör bil.. det är ju dubbelmoral!"
Eller den kvinliga Femenisten som ofta blir kritiserad
"Ja, men om du förväntar dig att män ska göra allt det du gör, då ska du kunna göra allt män gör"
Jag tycker att det är en väldigt konstig inställning. Är det inte bra att människor i alla fall försöker göra skillnad? Måste man gå hela vägen för att verka trovärdig? - Är det ens någon som tror att det går att gå hela vägen med allt i dagens samhälle?!
Varför ska det vara antingen eller?
Dessa människor har ju inte fattat någonting! - Eller är det så att dessa människor ser allt svart eller vitt? Antingen går men hela vägen eller så gör man inget? - För är man mittemellan, ja då har man ju dubbelmoral.
Förför kan man inte bara bli inspirerad av alla som faktiskt kämpar för något, av alla som tror på något så starkt att de ändrat deras livsstil pga det. Varför kan man inte känna glädje över att någon faktiskt bryr sig?
Alla små saker man kan tänka sig att göra är ju ett steg på vägen. Det kan väl inte vara illa?
*
Kommentarer
Trackback
