För Jag älskar livet
Det verkar vara en omöjlighet att somna i natt. Min arm värker på något konstigt sätt och sedan Jag började läsa medicin så tror Jag att Jag och min familj har ALLT. Här om dagen sa jag till Robin förskräckt: Herre guuu Robin, Jag är ju i ett tidigt stadie av MS, jag har ju haft jätte många symtom (!!). Sen blev det Demens, diabetes, hjärtinfarkt.. ja ni fårstår ju att jag kan hålla på i all oändlighet.
Det är eländigt att läsa medicin för man tror att man har alla sjukdommar i hela värden.
Och sen efter allt detta med cancern så tänker jag på döden och allt som hör till. Jag har även börjat inse att sedan Jag fick barn så har Jag blivit lite rädd för att dö. Vilket Jag aldrig någonsin har fruktat förut, inte över huvud taget. Men egentligen tror Jag inte att det är självaste döden Jag fruktar. Utan saknaden. Tystheten som blir efteråt. Det är som att tiden stannar, någon håller andan, jorden slutar snurra, livet tar en pause.
Om en person i min närhet dör så är jag inte rädd för vad som kommer hända sen. Ni vet den klassiska "vad händer sen-frågan", det är jag inte orolig för. I min värd så vet jag. Men saknaden och den tomheten som man kan känna när någon dör, den fruktar jag. Framför allt när det handlar om mina nära och kära. Jag fruktar det så mycket att jag börjar gråta om jag tänker på det för mycket.
För min egen del så handlar det mer om att Jag vill vara med. Och Jag vill finnas till. Jag vill vara en del av min sons liv tills jag är 900 år. Och min sambos med för den delen. Jag hade hatat att vara tvungen att lämna denna värd. Usch. Så vad gör jag vaken? Grubblar, ältar, bearbetar? - jag vet inte, jag vet bara att jag inte sover.
Kanske är det det här som är att leva livet. De dagarna som man inte alltid gör det man brukar göra. De stunderna man sitter i nuet trots att klockan är 1.30 på natten, och bara tar in, och man tillåter sig själv att faktsikt känna på sanningen. Smaka på situationen. Kanske är det just dessa tillfällen som gör förändring och skillnad i livet.
Kanske är det denna natt som gör att jag uppskattar morgondagen?
Nu har jag fått ur mig en del av det som hållt mig vaken, så nu ska jag börja läsa i min kära bok "dyngkåt och hur helig som helst" sen ska även jag sova.
Godnatt med er. Eller som en kompis beundrare sa "om du sover nu så säger jag sov gott och god morgon"
♥
Det är eländigt att läsa medicin för man tror att man har alla sjukdommar i hela värden.
Och sen efter allt detta med cancern så tänker jag på döden och allt som hör till. Jag har även börjat inse att sedan Jag fick barn så har Jag blivit lite rädd för att dö. Vilket Jag aldrig någonsin har fruktat förut, inte över huvud taget. Men egentligen tror Jag inte att det är självaste döden Jag fruktar. Utan saknaden. Tystheten som blir efteråt. Det är som att tiden stannar, någon håller andan, jorden slutar snurra, livet tar en pause.
Om en person i min närhet dör så är jag inte rädd för vad som kommer hända sen. Ni vet den klassiska "vad händer sen-frågan", det är jag inte orolig för. I min värd så vet jag. Men saknaden och den tomheten som man kan känna när någon dör, den fruktar jag. Framför allt när det handlar om mina nära och kära. Jag fruktar det så mycket att jag börjar gråta om jag tänker på det för mycket.
För min egen del så handlar det mer om att Jag vill vara med. Och Jag vill finnas till. Jag vill vara en del av min sons liv tills jag är 900 år. Och min sambos med för den delen. Jag hade hatat att vara tvungen att lämna denna värd. Usch. Så vad gör jag vaken? Grubblar, ältar, bearbetar? - jag vet inte, jag vet bara att jag inte sover.
Kanske är det det här som är att leva livet. De dagarna som man inte alltid gör det man brukar göra. De stunderna man sitter i nuet trots att klockan är 1.30 på natten, och bara tar in, och man tillåter sig själv att faktsikt känna på sanningen. Smaka på situationen. Kanske är det just dessa tillfällen som gör förändring och skillnad i livet.
Kanske är det denna natt som gör att jag uppskattar morgondagen?
Nu har jag fått ur mig en del av det som hållt mig vaken, så nu ska jag börja läsa i min kära bok "dyngkåt och hur helig som helst" sen ska även jag sova.
Godnatt med er. Eller som en kompis beundrare sa "om du sover nu så säger jag sov gott och god morgon"
♥
Kommentarer
Trackback
