Det där med amning är känsligt
Sådärja, då har bröstpumpen varit framme och gjort sitt jobb. Nu kan man slappna av en stund.
Ralf blev i och för sig inspirerad av lillasyster och ville också äta från mammas bröst, men det kändes inte helt ok så jag sa nej till honom. Inte för att jag tycker att det vore konstigt att låta han smaka, men just för min del så känns det inte bra. Och det är ju faktiskt upp till mig om jag vill låta han eller inte. Det är ju mina bröst.
Jag vet att det finns många synpunkter på det där med amning och bröstmjölk. Det är ett laddat ämne. Och en del tycker att det är självklart att han ska få smaka av mig, rättvisa liksom. Mendan andra tycker att det är super-äkligt och näst intill incest.
Själv tycker jag att det är helt ok att låta ett litet syskon smaka om en annan mamma skulle känna sig ok med det. Men jag är inte specillt förtjust i idén att ett barn ammar regelbundet. Jag kan liksom inte se någon tillräkligt bra anledning till det.
Jag vet inte riktigt vart gränsen går för regelbunden amning, men kanske kring 1.5-2? Men samtidigt så är det ju faktsikt upp till var och en. Och man ska komma ihåg att amning är helt normalt och inte sammankopplat med incest!
Bild från google
(En mamma och en 2årig dotter)
Själv hade jag tänkt amma Ralf tills han var 1 år, men det blev tills han var 10.5 månad, och det var superduper svårt att sluta, men helt klart behövligt. Och när jag såväl hade slutat så kändes det bara så bra!
Jag höll på att gå in i väggen av det konstanta sugandet på nätterna och Ralf ville bara amma och inte alls äta annan mat vilket han faktsikt började med när jag slutade med amningen. Då kom chocken från Robins sida och han förstod min frustration, mina sömnbesvär och hur mycket Ralf verkligen hade ammat. Poletten trillade ner kan man säga.
Den här gången får vi se hur länge hon ammar. Jag tänker inte gå in med något i förväg utan försöka ta det när tiden är inne. Barn och mammor är olika och det är ingen idé att sätta upp någon mall. Men jag kommer förmodligen inte amma längre än ett år.
♥
Ralf blev i och för sig inspirerad av lillasyster och ville också äta från mammas bröst, men det kändes inte helt ok så jag sa nej till honom. Inte för att jag tycker att det vore konstigt att låta han smaka, men just för min del så känns det inte bra. Och det är ju faktiskt upp till mig om jag vill låta han eller inte. Det är ju mina bröst.
Jag vet att det finns många synpunkter på det där med amning och bröstmjölk. Det är ett laddat ämne. Och en del tycker att det är självklart att han ska få smaka av mig, rättvisa liksom. Mendan andra tycker att det är super-äkligt och näst intill incest.
Själv tycker jag att det är helt ok att låta ett litet syskon smaka om en annan mamma skulle känna sig ok med det. Men jag är inte specillt förtjust i idén att ett barn ammar regelbundet. Jag kan liksom inte se någon tillräkligt bra anledning till det.
Jag vet inte riktigt vart gränsen går för regelbunden amning, men kanske kring 1.5-2? Men samtidigt så är det ju faktsikt upp till var och en. Och man ska komma ihåg att amning är helt normalt och inte sammankopplat med incest!
Bild från google
(En mamma och en 2årig dotter)
Själv hade jag tänkt amma Ralf tills han var 1 år, men det blev tills han var 10.5 månad, och det var superduper svårt att sluta, men helt klart behövligt. Och när jag såväl hade slutat så kändes det bara så bra!
Jag höll på att gå in i väggen av det konstanta sugandet på nätterna och Ralf ville bara amma och inte alls äta annan mat vilket han faktsikt började med när jag slutade med amningen. Då kom chocken från Robins sida och han förstod min frustration, mina sömnbesvär och hur mycket Ralf verkligen hade ammat. Poletten trillade ner kan man säga.
Den här gången får vi se hur länge hon ammar. Jag tänker inte gå in med något i förväg utan försöka ta det när tiden är inne. Barn och mammor är olika och det är ingen idé att sätta upp någon mall. Men jag kommer förmodligen inte amma längre än ett år.
♥
Kommentarer
Trackback
