Liivligt - om Liv

Som många vet och har förstått så har veckan varit jobbig. Bland annat pga ryggskott och sjukdom men även av andra anledningar. "En olycka kommer sällan ensam" var det någon som sa, och det verkar kunna stämma, eller så är det bara så att det är enklare att se olyckor/tråkigheter när man är i en sämre period?

När man är nere i stress-skiten då allt verkar gå fel och man bara känner hopplöshet så är det inte så lätt att veta vad man vill och det kan vara väldigt svårt att be om hjälp när man inte vet hur hjäpen skulle se ut.

Då är det bra att man omgett sig av goda själar som ser en och vill stödja en. Att Se en medmänniska handlar om att bry sig.

Min mamma har varit en klippa i helgen. Hon såg mig och ville hjälpa och gav olika förslag på vad hon kunde göra för mig/oss, eftersom jag knappt viste ut eller in. Det enda jag viste var att jag inte ville vara ensam. Det gjorde att helgen trots allt blev ganska ok. Så TACK mamma för ditt stöd.

 

Jag hoppas verkligen att jag blir en lika bra mamma som hon är, fast på mitt vis.