Liivligt - om Liv

Jaha, då har jag varit med Nora till läkaren IGEN. Tredje gången sen hon slutade med sin medicin för öroninflammation i.. november.

Jag har ju märkt att hon aldrig blivit helt bra. Besökt läkaren och fått samma svar varje gång "Hon är lite röd runt om trummhinnan, men det kan inte klassas som öroninflammation. Men det kanske kliar för henne" och jag har bara tänkt att "Nä-ä man hör ju på henne att hon skriker av smärta, hon har ont!" Men jag kan inte överbevisa doktorn att så är fallet.

 

Idag var vi som sagt där igen. Eftersom hon haft feber, är förkyld och uppenbart har ont i öronen fortfarande. Hon har nästan fått alvedon varje kväll den här månaden, med vissa undantag. Nu har det dessutom kommit ut kristaller från ena örat så jag tänkte att det är väl bara att gå dit igen.

Jag berättade om allt för läkaren och hon kunde konstatera samma sak som de förra läkarna. MEN hon sa även att trummhinnan inte är så glansig som den ska vara och något "skev" så hon gick och hämtade en annan apparat som hon skulle mäta vibrationen på trummhinnan med. Och den visade 0. Vilket det inte ska visa. Så nu konstaerade hon att hon behöver medicin ändå. "Det kan finnas vätska eller annat bakom trumhinnan som vi inte ser". Sen när hon gick igenom journalen och kollade vad hon skulle ha i medicin så upptäcker hon att förra läkaren (i november) har ordinerat fel mängd medicin. Nora har bara fått halva dosen!

Inte så konstigt att hon aldrig blev bra. Det har bara blivit lite lindrigare.
Stackars unge. Vem vill gå runt med öroninflammation i 2 månader? Någon frivillig?

 

Sen känns det ju något onödigt att vi betalat för 2 besök på jourcentralen a´250kr + kostnaderna för förra medicinerna + några flaskor ipren/alvedon + 2 månaders dålig sömn för oss föräldrar. Tack för det.

 

Jaja, nu ska det väl äntligen bli bra! Känns skönt.