Varför ska man lura sig själv?
Bland det viktigaste, tror jag, när man vill gå ner i vikt är att ha ett riktigt mål, och inte förneka sin situation. Stå för den. Har man inte ett Mål så tror jag att det blir en väldigt svävande och ofokuserad viktnedgång. Sen blir det nog ofta en "jojjo-effekt", vilket innebär att man slutar med att vara större (och har sämre självkänsla) än vad man var innan.
Jag tror även att man lurar sig själv gång på gång på gång genom att intala sig att "Det är inte vad som står på vågen som spelar roll, utan hur jag mår". Det som händer när man säger så till sig själv, det är att man tillåter sig vara lite för slö och man tillåter sig "synda" lite för ofta.
Men ja, jag kan hålla med om att det inte spelar någon roll vad som står på vågen OM man är i "normal-vikt", utan då är det ju styrka, kondition och psyke. Men om man är överviktig, eller kanske lider av fetma, så tror jag att man måste få balans på sin vikt för att må bra. För hur det än är så mår man bättre när man är stark och har bra kondition än när det är jobbigt att gå upp för trapporna eller knyta skorna.
Det som räknas är Kalorier in och kalorier ut. Sen ett bra sätt att hålla fett borta från kroppen är att styrketräna. För håller du dig stark så trivs inte fettet lika bra.
Och en sak jag verkligen har lärt mig och insett nu sen jag började jogga kontinuerligt är att om det inte är jobbigt, så ger det inget. Det SKA vara jobbigt, man ska slita, det ska rinna svett om en, man ska få hög puls. Annars ger det inget. PUNKT.
Gör man rätt så syns det på både vågen OCH framförallt på kroppen.
Vill man så kan man.
*
Jag tror även att man lurar sig själv gång på gång på gång genom att intala sig att "Det är inte vad som står på vågen som spelar roll, utan hur jag mår". Det som händer när man säger så till sig själv, det är att man tillåter sig vara lite för slö och man tillåter sig "synda" lite för ofta.
Men ja, jag kan hålla med om att det inte spelar någon roll vad som står på vågen OM man är i "normal-vikt", utan då är det ju styrka, kondition och psyke. Men om man är överviktig, eller kanske lider av fetma, så tror jag att man måste få balans på sin vikt för att må bra. För hur det än är så mår man bättre när man är stark och har bra kondition än när det är jobbigt att gå upp för trapporna eller knyta skorna.
Det som räknas är Kalorier in och kalorier ut. Sen ett bra sätt att hålla fett borta från kroppen är att styrketräna. För håller du dig stark så trivs inte fettet lika bra.
Och en sak jag verkligen har lärt mig och insett nu sen jag började jogga kontinuerligt är att om det inte är jobbigt, så ger det inget. Det SKA vara jobbigt, man ska slita, det ska rinna svett om en, man ska få hög puls. Annars ger det inget. PUNKT.
Gör man rätt så syns det på både vågen OCH framförallt på kroppen.
Vill man så kan man.
*
Kommentarer
Postat av: Johanna
Så himla bra skrivet! Det är jobbigt att gå ner i vikt, och tror man att man kan gå ner utan att kämpa så tror man fel. Sen så måste man ta motgångarna också utan att ge upp. Min andra vecka gick inte lika bra som första (i viktnedgång) men jag vet vad det beror på så nu är det bara att ta nya tag! puss på dig du är grym!
Trackback
