Liivligt - om Liv

Hon har ammat 17 gånger på 24 timmar. Alltså i snitt var 1.5 timme under ett dygn! Och nu sen vi gick och la oss så har hon ammat en gång, bajsat 3 gånger, kräkts ner hela sig så jag fick gå upp och byta rent och nu när jag precis tog över henne till sängen igen för att hon vill amma (igen!) så bajsar hon även för fjärde gången.

Det var lite drygt 2 timmar sedan jag gick och la mig. Men jag har inte fått ligga ner så mycket än.
Robin fick gå över till Ralf då han drömde en mardröm och inte ville ligga ensam.

Behöver jag säga att jag är trött?

Så, nu ska jag byta bajsblöja igen, följt av att amma och sen om hon följer mönstret så ska torka kräks.

Det är ju tur att hon är så söt


♥

Sådärja, då har bröstpumpen varit framme och gjort sitt jobb. Nu kan man slappna av en stund.
Ralf blev i och för sig inspirerad av lillasyster och ville också äta från mammas bröst, men det kändes inte helt ok så jag sa nej till honom. Inte för att jag tycker att det vore konstigt att låta han smaka, men just för min del så känns det inte bra. Och det är ju faktiskt upp till mig om jag vill låta han eller inte. Det är ju mina bröst.

Jag vet att det finns många synpunkter på det där med amning och bröstmjölk. Det är ett laddat ämne. Och en del tycker att det är självklart att han ska få smaka av mig, rättvisa liksom. Mendan andra tycker att det är super-äkligt och näst intill incest.

Själv tycker jag att det är helt ok att låta ett litet syskon smaka om en annan mamma skulle känna sig ok med det. Men jag är inte specillt förtjust i idén att ett barn ammar regelbundet. Jag kan liksom inte se någon tillräkligt bra anledning till det.
Jag vet inte riktigt vart gränsen går för regelbunden amning, men kanske kring 1.5-2? Men samtidigt så är det ju faktsikt upp till var och en. Och man ska komma ihåg att amning är helt normalt och inte sammankopplat med incest!

Bild från google

(En mamma och en 2årig dotter)

Själv hade jag tänkt amma Ralf tills han var 1 år, men det blev tills han var 10.5 månad, och det var superduper svårt att sluta, men helt klart behövligt. Och när jag såväl hade slutat så kändes det bara så bra!
Jag höll på att gå in i väggen av det konstanta sugandet på nätterna och Ralf ville bara amma och inte alls äta annan mat vilket han faktsikt började med när jag slutade med amningen. Då kom chocken från Robins sida och han förstod min frustration, mina sömnbesvär och hur mycket Ralf verkligen hade ammat. Poletten trillade ner kan man säga.

Den här gången får vi se hur länge hon ammar. Jag tänker inte gå in med något i förväg utan försöka ta det när tiden är inne. Barn och mammor är olika och det är ingen idé att sätta upp någon mall. Men jag kommer förmodligen inte amma längre än ett år.

♥

Har en väldigt trött dam här hemma som förmodligen tar ut sin nattsömn just nu (ogillas!). Det innebär tyvärr att hon inte alls är sugen på att amma för tillfället, och jag håller på att bli galen. För er som inte erfarat det så känns det som att brösten ska sprängas - PÅ RIKT! De är stenhårda och typ i storlek med min gigantiska, randiga deg-mage...

Not nice, men ännu ett bevis att mamma och barn behöver varandra lika mycket :)

♥

Om andra förlossningen ska vara den bästa av alla oavsett hur många barn du får, så ska jag inte bli gravid igen. ALDRIG igen.
Men efter många om och men så är mitt stjärnstofft nu här, jag kan sova både på mage och rygg, äta ostbricka och ta på mig sockarna själv. kroppen mår tyvärr en bit ifrån perfekt, men är under läkning. Känslorna svämmar över ibland och ändå är allt underbart.

Jag blev ju även påmind om hur livet på BB är. Viss personal är jätte bra, viss är.. lite sämre om man uttrycker sig så. Sen det här med att dela rum med andra som precis fått barn är ju en bra idé.. ibland. Våra sambos envisades dessvärre med att sova med lampan tänd(!?) HELA NATTEN. Ehh.. trevligt? - NEJ!
Så nu efter 4 dygn med extremt lite sömn och en riktigt jobbig förlossning så hoppas jag på att barnen vill sova lika mycket som jag. Wish me luck!

Jag blir lätt förvirrad mellan varven då jag glömt mycket i hur det är att ha en liten bebis, och nu även en 2 åring på det. Att pussla i hop vardagen kommer nog både bli slitsamt och spännande. Men jag tror att det enda som gäller är att ta dag för dag och sikta på att vara flexibel.
Ralf blev glad när han såg sin lillasyster sitta i bilen, när vi hämtade honom från dagis, i alla fall. Han skrek ut flera gånger "syster, syster!" och pekade och skrattade. Det var fint att se.

Nu äntligen har vi fått komma hem till Ralf. Jag bröt ju givetvis ihop när jag såg honom. Av glädje. Som jag har saknat honom går förmodligen inte att beskriva med ord. Men nu är vi här alla 4 och det är det som räknas.


Min lilla tjej som fick heta "lilla killen" och "han" av personalen på BB och 56an, hon hade vist lite för orosa kläder på sig. Haha

Nu ska jag börja avsluta den här dagen och sen förhoppningsvis få en bra (och mörk) natt.

♥

Sådärja. Har haft värkar i 14 timmar nu. Sa jag att jag är lagom less?
Man blir ju så utmattad av att ha så här ont så här länge så ibland tar känslorna överhand och jag känner hopplöshet. Bästaste Ralfen är med sin Farmor och jag saknar honom så sjukt mycket. Jag hade mycket hellre varit med honom än legat, vankat och gått om kring och haft ont utan resultat.

Vi får väl se hur lång tid den här tortyren ska ta. Det blir väl en till promenad lite senare, sen får vi väl se om jag får sova i natt eller om det är värkarbete på schemat. Natten till idag blev det bara 3.5 timme så jag hoppas att spikmatta och panodil kan göra sitt jobb för mig.

♥

Läs inte om du är känslig!

Allt med graviditet och förlossningar är ju så extremt trevligt. Varför jag var tvungen att åka in på förlossningen idag var för att jag började blöda. Två ganska stora blödningar. Men då när jag kommit in i ett rum där de ska kolla så allt är i sin ordning och lite sånna prylar så säger barnmorskan: "Har du binda på dig nu då eller" Vilket jag givetvis hade, man vill ju inte böda ner hela bilen! och så fortsätter hon "Kan du dra ner så jag får se hur det ser ut"... Eftersom jag glömt bort hur allt funkar så blir jag generad och lite chockad "Asså.. ja.. nu eller vadå?.. " Då säger hon "Ja, dra ner bara så jag får se, här på förlossningen behöver du inte vara blyg, du vet vi vill se allt, vi är såna".

Man känner sig ganska naken i den situationen. Men hon var bra. Stabil och enkel.. inga krussiduller. Det gillas.

Givetvis så satte det igång med en massa förvärkar efter blödningarna för att sedan lugnas ner. Sen gick proppen igen under dagen, lite mer blod, lite mer förvärkar...
Jag hoppas jag får sova i natt. För vad som än händer och när än barnet bestämmer isg för att komma så vill jag vara utvilad till förlossningen. Det är nog jobbigt som det är att föda barn.

♥

Barnmorskan: "nu är det igång"... "men ändå inte" ... "och det kan fortfarande stanna upp helt..."
Jag: ("- Gah! Jag blir galen!!!")
Barnmorskan: "Åk hem och vila och ta en promenad också kommer ni in om några timmar igen så ska vi se"
Jag: ("jammen det var väl ett väldans velande fram och tillbaka!") "ja vi gör så, tack." ("det kommer nog aldrig komma någon bebis...")


Nu ska jag vila en sväng (jag vägrar vara lika trött som sist!) och Robin ska iväg på sin cup. Sen kommer morsan tillbaka från träningen och hämtar upp mig också åker jag och Ralf till måttsund. Det blir nog bra.

♥

Jahapp...

Då var det dags igen. In på förlossningen för kontroll. Asså, jag börjar bli less på att bli lurad hela tiden så nu hoppas jag att den kommer snarast! Men vi kommer väl mest troligt att bli hemskickade igen. Jag vågar inte få några som helst förhoppningar.
Nu väntar vi bara på morsan som ska komma hit och vara med Ralf.


♥

Nu har förresten till och med "bingo-mannen" på coop lagt ett bud på vad han "vet" att jag har i magen. Han var väldigt säker på sin sak. Han använde sig av en taktik som jag inte sett någon annan använda sig av förut.
Han bad mig ställa mig i profil framför honom och sträcka ut armarna rakt fram. Fort skrek han ut "Det blir en flicka!". Och han var helt seriös "Du kommer få se att jag har rätt, fråga min dotter jag gjorde samma sak med henne och hade givetvis rätt".

Det är roligt när till och med gubbarna lägger bud och är tvär-säkra på sin sak :)

Jag har också mest trott att det är en flicka, av olika anledningar, men jag vågar inte ställa in mig på något. Alla kön är lika välkomna. Bara det kommer ett barn så är jag nöjd!

♥

Idag har jag varit och tittat och lyssnat på barnet. Det var mysigt. Sen är det ju alltid trevligt att få veta att allt står rätt till :) Hon uppfattade att barnet var 3.7 kg men sa efteråt att det stämmer lika bra som en gissning. Haha.

I kväll börjar Robins innebandy cup. Han ska spela med mobilen på sig I FALL att det skulle börja hända något, men jag tror att det är lugnt. Vi fick ju till och med se på ultraljudet hur bebisen låg där inne och rullade tummarna.

♥

Jag har börjat med "långpromenader" igår var jag ute och promenerade i nästan 3 timmar och idag i drygt 3 timmar. Men tro nu inte att jag gick flera mil för det. Nejdå, när man sniglar fram i min takt så hinner man kanske knappt en mil på den tiden. Men jag är glad av att jag KAN gå, det var omöjligt för några veckor sedan.

Från stan hem till mig tog mig 1 timme och 5 minuter. I vanliga fall tar det 20 minuter. Smärtan är näst intill outhärdlig men va fan gör man? Jag vill ha ut den här ungen nu och då är faktiskt allt värt att göra. Allt som kan påverka på minsta lilla sätt är positivt. Ont har jag ju ändå.

Nu har jag käkat middag och legat lite på soffan, men jag ska snart erövra trapporna här i huset också. Sen blir det väl lite hallonbladste och ananas till biggest looser.. eller så.

♥

För lite sömn, för stor mage, för ond kropp, för sjuk unge, för hyper unge, för jä*la jobbigt "spegel-spöke" som envisas med att komma på besök igen och härja med spegeln. För leds på mig själv och mitt gnäll...

Varför kan man inte bara få lite lugn och ro, Typ få se en bra film i ensamhet?

Jag talade i alla fall i tel med min kära mor nyss. Hon ringde, precis som att hon kände på sig att jag behövde henne. Hon hörde hur eländig jag lät så nu är hon påväg hit. Det känns i alla fall bra, då blir jag mest troligt på bättre humör inom en kort framtid.

♥

Om man ska lyssna på alla råd i "hur man sätter igång förlossningen" så borde det ultimata vara att springa i trappor, äta ananas och dricka hallonbladste samtidigt.
Känns lite jobbigt dock. Jag föredrar att göra allt det separat. Men jag tror nog inte att det funkar ändå.

Någon KSare som har lust att komma och sätta igång mig?

Jag talade med min gudmor i söndags och hon berättade för mig att om man går över tiden så ska man be om att bli igångsatt. Det forskars tydligen väldigt mycket på graviditeter och barn som kommer "för sent" och det har visat sig att det inte är så bra att gå över tiden för mycket. "Max en vecka" sa hon. Det gör mig lite nervös, samtidigt som jag frågar mig själv "sätter de igång en bara för att man vill det?"

Det skulle betyda att jag borde ringa dem på Fredag och "boka tid", typ som när man vill komma till frissan. Jag vet inte om mina nerver pallar av det. Jag skulle bli så oerhört nervös av det och förmodligen inte få någon sömn alls.

Så nu kan vi väl alla tänka att den kommer innan fredag och hålla tummar och tår :)

♥

Det slog mig i natt mitt emellan förvärkarna:

Jag har ju sagt under hela graviditeten att det är en envis unge jag har i magen. Envis, med lite temperament, men ändå lugn. Då kan det ju inte vara en fisk! (Eller, har jag fel?)

Också kommer jag på i natt att det blir horoskopskifte nu i veckan. Så fiskens horoskop har sista dagen på Tisdag, sen på onsdag börjar vädurens. Och enligt mig (som egentligen inte kan så mycket om horoskop, utan bara tänker lite lätt på mina vänner och bekanta) så känns min känsla av bebisen mer som en vädur än en fisk.
Så nu är jag helt övertygad om att den kommer komma tidigast på onsdag. Trots förvärkar och skit.

Vi får se, jag bollade mina tankar lite lätt med min kära vän Fanny (som även är vädur) och hon tryckte nog att det lät rimligt :) haha Jajja, nog om det, den som lever får se.

Jag har stora problem med vad jag ska äta för lunch idag. Nu börjar jag inse att antingen äter jag bara vad som helst, eller så skippar jag lunchen. Man kan ju inte äta hur sent som helst, d åorkarm an ju inte middag sen. Det blir nog något.. simpelt.

Hoppas dagen är bra, för er alla.

♥

Idag har Robin jobbat och jag har varit ensam med Ralf. Underbart! För några veckor sedan så var det totalt omöjligt för mig att vara ensam med honom, jag var helt okapabel till att ta hand om honom själv. Men då foglossningen blivit bättre så kan jag nu. Det är lite jobbigt, saker och ting tar enormt mycket längre tid än vanligt och jag blir vansinnigt trött av det, men känslan att kunna ta hand om sitt barn efter att inte ha kunnat är värd allt i världen. Dessutom så är det ju det bästa som finns. Jag längtar tills jag kan busa med honom igen, men nu dröjer det väl förhoppningsvis inte länge.

Så fort jag orkar efter förlossningen så ska vi på Leos lekland och "go crazy", jag och min valp :)

♥

Ralf har börjat få "växtvärk". Stackarn. Han vaknar på nätterna och har ont. Men han vill inte ha alvedon så det resulterar i att Robin brukar få ligga där inne med honom (jag kan inte). Jag brukade också ha mycket "växtvärk" när jag var liten. Jag kommer ihåg hur ont det gjorde. Oftast hade jag i hälarna.
Så fick jag veta att "växtvärk" egentligen inte är smärta för att man växer, utan att man rör sig "för mycket", kroppen blir överbelastad. Kan mycket väl stämma, jag var sällan still när jag var barn och det kan man knappast säga att Ralf är heller. Men jag har ingen aning om det stämmer eller ej.

Jobbigt är det i alla fall att behöva se honom ha så ont. Framför allt när han inte förstår vad det är som händer.

Nåja, snart är det en ny dag och då ska vi till mamma och Thor och spela kort och käka middag. Det blir nice!
I morgon är det förövrigt beräknad förlossningsdag. Men som jag alltid sagt: Den här ungen kommer att komma "för sent", så vi behöver nog inte bli allt för uppspelta över att den "ska" komma i morgon :)

Godnatt

♥

Ralf har växtvärk i foten och jag och robin har fått ligga där inne i omgångar hela kvällen. Nu när det hade varit lugnt där inne ganska länge gick jag och hämtade honom.

Det första Robin gör när han kommer ut i vardagsrummet, är att skratta åt mig när jag säger till honom att jag är redo för att gå och lägga mig. Jag fattar inte varför då pekar han på bordet.



Ja, jag dricker kollosala mängder med vatten, även på natten. Jag kan liksom inte få nog. Hade mer än gärna haft ett sugrör till munnen hela tiden. Det är så gott!

♥

Det är ju så gott med lakrits. Men ack vilken halsbränna man kan få om man äter så mycket som EN bit.

Snart 
- får jag tillbaka min kropp
- kan jag promenera och sen tillslut träna
- kan jag ligga på rygg utan andningsbesvär
- äta lakrits.



Jag får äta med ögonen för tillfället.

♥

Vette tusan varför jag fått för mig att barnet kommer på Måndag ?
Känslan uppträdde förra veckan och jag börjar nästan ställa in mig på det. Jätte konstigt.

För vad vet jag egentligen. Den kan ju lika gärna komma ikväll.

Här ligger jag och "njuter" för drygt 2 år sedan

2010-01-09
Smärtan var större än längtan. Det säger nog en del. Men efter 10 timmar på förlossningen så fick jag vila min kropp i en rullstol och mina ögon på den vackraste människan i världen. DÅ kändes det värt det igen.

♥