Liivligt - om Liv

Det är över två veckor sedan propp-rackaren gick och så vitt jag förstår så har jag ingen bebis i armarna utan hickandes i magen. Jag har även en känsla av att det kommer dröja över en vecka till innan den bestämmer sig för att komma. Men vem vet?

Jag har köpt lite nya kläder till nästa unge, som vanligt i alla färger. De jag tycker är fina liksom. Men den kommer även få ärva en hel del.

Det är roligt vad det där med färger och barn kan dra igång hos människor. Vår granne sa idag "Nämen, ska ni få ett till barn va roligt! grattis! hoppas att det blir en flcika då så att hon kan ärva kläderna från flickan som ni redan har" också pekade hon på ralf som stod i sin röda overall. Sen träffar vi en kompis lillasyster på coop forum som undrar varför vi klär vår son i rött "Det är ju en tjejfärg!"  "nä" sa robin och pekade på sin lillebror som också går omkring i en röd jacka "rött som är så fint det kan väl alla få ha" Då tittar hon på sig själv och konstaterar att hon själv har killfärger på sig blått och svart.

Nu i kväll blev Ralf väldigt upprörd då robin bara hittade en blå tutte till honom. "lååda tutte!!" (Rosa tutte) skriker ungen och är väldigt bestämd om att han vill ha sin favorit färg på tutten.

Ja, för det är faktiskt så, låter man ungarna ha alla färger på sig så kan de lika gärna få rosa som favorit färg som grönt. Det kommer förmodligen att växa bort med tiden då han upptäcker att alla killar på dagis har blått, grönt, grått, svart och brunt medan tjejerna har rosa, lila och rött. Man vill ju vara som andra, och det är ju extra känsligt hos barn. Men så länge han vill så ska han då absolut få friheten till variation.



Vi försöker att undvika undermedveten hjärntvättning kring könsroller. Men det är inte alltid så lätt med tanke på utbuden. Och det är inte helt lätt att bryta vanemönster.
Men man kan försöka ifrågasätta sig själv och sina tankar ibland när man märker av sina begränsningar då inser man snabbt att en färg inte har så stor betydelse. Det blir inget fel på killar som bär rosa.

♥

En vild unge klättrandes på ens mage när man ligger och har förvärkar är inget att rekommendera.

♥

Jag sitter i skräddarställning i sängen och ser plötsligt i spegeln hur stor jag är och utbryter:
"Men fy fan va stor jag är, jag ser ut som en barba-pappa!"

Robin står med mobilen i högsta hugg och säger fnittrandes
"Ja fy fan... BUDDHA!"
*klick*

Hahaha, hade jag inte varit rädd att ni skulle få en nacken-chock så hade ni kunnat få se på bilden som robin tog. Men ni får nöja er med att fantisera :)

♥

I morse sa en av mina kursdeltagare att hon trodde att värkarna skulle sätta igång på Söndagkväll för att så mycket spänningar släppt i korppen nu under helgen. Sen på eftermiddagen sa en annan att hon trodde att bebben skulle komma om 2-4 dagar, hon hade tydligen fått lära sig av en kvinna att titta på läpparna på en gravis kvinna. Det kommer en hormonrand där som visar när det är dags och min var tydligen nästan hel.

Haha, ja... Det är spännande. Framtiden kommer ju att visa, men jag föredrar TIDIGAST måndag-eftermiddag så jag hinner vila upp mig lite innan.

Själv tänker jag ju dock att bebben ska komma "för sent" bara för att alla tror att den ska komma "för tidigt". Men som sagt, tiden visar.

♥

Jag ska gå och lägga mig på spikmattan för tredje gången idag och hoppas att min rygg håller för att sitta upp vid matbordet och äta sen. Den räddar mig många gånger den där spikmattan. Det är nog det bästa tipset man kan få som gravid tror jag. Så är du gravid KÖP EN SPIKMATTA.

Jag tänkte att jag skulle ligga och plugga. Men det kan hända att jag somnar i stället. Jag har nämligen bara sovit 3.5 timme allt som allt i natt och idag. Sa jag att jag är trött?

Jag vet att jag klagar myckt just nu, men så är det. Jag kommer sluta med det också en dag :)

♥

Idag har jag varit hos barnmorskan och vägt, mätt  och kollat alla värden. Det såg bra ut. Jag (eller bebisen trodde hon) har tydligen växt som tusan senase två veckorna. Kanske inte så konstigt att jag fått 300 bristningar på magen då som ömmar.

Jag hade även gått upp 3 kg. PÅ TVÅ VECKOR! Det är ju helt sjukt. Så 20 kg +, here I come!
Jag hade hoppats på att slippa gå upp så mycket denna gång. Det var ett rent helvete att gå ner skiten förra gången. Det gick inte alls så där lätt och smidigt som alla säger. Trots att jag gick minst 1.5 mil i promenader VARJE dag i ett halvår och sen började springa och träna styrke.

Jaja det löser sig. Det ska bli en fröjd att bli lättare och lättare i alla fall.

♥

Inegn bebis, och inga förvärkar bara en enorm trötthet. Jag tror att jag blivit lurad.
Fördelen med det är att jag kanske kan få energi till att börja plugga och därmed klara provet som är på Torsdag - fredag, men då MÅSTE jag få mer sömn på nätterna, nackdelen är att om jag inte blir piggare så kommer jag inte klara provet även om bebben inte kommer. Jajja, jag får göra det till hösten då, men det hade varit skönt att få det bortgjort nu när jag dessutom har pluggat så sjukligt myckt (framförallt) i vinter.

Idag har jag varit en hösäck. Bokstavligen. 0 energi.
Jag har vilat 2 gånger och känner ändå hur jag hade kunnat gå och lägga mig nu.

♥

Usch, jag känner mig så skör, och nästan deppig.
Jag längtar efter att få sova ordentligt, träna eller åtminstonde kunna röra mig.
Men mest av allt: Jag vill inget annat än leka och ta hand om min son. Men jag kan inte, och det gör ont i mig.
Vi har hur mycket snö som helst ute och det hade varit fantastiskt att kunna vara ute och leka med honom i snön, bygga gångar, gropar, åka pulka, hoppa från de gigantiska bergen ner i mjuksnön. Men nej, det går inte, och inget annat för den delen heller. Fy fan, jag är så jävla less på att ha så här ont.

Jag vet att det inte är länge kvar, men i värsta fall är det 5 veckor med snitt och det känns tungt som fasen.
Idag önskar jag att bebben kommer.. helst igår!

(Dessutom luktar det kattbajs i hela lägenheten, någon av katterna bajsade i lådan nyss, och jag får inte ta bort det. Så det är bara att leva i skitlukten tills Robin kommer hem och kan fixa)
Borde nog vädra.

♥

Jaha, när slemproppen har gått så brukar det oftast vara ett tecken på att förlossningen är på G. Tydligen är det vanligaste att förlossningen sätts igång 1-7 dagar efter slemmisen har visat sig.
Robin hade för sig att förra gången slemmisen gick så kom Ralf dagen efter. Så det kanske är jag som komemr ihåg fel?

Men som med allt annat när man är gravid så vet man aldrig säkert. Det kan även ta 4 veckor innan bebisen bestämmer sig för att se dagsljuset. Så vi får väl helt enkelt vänta och se.
Nu har jag i alla fall varit förbi på jobbet och hämtat värmedynan så jag kan lägga den på magen när det smärtar. Jag har även bunkrat upp med panodil.

♥

2 panodil och 4 timmars sömn verkar ha gjort att allt lugnat sig. Som vanligt. Är dock fortfarande jätte trött. 5-6 timmar sömn perr dygn i uppdelat format är väl kanske inte ultimat. Men jag är glad att jag kan sova på förmiddagarna i alla fall. Det hade blivit outhärdligt annars.

Det är fortfarande inte skönt, men något man absolut kan leva med. Det verkar som att min livmoder bara vill träna ordentligt innan det är dags på riktigt. Jag önskar dock att den kunde göra det utan att jag ska tro att jag ska dö av smärta. (Och sen kommer jag på att detta är ingenting jämfört med det som väntar(!))

Sorry för att jag råkade lura er på FB, det var inte meningen.

♥

Javist, den har har gått och jag hade inte glömt bort hur otrevligt utseende den har, men blev ändå lite överraskad. Bli inte stressade nu, jag har för mig att den gick typ 2-3 veckor innan det var dags förra gången också.

Jag har fortfarande superont trots att jag satt i duschen i nästan en timme. Varför har vi inte badkar? Förra gången sa jag argt till Robin "nästa gång ska vi fan ha badkar!" - men nej, vi har inget badkar.

Jag kommer så väl ihåg på förlossningen när jag fick gå ner i ett varmt bad, det var som att komma till himlen, eller åtminstonde vrida ner värksmärtorna från 10 till 7. Robin fick sitta brevid på en pinnstol (i en timme) och servera mig saft.

Hela graviditeten har jag hoppats och hållit tummarna på att bebben ska hålla sig på plats till efter provet (som är 1 och 2 mars + lite utbildning sen under helgen) men just nu känns det som att den är mer än välkommen. Jag orkar inte ha det så här ända fram till beräknat datum den 16 mars.
Jag kan ju ändå inte plugga till provet när jag har det så här, jag är supertrött och har ont över allt och klagar hela tiden. Det kommer förmodligen inte bli ett Godkänt på provet om det ska fortsätta så här fram till dess, och i så fall kan ju bebben komma redan nu!

Hela den här graviditeten har ju handlat om att ha ont, obekvämt och otur. Så det skulle inte förvåna mig om vattnet går när jag sitter i soffan eller ligger i sängen så den blir förstörd också. Eller är det sånt man känner så man hinner resa sig innan det är "försent"..?
Jag vet inte ens om jag känner någon där vattnet är det som satt igång förlossningen. Yttra er gärna om har någon fakta i ämnet :)

Nu ska jag lägga mig ner och andas och hoppas på lite sömn så småningom

♥

Dessa förbannade förvärkar!
Varför ska de komma och göra så förbannat ont på natten! Jag får ju fan aldrig sova nu för tiden.
Varje natt utdelas 2-3 timmar sömn till mig innan helvetet börjar. I natt fick jag sova 2 timmar och nu har jag legat och haft snor-ont i snart 2 timmar. Jag kan ju fan kanppt andas pga smärta.
Jag blir galen!



Nu går jag in i duschen och hoppas att det ger med sig, sen får jag väl sova hela jävla förmiddagen som vanligt och missa min pluggtid. GHHRRRR!

♥

Så där ja, då har vi äntligen bestämmt oss för vilken syskonvagn vi ska och beställt den. Den ska vara här nästa vecka. Det blir spännande.

Den har vändbara sittdelar, obehindrat av varandra och det känns som ett stort +.

Så, syskonvagn + liggdel + mjuklift (för de tillfällena då jag bara har bebben hemma så kan jag ta den i lilla barnvagnen) och sen passade vi även på att köpa ett babygym, vi lånade ju ett av en kompis förra gången, Ralf var ju aldrig särskillt intresserad av att ligga där. Men om inte jag har fått för mig fel så är denna krabat lite lugnare och då kan det nog vara trevligt för hen.

Nu är det lite tommare i plånboken, men det känns bra. Inte en dag för tidigt.

Tänk er, snart går jag omkring med värsta pansarvagnen!! :D


♥

Ska rensa upp i Ralfs gamla kläder... och insåg precis hur hur mycket vi har sparat. TROTS att vi rensade innan vi packade ner det i källaren också. Här är en del av kläderna upp till 6 månader...



Sjukt stort berg till en så liten bebis. Det ser till och med mindre ut på bilden än i verkligheten.

Nu drar jag mig till och med från att börja.


♥

Ralf kommer vara så gullig i sina balla skor till sommaren. Hans morbror har nämligen varit i USA och köpt jordan air skor åt honom och sen skickat upp. Riktigt fina. Sen har han ju även sina guldskor från lindex och keen-sandalerna som han kan varva med :) (våga vägra foppa-toffla)



Svarta med rosa och röda detaljer.

♥

Men alltså, detta med att köpa syskonvagn. Det är ju en djungel!!! Alla vagnar verkar ha sina för- och nackdelar. Det finns liksom ingen som känns helt självklar. Och vad är det egentligen värt att lägga på en syskonvagn? Vad får man tillbaka sen när man säljer den? Hur ofta kommer vi använda den? och vilka egenskaper väger tyngst för just oss?
- Att den är smal
- att barnen blir jämlika i vagnen (ingen blir undanskuffad)
- att den är smidig att resa med
- lätt att vika ihop
- att bebisen kan ligga mot mig medan R kan välja om han vill sitta mot mig eller från mig
- att den inte är för dyr
- att den får plats i trappen (vi bor ju för F i lägenhet)
- Smidig att köra på både bart och i snö

Jag tror att jag har bestämmt mig för vad jag tycker är mest värt. Men Robin verkar rösta på "rolls-roycen" vi nyss provade. Jätte fin och smidig och bra.. men är den värd pengarna för just oss? Har just vi användning av det den erbjuder? - NJAE
Jag tror att nackdelarna med den väger tyngre faktiskt.

Ska vi vara "säkra" på att få vagnen innan vi får bebisen så bör vi beställa vagnen inom en vecka. Och då räknar jag med att bebisen kommer i tid och inte för tidigt. Så nu är det bara att tygla beslutsångesten och bestämma sig.

♥

Jag trodde liksom att jag hade gjort bort det där med att få bristningar på magen förra gången jag var gravid. Men tyvärr var det nog mer en önsketanke än ett faktum. Min kära mage tycks bara bli mer och mer randig och det stör mig lite. Dessutom ska det hålla på att brista i nästan 5 veckor till, då hinner det bli mycket.
Ju mer brisstningar man får desto mer omöjligt blir det att få tillbaka formen igen. När bebisen är ute från magen så har jag bara kvar en hel del skrynklig hud som inte fylls upp. Det innebär att ju mer jag får tillbaka min "vanliga" form ju mer börjar det hänga. Jag vet ju inte hur det är än att ha det så, men jag hoppas i alla fall att man slipper skavsår på magen för att man går med tajta jeans. Det är en tråkig tanke. Om någon har erfarenhet så får ni gärna berätta för mig.


Men samtidigt försöker jag tänka på det vackra. Jag har liksom fått spår av när de små liven "bodde" i mig. Det är ändå en vacker tanke. Äkta kärlek liksom.

♥

Bebisen ligger i tryggt förvar. Ibland kan man tydligen bara ha väldigt mycket förvärkar utan att det är någon fara eller något konstigt. Det är bara vila som gäller också får man hoppas på att det lugnar ner sig. Nu fick vi det även bevisat att Behandlingen hos Cecilia (kiropraktorn) har fungerat. Bebisen ligger med huvudet nedåt precis som den ska :)

Nu har vi kommit hem, laggt Ralf och käkat middag, qx-galan ser vi klart en annan dag för nu väntar sängen.

För er som för övrigt har missat st petersbugs nya genialiska lagstiftning kan ju ta en titt på detta. Mindre kan ju göra en arg. Så sjukt!

Det är en trött Liv som skriver nu. Så nu hoppas jag på en hel del sömn i natt.

Tack och godnatt.

♥

Måste tydligen in på förlossningen och kolla så allt är ok. Det har lugnat ner sig lite nu, men de ville ändå undersöka mig och det är väl lika bra så inget oväntat händer :)
Det är tydligen inte sammandragningar jag har, utan förvärkar och det kan tydligen vara ett tecken på att livmodertappen håller på att mjukas upp och bebis är på väg. Men det kan också bara vara urinvägsinfektion eller ingenting.

Håll nu tummarna för mig att det inte är så, för i så fall innebär det att jag måste ligga ner tills förlossningen och det har jag INTE lust med. Jag rör mig lite som det är och håller på bli galen, och jag är inte redo för att föda barn än. Nä nog får den hålla sig där den är tills åtminstonde den 5 mars.

♥