Vad vill man sända ut för signaler
Ralf har aldrig gråtit/trotsat/varit arg när vi lämnat honom på dagis. Han älskar dagis och har gjort det, från dag ett. Vi har varit glada om vi ens fått en vink från honom när vi sagt hej då.
Jag förstod dock att det kanske skulle förändras när han fick ett syskon och dessutom är i trotsåldern.
När jag gick på föräldraledigt lovade jag mig själv att inte köra över honom. Att han ska få gå på dagis för sin skull och inte för min skull. Vill han vara hemma så får han vara det. Men han behöver säga det innan vi åker dit i så fall. Dagiset skulle inte acceptera att vi kommer, tjorvar i kapprummet och sen går hem igen. De tycker att det blir oroligt i barngruppen av sånt, och det kan jag förstå. Men jag känner mig inte bekväm med att lämna honom gråtandes och skrikandes efter mig. Lämna honom där och ta Nora och gå. NEJ, det kommer inte hända. Men på dagis tycks de ha en annan uppfattning. De tycker att jag ska lämna honom så "han vänjer sig".
Men jag vill inte att han ska vänja sig med att jag lämnar honom gråtandes och går iväg med hans lillasyster. Han är inte nog stor att förstå, så då vill jag inte det. Jag vill att han ska vänja sig med att han är trygg med mig, kan lita på mig och att jag finns för honom.
Det är inte så att han tjorvar länge ens så jag tycker inte att det är något problem. Allt som allt tog det typ 2 minuter.
Det här "problemet" påminner mig om en sak som en bekants pappa sa när jag var gravid med Ralf. Han sa: "Jag ska ge er ett tips. Läs eller sjung aldrig för bebisen när den ska sova, för då vänjer sig den med det och kommer alltid vilja ha det så förspänt. Det enda som funkar är att lägga ner den i sin säng och låta den somna sjäv. Den kan skrika och gråta de första gångerna, men den vänjer sig och då blir läggningarna så himla mycket skönare för er." (Hon, hans dotter, har även svårt för att visa närhet, empati, tillit, hennes självkänsla brister...)
Precis som jag tyckte att det lät helt sjukt då, tycker jag att det låter sjukt nu. "Han vänjer sig med att du lämnar honom gråtandes, så tillslut kommer han sluta med det". Han ger alltså upp, han vet att mamma lämnar honom oavsett om han gråter, men tar med sig hans syster. Vad sänder det ut för signaler?!
(Googlad bild)
Usch nej. Okej om jag hade haft en tid att passa eller ett jobb att åka till. Då hade jag fått förklara fort och kanske varit tvungen att åka och överlämna förklaringen till dagispedagogerna om det inte gick över. Men nu är jag föräldraledig. Jag ser ingen anledning till att lämna honom gråtandes, när det dessutom inte ens gått 5 minuter efter att han tagit av sig jackan.
♥
Mycket bra skrivet Liv! Håller helt med dig om att det är bättre att ge barnet lite tid om de är ledsna. Har man så bråttom till sitt jobb så kanske man kan försöka komma iväg lite tidigare istället (jag vet att det så klart inte alltid går). Och att läsa sagor eller sjunga för dom på kvällen när de ska somna känns som att det bara kan vara något bra och skapa trygghet. :)
Huuu vad svårt. Hoppas att ni kommer fram till en lösning som är bra för er alla. Det borde väl vara ok för personalen att du är kvar tills Ralf tycker att det känns okej att ni går? Ibland när vi varit lediga en längre period så kan Sami bli ledsen när vi lämnar honom men det brukar fixa sig ändå om man stannar lite och sen är det snabbt övergående. Tror att en viktig del i det hela är att man låter barnet vara ledsen och inte försöker vifta bort det eller distrahera för mycket. För vänja sig måste han ju egentligen, hur hårt det än kan kännas. Puss och styrkekram!
Li: Ja precis, det är mysigt både för föräldrar och barn med sagoläsning. Sen behöver man sätta ner foten ibland ändå för att barnen ska somna, men man kan göra det på andra sätt än att överge/lämna barnet tror jag. Det har i alla fall fungerat jätte bra för mig hittills så då tänker jag att jag fortsätter så. Trygghet är typ a och o för mig.
Sen om barnen kan somna utan läsning osv och utan att gråta så är det ju bra det med, men att bara lämna barnet skrikande är ju vansinne i min värld.
Johanna: Jag håller med dig. På vårt dagis vill de inte att man kommer och lämnar/hämtar eller stannar hur som helst, så jag tror inte att de tycker att det är okej om jag stannar en stund helt oplanerat. De har lite Speciell syn på det, man får exempelvis inte lämna och hämta vissa tider på dagen, som jag till viss del kan förstå. Eller åtminstone acceptera. Men jag tycker inte ens att det är ett problem att han "tjorvar" i nån minut då och då. Men nu när jag var och hämtade honom tog hans fröken upp det och sa att hennes erfarenhet är att det bara blir värre och värre och sa att det bästa är att bryta på en gång så han märker att han inte kan bete sig så. Och det kan jag också förstå. Men jag tycker att man kan bryta på andra sätt än att bara lämna/överge honom också får han känna sig övergiven och se hur jag går iväg med hans syster. Jag tror att det bara skapar obalans och ännu mer svartsjuka mot sin syster. Dagis ska ju vara kopplat med glädje och inte något som han ska känna att han är på för att jag inte vill vara med honom. Hon gick dock in i försvarsställning på en gång och lyssnade inte på vad jag sa och fick dessutom för sig att jag inte gillade att hon lyfte upp honom för att jag kramade om honom när han var i hennes famn(!?) men jag tror att hon tillslut förstod att jag inte alls har något emot att hon lyfter upp honom och att jag tycker att det är ok att bryta hans trots-beteende men att jag bara inte vill lämna honom gråtande och skrikande. Vi får väl se, händer det igen så märker jag väl om hon inte förstod mina behov.. och då får vi kanske prata om det igen.
Dagiset är ju på markplan och man går förbi deras fönster när man går till parkeringen så jag funderar på om man kan göra som en rolig grej att man vinkar till varandra genom fönstret också.. vi får se hur det går :)
Hallo fina Liv!
Jag förstår vad du menar:) Det är först när man har fått syskon som man tvingas gå igenom detta. Många barn går tillbaka i sin utveckling när syskonen kommer. Jag har stått inför samma svåra scenario varje gång jag fått en till och man undrar verkligen vad det är för mening med allt. Oftast är det ju en test på oss föräldrar, från barnets sida alltså. Och det är helt upp till dig hur du vill lösa problemet. Dagis är ju så himla bra när man har fått en till liten. _Dels för dig som får en möjlighet att lära känna det nya barnet och samtidigt få avlastning, och dels för Ralf som förmodligen behöver stimuleras mer än du just nu hinner. Det ska du inte ha dåligt samvete för. Försök förklara för Ralf att oavsett hur mycket du är med Nora kommer du alltid att ha varit med honom mer:) det har jag sagt till mina och det brukar funka rätt bra. Ungar är mästare på att läsa av känslor och känner du ångest när du lämnar känner han det och kan spela ut dig. Jag har haft mina pojkar hemma i ca 11 veckor nu då vår dagmamma brutit benet, samtidigt som jag förtvivlat försöker mysa med vilda och tro mig, dom gråter mer hemma än på dagis:) kram
Lotta: Nej jag har inte dåligt samvete, och jag blev inte osäker när han trotsade. Det varade ju så kort tid dessutom så jag hann inte ens bli osäker på något vis. Jag blev mer chockad över att dagisfröken hade så bråttom än att Ralf var lite trotsig. haha :)
Ja så är det ju faktiskt. Med han har jag ju varit själv med hemma i nästan ett år och bara haft "kvalitéts-tid"..hehe.
Ja herre guu, du gör det bra :)
Det verkar vara stor skillnad på våra dagis... Vi stannar alltid en liten stund när vi lämnar och är det nått särskilt så kan vi stanna lite längre, men lärarna har nog rätt i att man inte ska vela en massa om barnet blir ledset men som förälder måste man ju ändå ha rätt att tackla den situationen på det sätter man själv känner är bäst. De gånger Sami varit ledsen har jag stannat lite och förklarat att jag måste gå, att pappa eller jag kommer sen, att vi ska vara tillsammans hela kvällen osv.. sen har han kanske ändå varit ledsen precis när jag gått men det har känts mycket bättre och medan jag tagit på mig skorna har jag hört att han slutat vara ledsen. Jag tror att din idé om att göra en kul grej av attvinka i fönstret är skitbra och att försöka förklara läget för honom, de förstår ju så mycket de små liven. Överhuvudtaget bara gör det som känns bra. Du är klok liv så det kommer garanterat att lösa sig på ett bra sätt :) kram!
Jo, det är nog lite skillnad, de tog upp det här med tiderna på föräldramötena för att det var vist någon som hade lite svårt att lämna eller få ungen där ifrån. Jag förstår också deras poäng, man kan ju inte hålla på hur länge som helst. Ja, vist låter det som en bra idé. Då behöver det ju som inte bli så dramatiskt för honom utan mer en lek :) Vi får se hur det går.
Liv du tänte och gjorde helt rätt<3 <3
Det blir säkert lättare nät du inte har måste ta med dig nora hem igen..För kall och logisk pappa förresten!!
Självklart, ungen behöver någon som visar obegränsad ömhet och kärlek utan att denne skall tänka på vad som är bekvämast, och visst, det behöver inte vara han....men vad faan skaffa barnet från början om du inte tar det ansvaret?
Jättebra liv. Stolt kusin<3
